För det första: hur gick det för våra motioner? Protokollet finns inte ute än, men jag tror att samtliga motioner som vi skrev på wikin antingen avslogs eller ansågs besvarade med någon mer eller mindre avfärdande skrivning. Ett undantag är motionen om fri invandring, som ansågs besvarad med något som faktiskt var fullt stöd åt motionen. Jag hade missat att det faktiskt fanns en rätt bra formulering om detta i partiprogrammet. Från början fanns en tanke om att föreslå ett uppdrag till partistyrelsen om att verkligen agera i frågan, men för att öka chanserna att komma någon vart så strök vi det.
Varför gick det inte bättre? Vi hade behövt jobba mycket mer för att nå någon framgång. Det är till exempel värt att notera att dechargeutskottet också tyckte att det var för många heltidspolitiker i PS. Ett tungt argument, som jag tyvärr inte upptäckte förrän under landsmötet, och det var ju så dags då. Om man ska driva igenom förändringar kräver det opinionsbildning via bloggar, tidningen Nu, personliga kontakter med ombud från hela landet etc. Ett stort arbete som måste påbörjas långt i förväg. Och även om man verkligen anstränger sig så är det inte givet att det ger resultat, något som alla de som kämpade för tredelad föräldraförsäkring fick erfara. Voteringen slutade med ett rejält nederlag.
Sedan hade vi behövt vara fler i vårt gäng på plats. De av oss som var där kunde inte gå upp i talarstolen, eftersom vi hade olika funktioner på mötet och därför var ombedda att inte tala.
Förutom de tråkigheter som nu har nämnts så fattade landsmötet många kloka beslut. Att utreda upphovsrätten, som Erik skrivit om här, var ett. Men det fanns också hundratals småsaker. Bra punkter i de program som antogs, kloka uttalanden, motioner som ansågs besvarade med väl avvägda formuleringar från PS.
Jag kan tycka att det är lite irriterande när erfarna politiska kommentatorer, eller för den delen partimedlemmar, säger att Folkpartiet inte bryr sig om ett visst politikområde, samtidigt som ett gediget program antas av landsmötet. Det är inte alltid de kontroversiella besluten som gör mest nytta. Tänk om vi till exempel lyckas ordna en lagändring om några år så att den som gått på socialbidrag en längre tid får en möjlighet att tjäna lite pengar utan att det direkt dras av på bidraget? Det skulle kunna göra stor nytta. Bara för att ta ett exempel bland de små klokheter som klubbades i helgen.
Hur var stämningen, då? Efter debatten om föräldraförsäkringen var den väl inte på topp överallt. Men överlag upplever jag inte samma känsla av konflikt och splittring som för några år sedan, när det kunde vara hätskt mellan batong- och socialliberaler.
Parboendegaranti, stora undantag i försörjningskrav för anhöriginvandring, krav på vård åt gömda och papperslösa mm har gjort att mjukisarna känner sig mer hemma. Integrationspolitiken har en annan framtoning, med mindre betoning på individens ansvar och mer på systemfelen. Landsmötets avslag på förslaget om obligatorisk medborgarskapskurs knuffade integrationspolitiken ytterligare mot partiets mittfåra. Samtidigt är det hårda tag i rättspolitiken, där landsmötet sprang om Johan Pehrson på högerkanten och tog bort partiets mångåriga motstånd mot livstidsstraff. Och livsstilsliberalerna vann en halv seger mot de frisinnade om gårdsförsäljning av vin. Alla fick något.
Några av oss skojade halvt om halvt på söndagens lunch om att det var för lite konflikt och att det skulle behövas lite fraktionsbildning. Att dricka liberalt kommer i alla fall inte att tveka att ta de debatter som vi tycker behövs, men trevligt nog verkar ingen ta illa upp.
Landsmötesbloggen och twittertaggen #fplandsmöte ska också utvärderas. Men det får bli ett eget inlägg.
/Andreas Bergström
Postat i:Uncategorized
Senaste kommentarer