Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Strukturomvandlingen i partipolitiken är förklaringen – Piratpartiet och Sverigedemokraterna har förstått hur man utnyttjar den

Nu slåss de om förklaringarna, partierna. Och om bara ett år ska erfarenheterna användas för att utforma nästa valkampanj.

Antingen kan partistrategerna nu göra en analys som grundar sig på förhoppningen att det är enskilda åsikter, kandidater, kampanjmetoder eller affischer som avgör resultatet, eller så kan de undersöka den strukturomvandling som pågår i ”parti-och-medie-Sverige”. (Ett bra ord, någon?) för att se åt vilket håll politiken utvecklas och försöka förhålla sig till det.

Många självkritiska och självgoda analyser om åsikts- och metodpaketet har redan gjorts. Men strukturen är det få som pratar om. Detta är min analys:

Strukturomvandlingen leder till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorar greppet om svenskarnas bild av politik. Den viktiga kampen på sikt står därför inte om vissa frågor eller väljargrupper, utan om svenskarnas politiska medvetande.

Under den förra strukturen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse. Partierna var mediernas underleverantörer och näringen gick via partiernas pressekreterare.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till nyss. Kanske är miljöpartiets intåg i riksdagen 1988, det första beviset på att parti- och mediestrukturen började förändras. Men det har inte fått genomslag förrän de senaste åren.

Valet 2002 var det sista där ett tillräckligt lömskt utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett tillräckligt smart scoop om rasism i valstugorna, kunde förändra en hel valrörelse.

Förutsättningen var nämligen att medborgarna lyssnade på vad medierna och partierna sa. Men vad händer när de inte gör det längre?

mms utmärkta tjänst hottop kan man se ungefärliga tittarsiffror för teveprogrammen i Sverige. Jag undersökte de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper den 2 till 8 maj. För dem som vill använda tevenyheterna för att berätta för medborgarna vad de ska rösta på är det deprimerande läsning.

  • Bland de hundra mest sedda programmen för gruppen 15 till 24-åringar fanns varken Aktuellt eller Rapport med.
  • I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen.
  • För svenskarna över 60 var däremot åtta av de tio mest populära programmen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen.
  • Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). De har övergivit teven.

Och tidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen.

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar alltså snabbt när medborgarna överger de traditionella medierna.

Men effekten blir dubbel när också partiernas kontaktyta gentemot medborgarna minskar. Sedan början av 1990-talet har antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverats.

partimedlemskap

Samtidigt är gammelpartiernas kontaktyta gentemot medborgarna via internet mycket blygsam. De senaste 30 dagarna har folkpartiet.se haft 36 000 träffar och moderat.se ca 46 000 träffar, medan piratpartiet.se har haft 234 000 (trafficestimate). (Vilket också innebär att jag vunnit en flaska champagne)

Så länge de politiska partierna struntar i att värdera sina medlemmar och använder gammelmedier som sin huvudsakliga kommunikationsmetod, kommer kontaktytan gentemot medborgarna att fortsätta minska. Det gäller oavsett budskap.

I varje annan bransch skulle en slipad entreprenör se denna reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Intresset för politik har ju inte minskat.

Och det är precis vad som hänt: Efter Miljöpartiet kom Ny demokrati, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet, alla Skånepartierna, mängder av kommunpartier, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Junilistan. För varje lyckat försök kommer det att bli många misslyckade. Men antalet försök kommer att öka.

Internet har sedan ett tag underblåst denna strukturomvandling snabbare än någon partistrateg velat se. Piratpartiet var först med att runda medierna helt och kommunicera direkt med medborgarna. Men Sverigedemokraterna är på god väg, och sedan är metoden uppenbar för alla andra.

Den viktigaste tillgången i framtidens partipolitik blir därför ett stort och aktivt medlemsregister. Frågan är om gammelpartierna vågar ta den utmaningen. Eller ska de stå där med skägget i brevlådan som Xerox som inte trodde på det grafiska gränssnittet eller Facit som inte trodde på elektroniska miniräknar, när Piratpartiet, Sverigedemokraterna traskar in i riksdagen 2010.

About these ads

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

29 Responses

  1. Alexander Bard skriver:

    Briljant text, Erik!
    Tänk att det ska var aå förbannat svårt att släpa in de traditionella partierna i det 21a århundradet.
    Jag kommer att ta upp frågan i en av panelerna i Almedalen. Tack för din värdefulla research! Nu slåss vi vidare för att sparka igång etablissemanget.
    Cheerio
    Alexander

  2. Annika Beijbom skriver:

    Hej Erik, ansluter mig till hyllningskören och håller med efter att ha träffat åtskilliga förstagångsväljare i den här valrörelsen.

    På många orter i Västra Götaland var det kring 100 gymnasister varje gång. Av dem tänkte de flesta rösta Pp, Sd eller Mp. Det Pp har gjort och ska ha cred för är att de dragit många till valurnorna som aldrig röstat tidigare.

    Jag har träffat åtskilliga personer som biktat upp att de aldrig tidigare röstat varken till EP eller riksdag – men nu med pp som alternativ så blev det intressant. Många från Pp som jag träffat är dessutom alldeles enastående pedagoger när det gäller att förklara ettor och nollor, det är jag mkt tacksam för!

    Bra inlägg i debatten, Erik!! Hoppas vi ses afk framgent!
    //Annika

  3. Ulf Schyldt skriver:

    Mycket bra analys.

    Det kommer nog finnas utrymme för nya ”scoop”. Folkpartiets ”Marit-effekt” är väl en sådan. Frågan är mer hur och var de kommer att bildas. Och av vilka grupper av väljare.

    Det svåra är att ”släppa kontrollen”, att ge över en del av makten till andra – särskilt till dem man inte har det minsta aning om eller koll på. De som inte återfinns i några medlemsregister eller liknande. Den huvudsakliga invändningen lär bli ”men tänk om de skriver/tänker/säger/gör något dåligt om partiet”.

    Ja, det är väl utmärkt. Utan kritik kan ingen organisation utvecklas. Och så mycket bättre om den kommer fram före valet än i en eftervalsrapport som förklarar valförlusten…

    Första halvan av Jeff Jarvis ”What Would Google DO?” är rekommenderad läsning. (Andra halvan är ganska trist och repetitiv…)

  4. Johan skriver:

    Det är också viktigt att diskutera *hur* man använder sig av nätet. Ofta tycks det mig som att diskussionen i gammelpartierna står mellan å ena sida dem som tycker att man bäst möter väljare genom tidningssidor och valstugekaffe och å den andra dem som tror att man kampanjar bäst genom att lägga upp reklambyråinspelade filmklipp med partiets kandidater på Youtube.

    Men sådant gammalt vin i nya medier är förstås inte heller någon framgångsstrategi.

    Effekten av det här valet — med allt tramssnack om att det avgjordes på Youtube, Twitter och Facebook (upp med händerna alla som faktiskt tittade på ett Youtubeklipp med Margita Ulvskog) — kan mycket väl bli ungefär som pressens möte med nätet: ”Äh, det är den tryckta dagstidningen som drar annonser ändå. Det där med reklam på internet tror jag när jag ser det — våra webbredaktioner kostar mer än de smakar.” Och så missade de att femtielva procent av annonsmarknaden gick över inte till konkurrerande tidningar och deras lika halvhjärtade nätupplagor (detta sköna 90-talsbegrepp) utan till Google, Fejan osv. Men de levde kvar i en självbekräftande profetia där de inte ställde om till nätet och därför aldrig lärde sig göra affärer på nätet och därför aldrig tjänade något på nätet och nu börjar de snacka om att ta betalt per artikel igen. Well, lycka till med det. Halvvägs in i framtiden kan vi konstatera att Epic2014 inte pinkade så illa (http://robinsloan.com/epic/).

  5. Johan skriver:

    Sorry, ta bort parentesen så funkar länken: http://robinsloan.com/epic/

  6. Erik skriver:

    @Johan. Du har helt rätt i att tidningarna gör samma fel som partierna, och tror att de kan återskapa en modell på internet.

    Poängen är inte att ha kapitel i partiprogrammet som heter ”Internet”. Poängen är att skaffa sig metoder för det politiska arbetet som gör att de internetrelaterade problemen uppstår automatiskt. Metod och politik, eller för all del innehåll om man har en tidning, hänger ihop.

    Det innebär också att om man använder moderna metoder för att titta på gamla problem så kommer man hitta helt nya problembeskrivningar, och därmed nya lösningar.

    @Alexander, Annika, Ulf. Kul att ni gillar analysen. Det behövs personer som ni som ser förändringstrycket och gör ngt konstruktivt av det.

  7. Kalle skriver:

    Jag hålelr med Erik och Johan. Det svåra är ju inte att lägga till några kommunikationskanaler. Utmaningen är ju att utnyttja dem på ett sådant sätt att de verkligen bidrar till någonting nytt och att partimedlemskap kan tilltala nya grupper. Jag medger att jag inte vet på vilket sätt Piratpartiet kontrollerar medlemsansökningar och jag vet att ingen medlemsavgift tas ut. Men även med det inräknat är partiets medlemssiffror mycket imponerande.

  8. Kalle skriver:

    En annan grej på samma tema: Det här (http://fpstockholm.wordpress.com/) kan ju bli riktigt bra om:

    1. Fp Stockholm vågar ta intryck av kommentarerna och
    2. om man lyckas involvera så många som möjligt (både medlemmar och andra).

    Däremot tror jag det är viktigt att vi inte blir hemmablinda i våra resonemang. Att vi själva är hemma på andra informationskanaler än de traditionella och att vi har tankar om framtiden, förändrar inte hur en stor del av befolkningen (och partiernas medlemmar) tar till sig politisk information.

    Vill man nå vissa väljargrupper kan man skriva hur många inlägg på newsmill som helst och vara kung på knuff, det kommer ändå inte att slå genomslaget av ett vänsterkryss i lokaltidningen eller att toppa p4.

  9. Jenny Sonesson skriver:

    UTMÄRKT analys Erik!
    Jag har vbf till Erik Ullenhag, Tobias Krantz och Cecilia Wigström (de två senare ingår i FP:s eftervalsanaysgrupp). Annonser på helsidor i köpetidningar som DN
    kommer nog snart kännas lite Jurasic Park.

  10. PoP skriver:

    Intressant Erik.

    Några tankar:

    Det har varit en rätt nedslående upplevelse att följa mycket av vad partierna gjort på t.ex. Youtube. Jag vet inte var de fått idén att det är ett forum som bäst passar sig för trams. I samband med Obamas Kairotal nyligen kommenterade Matthew Yglesias http://yglesias.thinkprogress.org/archives/2009/06/obama-in-cairo.php det faktum att din strukturomvandling faktiskt skapar sällsynt goda förutsättningar för seriositet och resonemang något längre än soundbites.

    Från amerikansk horisont har strukturomvandlingen också diskuterats rätt länge och det återuppväckta intresset för gräsrotskampanjande förklaras ofta med att de gamla mediedrivna kampanjerna inte längre når väljarna. Men också med att ny teknik skapar helt nya förutsättningar för mer direkta och annorlunda kontakter mellan kampanjer och väljare.

    I ljuset av Fp:s goda valresultat tycker jag också det kan vara intressant att titta lite närmare på t.ex. Norrköping där partiets väljarstöd fördubblades. Det råkar ju vara den stad där fp:s oppositionsråd Mathias Sundin har varit en pionjär när det gäller användningen av dörrknackning. Mathias missionerande tror jag också bidrog till att det provades på rätt många håll i den här valrörelsen.

  11. Sofia Karlsson skriver:

    Mycket bra analys. Gillar framför allt idén om stor och aktiv medlemskår. Samt Ulfs inlägg om att våga ge frihet till människor.

    Ett exempel från utanför den vallokal där jag stod i söndags. Miljöpartisten twittrade in i det sista. Det resulterade bland annat i att han lyckades få en tjej som jobbar som ledarskribent på expressen att komma och avlösa honom som valsedelsutdelare… Det var hon som hade skrikit ut i rymden att hon ville göra en demokratisk insats – han nappade (detta trots att hon röstat på pp!!)

    Tror att ett misstag vi gör är att vi är så vana vid att bara själva prata, att vi missar att själva grejen med socila medier är att tala direkt till någon och lyssna.

    Antalet öron vi själva besitter är två, därav behovet av många medlemmar – aktiva sådana.

  12. Erik skriver:

    @PoP. Tack för länken. Detta är ju verkligen sant:
    ”Part of the rise of Obama is the rise of a post-television, post-sound bite technological paradigm. You can deliver a speech at 7 AM Eastern Time and know that even though relatively few Americans will be up to see it, anyone who’s interested will be able to Google up a transcript. And if people like the speech, it’ll become a YouTube classic.”

    Lars Ohly förklarade sitt partis mottgång med att man inte haft ngn annonsbudget, till skillnad från Mp, och att partiet inte var tillräckligt stort för att lyckas nå medborgarna ansikte mot ansikte.

    Om man tänker bort hans andra analyser av budskapets betydelse för resultatet så tror jag att han sätter fingret på problemet här. Partierna är inte tillräckligt stora för att kunna strunta i annonser mm ännu. Men å andra sidan så hade M en otrolig annonsbudget och det gick inte bra för dem ändå.

    Metod och budskap måste hänga ihop, som Sofias exempel. MP hade ett modernt budskap och kändes moderna i sitt förhållningssätt till medlemmar och medborgare. För deras målgrupp fungerade det utmärkt.

  13. Gunnar skriver:

    Så kärnfrågan inför kommande valrörelser är ”Hur möter väljaren den politiska debatten?”. Och svaret blir ”olika”.

    Lösningen blir väl därmed diversifiering? Partier kan fortfarande ta hem viktiga väljargrupper med ett smart utspel i gammelmedia. Samtidigt måste partierna fatta sociala medier och underströmmar för att inte tappa de unga.
    Det blir allt mer av sjukamp – vinnaren måste vara bra på en majoritet av grenarna.

    Lärdomen från USA är att kampanjer kostar allt mer om man ska ta hem de stora segrarna (TV-annonser försvinner inte, dörrknackning försvinner inte, men sociala medier tillkommer), men allt mindre om man bara är ute efter att vinna ett enskilt mandat eller en viss fråga. Blir det inte samma utveckling här?

    PP kom in i EP, tvingar nu snabbt fram en ny Internetpolitik i de etablerade partierna samt lite nytänk kring kampanjmetoder. Därmed har de fyllt sitt syfte och röstas sedan bort 2014?

  14. Gunnar skriver:

    Nu när det drar ihop sig till valanalyser så är det alltid kul att använda kulturella referenser för att öka läsintresset. Här några tips på hur partierna kan döpa sina rapporter:

    Pirates of the European (Piratpartiet)
    Yes Man (mp)
    Borta med vinden (V)
    Vi dansade en sommar (Junilistan)
    Låt den rätte komma in (KD)
    Stekta gröna drömmar (Centern)
    Masdjävlar 2 (FP)
    The Bildt Supremacy / Lost in explanation (M)
    Skruva den som Baylan (S)
    Fyra nyanser av brunt (SD)

  15. Erik skriver:

    Gunnar,
    Du har nog rätt i båda dina frågor. Det kommer att efterfrågas en lång svans av såväl positioner som metoder när de traditionella medierna och partierna förlorar i inflytande. Har en pågående analys av detta i huvudet sedan ett tag. Men som ännu inte kommit fram.

    Du har väl förresten läst Mothuggs Gammelpartierna vs Piratpartiet 1 – 4?

    http://www.mothugg.se/2009/04/22/gammelpartierna-vs-piratpartiet-4/

    Om jag fick välja skulle jag förresten rösta på det parti som kunde döpa en rapport till ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”?

    Erik

  16. Camilla skriver:

    @erik Fantastiskt klar och tydlig analys. Tack!
    @gunnar Vilken skärpa. Och humor. Tack!

    Själv funderar jag på problemet med toppstyrning och kontrollbehov. Jag känner att gammeltänket finns kvar i de etablerade partierna långt utanför valet av kommunikationskanaler. Partiernas ord och handling hänger inte riktigt ihop.

    Om befintliga medlemmar i betydligt högre utsträckning uppmuntrades att skapa kontaktytor för det betydelsefulla mötet människor emellan, oberoende om det är virtuellt eller i den fysiska verkligheten, skulle fler få lust att göra mer. Dessutom skulle antalet medlemmar öka. Markant. För precis som Erik skriver har intresset för politik inte minskat. Det har ökat.

    Att ha en webbplats som baseras på ett traditionellt låst system där varje förändring skapar oändliga omprogrammeringsbehov är inte 2009. Att varken tillåta eller uppmuntra lokalföreningar och individuella medlemmar att fritt skapa virtuella mötesplatser för att komma runt EPI-server-problematiken är inte heller 2009. Och att inte ta till sig nya initiativ som kommer utanför de inre kretsarna är både rent dumdristigt och definitivt inte 2009.

    Så här ser det dock ut. 2009.

    Partierna behöver släppa kontrollen, bredda antalet budbärare och förlita sig mer på kraften hos individernas politiska övertygelse.

    Avslutningsvis något som borde vara en självklarhet, men som tyvärr är en spridd bristvara:

    Kommunikation är en profession. Under tiden de etablerade partierna inte inser att de måste ha en erfaren kommunikationsstrateg som har full koll på nuets möjligheter i sin högsta stab kommer nya hungriga politiska grupperingar att spring ifatt, om, och förbi.

  17. Johan skriver:

    @Camilla: Det finns en motsättning mellan det du skriver först och sist. Du har ju helt rätt i att partierna borde förstå att medlemmar som agerar självständigt är en resurs, inte ett problem att hantera. Som Eric S Raymonds skriver i en av de viktigaste texterna om den värld vi lever i sedan 1999: ”10. If you treat your beta-testers as if they’re your most valuable resource, they will respond by becoming your most valuable resource.”

    http://catb.org/esr/writings/cathedral-bazaar/cathedral-bazaar/ar01s06.html

    Men med hela tanken på internet som strukturomvandling rimmar idén om att partier måste ha professionella kommunikationsstrateger mycket illa. Alla gammelpartier har ju professionella kommunikationsstrateger, dyra reklambyråer, slicka stajlade kampanjer, proffs på utspelspolitik och så vidare. Men precis som strukturomvandlingen som stavas internet har plattat till, amatöriserat och demokratiserat (i den där slappa betydelsen ‘spritt till många’) många andra professioner –– journalisten, musikproducenten, förläggaren, för att bara nämna några — så visar väl PP:s och SD:s framgångar att man klarar sig rätt bra utan professionella kommunikatörer. Varenda kotte är ju kommunikatör i dag.

    Det är väl just för att gammelpartierna tror att man ”måste ha en erfaren kommunikationsstrateg som har koll på nuets möjligheter i sin högsta stab” som får ”nya hungra politiska grupperingarna att springa ifatt, om, och förbi”. Kan själv, liksom.

  18. [...] mobiliseringen, att vara många röster som förstärker varandra, att vara många ögon och öron som tillsammans söker efter sammanhang och kunskap, är framtidens politik. Piratpartiet visade sig vara mer än [...]

  19. [...] ska utforma framtidens politik kan de inte låta sig inspireras av partipolitikens General Motors. Strukturomvandlingen i partipolitiken sker även på [...]

  20. Jan skriver:

    På allvar fanns faktiskt ett förslag inom Moderaterna att avskaffa medlemsorganisationen. Svensk partipolitik har gått så långt att toppstyrningen är nu är total. Om du skall förekomma på möjlig valbar plats och vara accepterad av partiet måste du ha många vänner i högt uppsatts patipositioner. Du kan inte komma som en outsider och ta mnadatet och samtidigt ha kvar förtroendet inom partiet. Det är då enklare att starta ett helt nytt parti.

    Resultatet blir att vi får en yrkeskår som heter politiker. Personer som aldrig levt ett ”vanligt liv” med felparkeringar och obetalda TV-licenser. Som startar i ungdomsförbund och går vidare som politiska sekreterare. De lever hela sitt vuxna liv tillsammans med likasinnade och blir experter på utspelspolitik och har lika många kompisar inom media som politik. Personer som brinner för en fråga/etinisk minoritet etc. skaffar sig egna nätverk och kryssar sig förbi första namnet på listan. Förmågan att hänga kvar hänger bara på hur stort det gena nätverket är. Dessa politiker släpps aldrig in till den egentliga makten. Partiet använder dem som röstmaximerare.

    Partiledningarna har idag liten uppfattning om hur snabbt strömningarna går i samhället. FRA-beslutet är ett sådant typexempel. Från att de trott att det rört sig om några ungdomar och någon enskild riksdagsledamot som protesterar på Sergels Torg till frågan om att regeringen svajade/avgick gick det fort.
    Ett annat exempel är EP-valet där sossar och Moderater skickar ut partiledare (som inte står på någon lista till Bryssel) och partar inrikespolitik istället för vad som skall uträttas i Europa.
    De kommunikationsstrategerna för respektive parti vill jag träffa… Så fel, så fel de hade…

    Om intresset för politik och förtroendet för den valda riksdagsledamoten skall öka krävs att mandatet för varje riksdagsledamot återerövras! Om man inte – som nu – behandlar riksdagens ledamöter som röstboskap kommer heller det inte behövs 349 ledamöter. Det räcker med partiledarna och partisekreterarna som egentligen förklarar vad man beslutat.

    En regering kan inte bara besluta om att de egna riksdagsledamöterna skall ställa sig i ledet. Vi kommer annars få fler FRA-frågor med ett resultat av ökande politikerförakt. Eftersom inte partiledningarna känner av underströmmar i samhället längre blir effekten en startegi om att lägga fram försöksballonger med politiska beslut och snabbt ta tillbaka dem om det inte faller i god jord.

    Om man istället inför ett renodlat personval där medborgaren är tvungen att kryssa/rangordna kandidaten/erna på partilistan blir fokus på den som skall väljas istället för partiernas propagandamaskiner och spinn-doctors. Partierna måste satsa en större del av valbudgeten på sina kandidater istället för för stora annonskampanjer i rikstidningar och utomhusreklam på den egna partiledaren. Självklart kommer partierna stötta de kandidater som är mest lojala. De kandidater som istället förlitar sig på ”Nya medier” och annorlunda kampanjupplägg kompenserar detta med råge.

    Om detta skall fungera inte bara i storstäderna utan i hela det avlånga land som vi har med stora valkretsar krävs en utökning av antalet riksdagsledamöter till 500 stycken. Alternativet är annars enmansvalkretsar som England vilket driver fram två-parti-system.

    Camilla skriver att det krävs en kommunikationsstrateg i partiet. Det krävs mer än så. Det krävs mer demokratiska partier i det interna arbetet. Fler medlemsomröstningar och infrastruktur för att medlemmarna skall kunna påverka partipolitiken inifrån. I dag är varje medlem hänvisad till ett kommunalt/landstings förtoendeuppdrag när man vill diskutera rikspolitik och vara med påverka. Medlemmarna är idag till stor del ”nyttiga idioter” mellan valen och valarbetare i valtider. Kommunikation är en profession även inom de egna partiorganisationen. Om man vill ha fler medlemmar så krävs en strategi för att ta hand om medlemmarna och ge dem möjligheter att påverka politiken inte bara genom motionsskrivning till landsmöten.

    Varje parti har ett politiskt ledarskap men man har glömt bort ledarskapet i organisationen.

  21. Erik skriver:

    Hej Jan,

    Jag har hört om förslaget förr. Och hörde en gång Littorin beskriva det på radio när han var partisekreterare och förklarade att syftet med medlemsorganisationen var i första hand att samla pengar. Samtidigt satte partiet igång en kampanj utanför partietvför att rektrytera personer som ville kandidera för partiet i valen. Varför vara med i ett parti som bara vill åt ens pengar och inte ens kompetens.

    Men jag har aldrig sett några källor till detta förslag. Har du? Vet du var man kan läsa mer, eller om tankegångarna fortfarande finns kvar?

    Erik

  22. Jan skriver:

    Hej Erik,
    Nej någon ytterligare debatt kring att avskaffa medlemsbegreppet finns inte. Moderaterna har kört ett öppet nomineringsförfarande i landet där även icke partimedlemmar kan rösta. Nu när listorna skall fastställas inför nästa års val är det värt värt att pröva nya grepp. Effekten blir annars provval där en allt äldre medlemskår sanktionerar äldre etablerade politiker. Att kunna rösta över webben är utmärkt. Varför inte anamma Moderaternas förslag men göra det över Internet? Grundlagsberedningen föreslår att gränsen för att blir personvald till riksdagen skall sänkas till 5 % från dagens 8%. En kompromisslösning som som blir ännu sämre med att bara sänka procentsatsen. Öppnar för lobbyorganisationer och kampanjer i det tysta. Bättre att ställa krav på alla som röstar att tvunget personrösta utifrån partivalsedel.

  23. [...] ett år kvar till valet och dags att göra en prognos. Förutsättningen för denna prognos är att strukturomvandlingen i partipolitiken fortsätter genom att de etablerade partierna förlorar allt mer inflytande över [...]

  24. [...] kan se det i Juliagruppen, i den strukturomvandling  av partierna som att dricka liberalt beskriver (kolla deras intressanta prognos av valet 2010), [...]

  25. [...] kvaliteten i partiernas politik och gemenskaper sjönk, vilket är de främsta orsakerna till den strukturomvandling i partipolitiken som pågår just [...]

  26. [...] Erik Jennische så klokt har beskrivit här förändras medielandskapet snabbt. Folkpartiet har varit bra på att nå ut via de stora [...]

  27. [...] strukturomvandling kommer att fortsätta om de etablerade partierna inte förstår att organisera om sig, så att de [...]

  28. [...] Strukturomvandlingen i partipolitiken är tydlig för den som tittar. Och den har pågått sedan början av 1990-talet. [...]

  29. [...] Det finns dock inte heller någon anledning att tro att intresset för politik skulle ha minskat; valdeltagandet är relativt konstant och på internet är politik ett av de absolut största ämnena (titta på bloggar.se). På en marknad skulle därför en slipad entreprenör se partiernas reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Precis om ekonomin, genomgår just nu partipolitiken en snabb strukturomvandling. [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: