Den som inte velat läsa deckare har denna sommar haft ett digert utbud av politiska pocketar som alternativ. Jag hunnit med fem stycken: en om Mona Sahlin, en om Fredrik Reinfeldt, en om Per Nuder, en om Göran Persson och en om Anna Lindh. Nordstedts förlag står för tre femtedelar av utgivningen i ett särskilt politiskt initiativ, vilket ju måste uppmuntras – så jag köpte alla tre.
Jag har läst böckerna medan jag passat barn, vilket kan ha gjort mig otåligare än vanligt, men en generell reflektion är att samtliga författare skulle behöva redigerare som kan stryka i texten. Alla böcker utom Eva Franchells innehåller långa och ganska segdragna ideologiska manifest eller analyser. Här blir både journalister och politiker som ointressantast. Jag antar att det är ett uttryck för att författarna måste visa att de har lite analytiskt och visionärt tankegods att komma med – men frågan jag ställer mig, efter detta pocketmaraton, är om de har det.
Här kommer jag göra en ranking av böckerna. Denna rafflande ranking börjar med sämst först: boken om Mona Sahlin.
Postat i:Politiska kommentarer, Anna Lindh, Eva Franchell, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Per Nuder, Politiska böcker, sommar