Så här skriver Folkpartiets partistyrelse i sitt svar på Att dricka liberalts motion till landsmötet (M18 på Landsmötesbloggen) om att max hälften av styrelseledamöterna borde vara halvtidsarvoderade politiker:
Motionärerna har naturligtvis all rätt att tycka att det är olyckligt att partistyrelsen i så hög grad består av personer som har politiska uppdrag för Folkpartiet, men samtidigt är detta personer som fått sina uppdrag av medlemmarna just på grund av politisk kompetens. Det finns en logik i att många av dem som är ledande i att utforma vår politik, i riksdagsgruppen, i landsting och kommuner, har en plats i partistyrelsen.
Men poängen är väl den motsatta? Det är partiet som ska utforma politiken som partiets företrädare i riksdag, kommuner och landsting ska genomföra. Vad ska ledamöterna i styrelsen annars ha ett parti till?
Erik
Arkiverat i:Uncategorized , Folkpartiet, Landsmötet 2009, partipolitik
Även om jag inte är lika radikal som ni är i frågan — för mig skulle det räcka om hälften inte var heltidspolitiker — så tycker jag att PS svar i frågan är tråkig, liksom på min motion om att sätta en maxgräns på uppdrag.
Jag tycker professionaliseringen av politiken är tråkig; där fler och fler har politiken som ett jobb, som en födkrok, som en karriär. Vi skulle behöva ha fler som växlade mellan politiken och riktiga jobb, som såg politiken för vad den är; ett förtroendeuppdrag som man gör under en period av sitt liv, eller vid sidan av sitt vanliga jobb.
Det var också därför jag blev så nöjd när partiet valde Björklund som partiordförande eftersom han haft ett riktigt jobb, eftersom han har en bakgrund som inte bara är politik. Dock hade jag nog väntat mig att han faktiskt skulle inse det positiva i att ha fler politiker som inte är karriärpolitiker, som inte är beroende av partiet för sin försörjning.
Jag associerar helt fritt till den där dikten av Brecht:
http://www.mothugg.se/2008/06/15/ett-annat-17-juni-en-annan-losning/#footnote-1-883
Tänk att styrelsen läser Brecht. Det är ändå ett bra betyg.