Regeringen måste ändra sig!

Under alltför många år försummade socialdemokraterna arbetslinjen. Därför är det lika nödvändigt som välkommet att regeringen har vitaliserat arbetslinjen inom a-kassan, i sjukförsäkringen och på andra områden. Men arbetslinjen kan inte användas som övertrumfande argument på alla områden. När det framförs som huvudargument för att ställa försörjningskrav vid anhöriginvandring motverkar det sitt eget syfte; det försvårar integrationen av invandrare och är dessutom djupt ohumant. Regeringen bör ompröva sin ståndpunkt.

I december presenterades den av regeringen tillsatta utredningen om försörjningskrav för anhöriginvandring (SOU 2008:114). Det officiella motivet är i all enkelhet att stärka arbetslinjen genom att ställa krav på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen kan komma efter. Kraven på försörjning ska underlätta integrationen av de nya medborgarna, är tanken.

Det enskilt största invändningen mot utredarens förslag ur ett humanistiskt perspektiv är förslaget om att det ska vara möjligt att i praktiken separera barn från sina förälder i upp till fyra år. Rätten till sina föräldrar görs beroende av föräldrarnas medborgarskap, gångbarhet på den svenska arbetsmarknaden och grund för uppehållstillstånd i Sverige. Men Barnkonventionen är väldigt tydlig när det gäller föräldrars betydelse för barn och barns rätt till sina föräldrar: Barn ska endast skiljas från sina föräldrar då det är nödvändigt för barnets bästa.

På flera ställen i utredningen anges att det inte är självklart att barnen har det bättre i Sverige än i sitt hemland: ”Att barn regelmässigt skulle ha det bättre i Sverige än i andra länder är dock ett synsätt som utredningen avvisar. ”(sid 109)

Men det handlar ju inte om att regelmässigt tvinga barn till Sverige. Det är ju bara om föräldrarna vill att barnen ska komma hit som det är aktuellt och då har ju föräldrarna bedömt att det är det bästa för barnen.

Frågan inställer sig om vilken självbild utredaren har? Vet utredaren mer om barnens bästa än deras föräldrar? Är inte invandrare kapabla att bedöma vilket som är bäst för barnen, att stanna eller komma hit?

Utredningen berättar bara om vilka grupper som undantas – men vilka är de flyktingar som faktiskt omfattas? På vilka grunder har de kommit hit? Några uppgifter av de slaget ges inte av utredningen. Det är ett bristfälligt underlag för beslut.

Ingenstans presenteras heller uppgifter om hur de försörjningskrav som redan finns i de flesta EU-länder har bidragit till en bättre integration. Det är rimligt att politiska beslut utvärderas och att nya politiska förslag är grundade på en ordentlig analys av hur samma eller liknande krav har fungerat i förhållande till det vi vill uppnå. Inget av detta finns i utredningen. Åter ett bristfälligt underlag.

Utredaren vill att flyktingar och kvotflyktingar ska undantas från försörjningskravet eftersom något annat skulle stå i strid med familjeåterföreningsdirektivet, antaget av EU. Men om utredaren nu anser att försörjningskravet är en så bra idé och att flyktingar endast undantas för att Sverige undertecknat EU-direktivet inställer sig frågan: om direktivet inte hade funnits hade det då varit önskvärt att också flyktingar skulle omfattas av försörjningskravet?

Dem som under åtskilliga år har jobbat med flyktingar och familjeåterförening som exempelvis Röda Korset och Rädda Barnen vittnar om att en snabb återförening med familjen ökar förutsättningarna för en lyckad integration. Det är en tämligen självklar human reflektion att möjligheten till integration försvåras om personen ifråga oroas över om och hur familjen ska kunna återförenas; oro för vad som händer med familjen gör det svårare att koncentrera sig när det gäller att skaffa arbete, lära sig asyllandets språk, utbilda sig och att starta sitt liv i det nya landet.

I det parti jag tillhör har det länge funnits ett starkt patos för människor på flykt och för dem som lever under svåra omständigheter. Det socialliberala arvet förvaltas inte bäst genom att ställa ett kontraproduktivt försörjningskrav på människor i själslig och emotionell nöd; människor som inte vill mer än att så fort som möjligt få hit sina nära och kära så det nya livet kan börja. Folkpartiet och regeringen bör ompröva förslaget om försörjningskrav.

Ulf Öfverberg

About these ads

Postat i:Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, integration, Migrationspolitik