
Franchell skriver öppet och intressant om livet i regeringskansliet, särskilt första halvan av boken gillar jag. Intressant om hur sossarna använder internationella konsulter och mörkar det, samt om hur de ringer runt och sprider falska (egenhändigt påhittade) rykten till redaktioner, om bl a Lars Leijonborgs äktenskap. Lite klurigt blir det dock när Franchell återger samtal hon själv inte hört. Hon anger att andra tjänstemän och människor runt omkring henne varit källor, men ibland är det lite väl vagt för att man ska kunna avgöra om allt är ’sant’ .
En stor fördel med Franchells bok är att hon inte har någon egen politisk karriär framför sig eller bakom sig, vilket gör att den känns ärligare på flera sätt – men också att den inte innehåller något eget långdraget ideologiskt manifest. Det är helt enkelt en välskriven redogörelse för en människas erfarenhet inom politiken – och den handlar mycket om just människorna, samspelet och intrigen. Det räcker långt. Rekommenderas.
Arkiverat i:Politiska böcker, Politiska kommentarer , Anna Lindh, Eva Franchell, Politiska böcker, socialdemokraterna, Vänninan