Mellan 1991 och 2001 minskade antalet medlemmar i Folkpartiet från 38 000 till 20 000 (SNS Demokratiråd). Sedan stod medlemstalet i princip still fram till och med 2004, trots att partiet hade stora framgångar i valen 1999 och 2002, och i opinionsmätningarna. Sedan började det sjunka igen.
I ungdomsförbundet är det lika illa. Enligt LUFs ansökan till ungdomsstyrelsen 2008 hade förbundet 743 medlemmar under 25 år. Och det trots att medlemsavgiften bara var 20 kronor, 10 procent av vad den var för 10 år sedan. Och i höstas beslutade en extrakongress att medlemsavgiften skulle vara 0 kronor.
Inom partierna, och det gäller inte bara FP, har medlemsraset de senaste decennierna behandlats som ett närmast teoretiskt problem, som bara behöver åtgärder för syns skull. Med utspelspolitiken är medlemmarna dessutom mest i vägen, eftersom de kastar ideologiskt grus i partiledningarnas smarta strategier om övergångsregler, kravliberalism och nationalromantik.
Men om inget händer i medlemssiffrorna, regeringsframgångarna fortsätter och Folkpartiet får behålla makten, kommer avsaknaden av rekryteringsunderlag till förtroendeposter att vara ett av nästa mandatperiods största problem. Avhoppen är ju ett stort problem redan nu.
Efter framgångsvalet 2002 hade Folkpartiet 4200 personer med kommunala förtroendeuppdrag (SNS). Det var ca 20 procent av medlemskåren. Men det inkluderade inte folkpartister med uppdrag i landsting, på riksnivå, som var nämndledamöter eller ersättare, och inte heller personer som nyligen hade avsagt sig sina uppdrag, sammanlagt ytterligare en stor andel.
Rekryteringsunderlaget var alltså dåligt redan då. Men eftersom folkpartiet inte var med och bildade regering, och inte heller majoritet i Stockholms stad, blev problemet inte akut. 2006 tappade folkpartiet mandat över hela landet varför problemet inte heller då ställdes på sin spets.
Men vad händer om folkpartiet skulle öka i stöd 2010, och dessutom vara med och bildar majoritet i riket och i Stockholm?
Jo partiet får äta upp att man inte byggde en organisation som det var relevant för politiskt engagerade och begåvade människor att gå med i. Den generation som ska fylla på är liten och svag vilket i sig, vilket kommer att omöjliggöra för partiet att växa av brist på tillräckligt kompetenta företrädare. Pyrrhus oh Pyrrhus, varför är du så bortglömd!?
Postat i:Uncategorized, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, strategi
Andreas Bergström
Nina
Den allvarsamma leken
Erik
jennyhsonesson
Martina Lind
Ännu en bloggare
Kalle
ulfsperspektiv
Bra skrivet! I nästan fyra år var jag medlem i en politisk ungdomsorganisation i Polen, som hade omkring 7000-8000 medlemmar. Rekryteringskampanjerna avlöste sig på löpande band och under min tid som distriktssekreterare fanns det nog inte ett enda distriktsstyrelsemöte där vi inte brukade välkomna nya medlemmar (rekryteringsprocessen ser lite annorlunda ut i Polen än den gör i Sverige). När partiet vann valet 2007 blev det storm i ungdomsförbunet. Alla som jobbat hårt när partiet var i oppositionen ville nu få en bit av kakan. Men – med ett sådant högt antal medlemmar över landet räckte inte kakan åt alla och många, många unga lovande politiker vände ryggen till partiet och ungdomsförbundet, vilket är jäkligt synd då man i grund och botten behöver de etablerade och erfarna ”aktivisterna” mest i just sådana situationer som partiet fann sig i för ett och ett halvt år sen (det var första gången det partiet regerade i Polen).
När det gäller Sverige och Fp/LUF är nog det största problemet faktumet att det är svårt att hitta en bra rekryteringsbas. LUF Sthlm kampanjar på kommunens gymnasieskolor vilket i teorin borde vara ett bra ställe att hitta nya, unga och ivriga till att bygga upp LUF igen. Men hur ser det ut i praktiken?
Och när det gäller Fp är det ju svårt att gå ut i samhället och kampanja för att få fler medlemmar. Jag tror nog att medlemmarna kommer komma av sig själva när de ser att Fp har blivit och är ett parti man ska räkna med, med ett stabilt väljarstöd och just kompetenta människor i toppen. Unga ledare kanske behövs, men vad jag vet och har sett finns det en ganska stor grupp unga etablerade LUF:are som kan hjälpa Birgitta Ohlsson bygga upp ett nytt Fp.
Jag antar att man får vänta och se.
hej Nathalie,
Intressant skrivet. Jag kan inte mycket om polsk politik men jag antar att det är Medborgaralliansen du skriver om, eller? Det var ju ett parti som verkligen lyckades engagera en ny och ung generation politiker, och som dessutom har förändrat bilden av polsk politik.
Det jag tror är nyckeln för att förnya de politiska partierna i Sverige, är dock inte att man hittar dynamiska företrädare som Donald Tusk, som har ett nytt politiskt budskap. Det som behövs är istället en organisation som klarar av att hantera många människors engagemang på ett nytt sätt, vilket inget svenskt parti klarar idag.
Det vore dock intressant att veta vilka slutsatser ert parti och organisation gjorde efter valet och den bitterhet som måste satt sig hos dem som inte fick vara med i regerandet.
Erik
Erik
[...] är ju att piratpartiet snart även har fler medlemmar än folkpartiet. Bristen på strategi för att göra det attraktivt att bli medlem i folkpartiet är ju dessutom total. Enligt [...]
[...] fem år sedan. Då hade folkpartiet legat först i strukturomvandlingsprocessen. Och kanske hade medlemmarna bara flytt från de andra partierna och deras [...]
[...] över hur 90-talets utspelspolitik förstörde den interna debatten i partierna och gjorde partimedlemskapet onödigt. Och finanskrisen visar att socialismen, socialdemokratin, socialliberalismen, nyliberalismen och [...]
[...] och att endast 3,3 procent av väljarna är medlemmar i ett politiskt parti, men drog inga slutsatser av [...]