
Den här boken har beskyllts för att vara tråkig, men i sin genre är den faktiskt riktigt bra – välskriven och upplysande svensk samtidshistoria. Det är skönt att den inte är strikt kronologisk utan tar upp olika spår i lite disparata avsnitt. Det gör också att man lätt kan hoppa över de tristare bitarna. Göran Persson framstår ganska mycket som en klassisk landsbygds-centerpartist när han får formulera sina politiska ideal själv. Det är mest glöd i texten när han får skriva om ansvarstagande och miljö, i rörelsens klassiska frågor känns han mer ljummen. Saker som kommunalisering och regionala högskolor gillar han mycket. Göran Persson framstår nästan som en extern rekrytering för socialdemokratin. Efter att ha läst boken känns det ganska logiskt att Göran numera håller föredrag för högst betalande - det känns inte som att han längre passar in i socialdemokratin. Per Nuder nämns mest i förbigående, vilket är lite hjärtknipande när man läst Per Nuders bok.
Arkiverat i:Politiska böcker, Politiska kommentarer , Per Nuder, Göran Persson, Min väg mina val