En liberal syn på upphovsrätt?

När riksdagens liberala parti i dag har debatterat IPRED har utgångspunkten varit given (detsamma gäller för Centern, som ju också aspirerar på epitetet liberal):  stödet för ett lagförslag där en domstol ska kunna tvinga bredbandsoperatörer att lämna ut uppgifter om vilka abonnemang som hör till specifika ip-adresser är bergfast.

Vi har tidigare utvecklat varför vi anser att regeringen och riksdagsmajoriteten har fel. Och varför det är en rejäl miss att behandla vad som är en upphovsrättsfråga som en fråga om fildelning, någonting rent tekniskt.

Men en annan intressant infallsvinkel är vilken skillnad det blir på den liberala ståndpunkt som fastställs inom ramarna för de existerande partiorganisationerna och den som är resultatet av en öppen process. Att dricka liberalt är mer än bara en blogg.

Vid sidan av detta skapar vi även ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Också vårt partiprogram tar upp upphovsrätt,  men åsikterna i vårt partiprogram skiljer sig markant från till exempel Folkpartiets och Centerns.

Wiki-artikeln om upphovsrätt lades upp i slutet av oktober förra året och har sedan dess ändrats en rad gånger. Men huvudbudskapet består: Det är kreatörernas rätt till sina verk som måste skyddas (med en förändrad upphovsrätt?), inte förlagens och skivbolagens nuvarande distributionsmetoder.

Det är en tankeställare hur man inom Folkpartiets etablerade partistrukturer kommer fram till en sak (med denne man som någon sorts galjonsfigur) och hur ett öppnare förhållningssätt ger helt andra åsikter. Det finns strukturer och så finns det strukturer. Jag antar att detsamma går att säga om liberaler.

Kalle

Postat i:Uncategorized

Regeringen måste ändra sig!

Under alltför många år försummade socialdemokraterna arbetslinjen. Därför är det lika nödvändigt som välkommet att regeringen har vitaliserat arbetslinjen inom a-kassan, i sjukförsäkringen och på andra områden. Men arbetslinjen kan inte användas som övertrumfande argument på alla områden. När det framförs som huvudargument för att ställa försörjningskrav vid anhöriginvandring motverkar det sitt eget syfte; det försvårar integrationen av invandrare och är dessutom djupt ohumant. Regeringen bör ompröva sin ståndpunkt.

I december presenterades den av regeringen tillsatta utredningen om försörjningskrav för anhöriginvandring (SOU 2008:114). Det officiella motivet är i all enkelhet att stärka arbetslinjen genom att ställa krav på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen kan komma efter. Kraven på försörjning ska underlätta integrationen av de nya medborgarna, är tanken.

Det enskilt största invändningen mot utredarens förslag ur ett humanistiskt perspektiv är förslaget om att det ska vara möjligt att i praktiken separera barn från sina förälder i upp till fyra år. Rätten till sina föräldrar görs beroende av föräldrarnas medborgarskap, gångbarhet på den svenska arbetsmarknaden och grund för uppehållstillstånd i Sverige. Men Barnkonventionen är väldigt tydlig när det gäller föräldrars betydelse för barn och barns rätt till sina föräldrar: Barn ska endast skiljas från sina föräldrar då det är nödvändigt för barnets bästa.

Postat i:Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, integration, Migrationspolitik

Pirate Bay-nördarna. 2000-talets raggare?

Jag kanske är den enda politiknörd som inte riktigt orkat sätta mig in i Pirate Bay-rättegången, men jag har helt enkelt inte känt att fildelningsfrågan är något som jag brinner för. Något som jag däremot finner oerhört fascinerande är att läsa Hej konsument i DN PåStan.

Igår publicerades för ovanlighetens skull två olika Hej konsument-spalter, där Peter Sunde och Monique Wadstedt berättar om sina konsumtionsvanor. Och nu måste jag erkänna att jag har blivit lite mer intresserad av rättegången. På ena sidan ringen har vi Peter Sunde, som verkar vara lite som de alternativa vänner jag hängde med på ungdomscafé när jag var yngre. Han hatar Stockholm, läser pretentiösa böcker och filosofi, tycker att i princip alla affärer är överskattade, äter sojafärs och tycker om gula skor (skit samma vilken sort, han gillar bara gult. Ok?). På andra sidan står Monique Wadstedt som läser judisk krönika, äter på Riche, dricker Calvados, ser på Proust, har strumpbyxor från Vivienne Westwood och hatar gult.

Hej konsument har tydligt visat att Pirate Bay-rättegången inte bara handlar om fildelning, Internet och framtidens medier, utan också om de alternativa nördarna som slåss mot den tillrättalagda kulturtantsklassen och deras vänner. Nördarna som gjorde Pirate Bay är kanske helt enkelt vår tids raggare eller hippies.

Ännu en bloggare

Postat i:Politiska kommentarer, TPB