FP kör good cop/bad cop

Idag gick Erik Ullenhag ut och berättade om en extrainsatt riksdagsgruppsmöte, där gruppen tagit ställning mot försörjningskrav för anhöriginvandring som skiljer barn från föräldrar. Tufft, eftersom det innebär att bryta en ingången överenskommelse i utredningsdirektiven. Rätt, eftersom FP på sikt strävar mot att alla människor ska få flytta vart de vill. Då kan mer begränsad migrationspolitik omöjligt vara ett steg på vägen. Att dricka liberalt har tillsammans med många andra tryckt på för det här (läs gärna landsmötesmotionen). De som tycker att partiet borde ha en starkare socialliberal profil borde sluta stirra sig blinda på socialpolitiken, där enigheten är stor mellan partierna, och i stället titta på migration, integration och integritet – det är ju ett tema för den här bloggen.

Postat i:Politiska kommentarer

Inga flygande bilar, men väl Web 2.1

Mycket intressant läsning på Liberatis blogg! Tanken om fritt flödande offentlig information kan ju även kopplas till papperstidningarnas död, som ju också lär stöpa om journalistiken rejält. Många har oroat sig för att det kommer leda till att det inte längre finns några människor som har betalt för att gräva länge och ordentligt i arkiv mm – men kanske blir det mycket lättare att gräva i framtiden, så att medborgarjournalistiken kan ta ett rejält kvalitetssprång?

En annan koppling jag spontant gör är en gammal käpphäst, att universiteten borde sluta publicera forskningsresultat i dyra forskningstidskrifter. De där tidskrifterna fyller faktiskt ingen vettig funktion längre, i stället är de ett väldigt hinder för den fritt flödande informationen. Så gott som allt arbete som utförs på tidskrifterna görs för universitetens pengar, och sedan sitter några förlag och cashar in. Tänk i stället artiklar där samtliga referenser finns omedelbart tillgängliga genom att klicka på dem. Det skulle göra mängder av värdefull information mycket mer lättillgänglig.

I sammanhanget känns det också relevant att länka till Google Wave. Kanske den plattform på vilken all den här informationen kommer förmedlas om ett par år. Det är bättre att lägga 1 tim 20 min på att se den här nördiga filmen än på nåt svart-vitt drama som bara gör dig deprimerad. Eller så kan du klicka på länkarna vid sidan om och läsa om det. Web 2.1, skulle man kunna säga. Framtiden är här och den är färgglad.

Postat i:Politiska kommentarer, Media

En fantastisk grillkväll

Igår samlades vi igen och drack liberalt. Framför allt skulle vi fira våra landsmötesmotioner

Det var så gott att vi inte hann ta en bild förrän allt var uppätet

, enligt konceptet planera – utföra – fira. Vi grillade massor av kött och annat, drack samma mousserande vin som Barack och Michelle Obama drack både när han deklarerade sin kandidatur och när han vunnit valet och till efterrätt blev det Ben&Jerry’s Strawberry Cheesecake.

En lysande idé under kvällen gjorde att firandet övergick i ny planering, och nu är jag mitt uppe i de första stegen av utförandet. Mer om det framöver, när det börjat ta form!

/Den allvarsamma leken

Postat i:Mat och dryck, Landsmötet 2009

Per Altenberg fightas för fri rörlighet, frihandel och fred

 Att dricka liberalt har efter en omröstning på bloggen endorsat ett antal personer inför EP-valet. Var och en ska få en utförlig presentation. Tidigare presentationer hittar du i högerspalten.

Det kan tyckas ostrategiskt av Per Altenberg att välja avveckling av jordbrukssubventioner som en profilfråga. Toppkandidaten Marit Paulsen är ju inriktad på samma sak. Per startade nyligen ett namnupprop och en särskild hemsida bara om jordbrukspolitiken, Korruption i Bregottfabriken. Samtidigt syns Marit i TV-reklam och på affischer över hela landet. Svårt att konkurrera med, och det är inte heller Pers avsikt.

- Jag tror att jag och Marit skulle bli ett otroligt bra team. Hon tar hand om maten och jag ekonomin i jordbrukspolitiken. Och så stöttar vi varandra. Ung – gammal. Man – kvinna. Perfekt.

I Regeringskansliets samordningskansli, där alliansens politik förhandlas mellan de fyra partierna, är Per Folkpartiets förhandlare för bland annat övergripande EU-frågor. Han ska försvara EU-ministerns position i t.ex. budgetöversynen, Östersjöstrategin och Lissabonstrategin. Arbetet gör att han i viss utsträckning blir bakbunden i sin kampanj, han kan inte gärna gå ut offentligt mot regeringskompromisser han har varit med om att förhandla fram. Samtidigt ger arbetet honom detaljkunskaper om EU. Han har en färdig strategi för hur han ska motarbeta subventionerna.

- Planen är att i nära samarbete med farmsubsidy.com skapa en stark reformkoalition i Europaparlamentet som är både gränsöverskridande och partiöverskridande. Syftet är att denna koalition ska fungera som en motvikt till jordbruks- och livsmedelslobbyn. Det första steget i reformarbetet är transparensen. Med den som golv är ambitionen därefter att skapa ett politiskt tryck som gör det möjligt att åstadkomma betydande förändringar under mandatperioden.

- Allt jordbruksstöd ska redovisas Euro för Euro i alla medlemsländer. Stoppa alla subventioner till livsmedelsindustrin och allt stöd som stimulerar utsläpp av koldioxid i atmosfären. Och fasa långsiktigt ut allt stöd vars syfte inte är att bibehålla biologisk mångfald eller öppna landskap. Investera istället i forskning, framtidsteknologier och en modern europeisk infrastruktur.

En annan sak Per vill satsa på i stället för jordbrukspolitiken är en gemensam europeisk militärbas för fredsbevarande EU-insatser. De flesta EU-länder är med i Nato, och övriga, som Sverige, har långtgående samarbete med organisationen. Men Per menar att EU-samarbetet har en viktig roll att fylla vid sidan om Nato.

- EU har en stark trovärdighet och ett bra track record när det gäller krishantering. I omvärldens ögon är paradoxalt nog summan av de gamla kolonialmakterna mindre hotfull än dess delar. EU har även en fördel gentemot Nato, som förknippas med USA, på det här området. Därutöver är poängen att basen kan förläggas till Strasbourg om Frankrike accepterar att Europaparlamentets sessioner i Strasbourg upphör.

Frihandel och fri rörlighet inom EU är unionens grund, och är väl etablerat genom tidigare fördrag. Per har ändå det som ett av sina tre teman.

- Om vi liberaler menar allvar med att vi står upp för internationalism och visionen om ett enat och fritt Europa så är det rätt att ta den striden med socialdemokraterna i årets val. Om vi vinner striden denna gång så kommer de inte att återkomma med samma trista krav om fem år. Därför ska vi inte släppa dem över bron.

Temperaturen har varit lite högre i år än i tidigare EP-valrörelser, eftersom ett antal frågor som parlamentet är med och beslutar om har varit heta i debatten det senaste året. I bloggosfären har IPRED, Datalagringsdirektivet och telekompaketet diskuterats flitigt. Per har skrivit en del om frågorna på sin blogg också. Han är kritisk till datalagringsdirektivet, men konstaterar att det kortsiktigt inte går att stoppa helt, eftersom det är antaget. Däremot ska Sverige se till att implementera det på ett sätt som är så lite integritetskränkande som möjligt. Och han hoppas att tilläggen för medborgarnas rättigheter i telekompaketet ska gå igenom. Däremot håller han en mer försiktig linje än många på nätet när det gäller upphovsmännens möjligheter att jaga fildelare.

- Jag tycker att debatten om IPRED är bra men att den möjligen har antagit för stora proportioner. Om man som Piratpartiet inte vill att upphovsrätten ska gälla på nätet är det klart att IPRED är en styggelse. Jag är dock inte beredd att gå så långt. Jag vill ha kortare upphovsrätt än i dag och en moderniserad lagstiftning men inte ett avskaffande av upphovsrätten eller möjligheten till efterlevnad på nätet.

EU:s nya fördrag har stött på hinder. När det kallades konstitution röstade fransmännen och holländarna nej, och irländarna har gått emot det i sin omstöpta form. Bedömare beskriver en elit som drar i riktning mot mer överstatlighet, och skeptiska medborgare. Per håller med om att det finns en klyfta, men menar att fördraget ändå är oerhört viktigt.

- Anarki är naturtillståndet i internationella relationer och EU är den liberala humlan som flyger. Därför är det så oerhört centralt att värna om ett EU med beslutsmekanismer som fungerar med 27 eller fler medlemsländer. Idag funkar det därför att förväntningarna om att det kommer att fungera i framtiden lever. Om Lissabonfördraget kraschar finns risken att EU blir ett mini-FN. Det får inte hända. Jag kanske låter dramatisk men jag är inte beredd att ta ens en liten risk att det inträffar .

- Jag är federalist men det betyder inte att EU nödvändigtvis ska ha mer makt. Närhetsprincipen ska respekteras.

Per Altenberg var en av de kandidater som hamnade längre ner på valsedeln än i provvalet. Trots en 31:a-plats driver han vidare sin kampanj med ett troget kampanjteam. Han har ett trumfkort, han står överst på baksidan. Samma plats som Anna Hedh (S) vände till sin fördel för fem år sedan.

Av Den allvarsamma leken

Postat i:Kandidater, datalagringsdirektivet, EP-val, Folkpartiet, ipred, jordbrukspolitik, piratpartiet

Skriv motioner!

Nu finns det några utkast till motioner till Folkpartiets landsmöte i november på vår wiki. Det går bra att komma med ändringar och kommentarer, som på Wikipedia. De motioner som finns handlar om fri invandring, försörjningskrav för anhöriginvandring, föräldraledighet och stadsplanering för bättre integration. Tre av fyra ”gr-frågor” alltså – integration, migration, integritet och ogranisation är ju det vi mest av allt ägnar oss åt här på bloggen.

/Den allvarsamma leken

Postat i:Uncategorized, Folkpartiet, integration, jämställdhet, Landsmötet 2009, Migrationspolitik

Att vara moderat är att vara kluven

Först ska moderaterna ha ett nationalistiskt EU-program. Sedan svänger de, ordet (inte betydelsen?) var olämpligt. Till julen är vi osolidariska om det står ”Made in China” på julklappen. Sedan springer Reinfeldt till EU-kommissionen och varnar för nyprotektionism. Och så dagens DN-debatt, som känns som en parodi på Folkpartiet för sju år sedan. Jag förutsätter att vi får ett halvt avståndstagande från statsministern inom några dagar. Moderaterna vill både ha kakan och äta den.

Moderaterna har i många år varit kluvna mellan liberalism och konservatism, så det som händer är ju inget att förvånas över. Möjligen kan man uppfatta t.ex. Anders Borg som mer tydligt liberal, men hans inflytande kanske är begränsat utanför den ekonomiska politiken. Det som pågår nu framstår ju som närmast vilset, men det kan också vara ett smart sätt att hantera den bredd av åsikter som måste finnas i ett parti med så många väljare.

Vi som är liberala tycker bara att det skulle vara trevligt om de breddade sig åt något annat håll.

Postat i:Politiska kommentarer, integration, Migrationspolitik, Moderaterna, strategi

See you in court!

En rad medier rapporterar att norska jurister stämmer svenska staten inför Europadomstolen. Vi får väl hoppas att det är en framkomlig väg att stoppa dumheterna. Men man kanske ska tänka ett steg längre. Om vi avlyssnar norrmännen – vem avlyssnar oss? Är det någon som tror att t.ex. USA och Storbritannien bryr sig om svenskars integritet i kampen mot terrorismen? Självklart inte.

Vi får nog kallt räkna med att varje mejl som passerar något av länderna, varje hemsida som når din dator via något av länderna, registreras. Det allra mesta kastas förstås bort, eftersom det blir för mycket information. Men politikers, journalisters, företagsledares och andra makthavares korrespondens kan nog vara rätt bra att spara. Kanske läge för några fler stämningar?

Postat i:Politiska kommentarer, FRA, integritet

Avveckla datalagringen – men med förnuft

EU-domstolen har kommit fram till att datalagringsdirektivet infördes på rätt sätt, rapporterar SvD. Det innebär, som Mark Klamberg konstaterar, inte att det är förenligt med annan rätt. Men som det ser ut just nu är Sverige tvunget att införa det.

Många bloggare, och även Camilla Lindberg (FP), tycker att Sverige ska vägra att följa direktivet. Jag tycker att det är feltänkt – har man gått med i en förening får man följa det som beslutas gemensamt eller gå ur. I stället bör Sverige stifta de lagar som behövs (men inte en paragraf mer än nödvändigt) och samtidigt anstränga sig för att riva upp direktivet. Beatrice Ask säger att regeringen inte vill ha direktivet – men har hon gjort något för att bli av med det?

Postat i:Politiska kommentarer, Uncategorized, datalagringsdirektivet, integritet

Kulturen kostar som kriget

 

DN skriver idag att den svenska kulturpolitiken är bäst i Europa. Vi har näst störst andel av de sysselsatta som jobbar med kutlur, störst andel som tagit del av kulturevenemang, vi ligger långt över snittet när det gäller egna kulturaktiviteter.

2006 gick 20,4 miljarder kronor av offentliga medel till kultur. Den som läst mitt förra inlägg om krigen i Irak och Afghanistan gissar kanske att det motsvarar 0,7 procent av BNP, och gissar då alldeles rätt.

Man kan inte vänta sig annat än att kulturjournalister tycker att det är bra med stora satsningar på kultur, så idag ska jag inte gnälla på journalister. Men vi andra kanske ska fundera ett varv – är det rimligt att svensk kulturpolitik ska kosta som George Bushs krig? Det är ju väl värt att notera att hushållen lägger mer än dubbelt så mycket som det offentliga, och att mycket av kulturen är i stort sett ideell – körer, amatörteater, bygdespel, garageband etc.

Klart vi ska ha en massa trevlig kultur i Sverige. Men den offentliga kostnaden är inte oansenlig, och gör kanske inte så stor nytta. Kanske skulle vi kunna överleva även om vi hamnade närmre Europas snitt, och lägga offentliga medel på saker som har större effekt på människors lika möjligheter i livet?

Postat i:Recensioner

Bush, kriget och ekonomiskt illiterata medier och partier

DN, Aftonbladet och Svenskan kör en TT-artikel om de enorma kostnaderna för USA:s militära insatser i Afghanistan och Irak. 2,2 miljarder kronor om dagen.Det här innebär Krigen kostar alltså ungefär 0,7 procent av USA:s årliga BNP. Det är möjligt att siffran är felräknad eller så, men den här artikeln i Time verkar hamna i samma härad.

Och det är inte den exakta siffran som är min poäng, utan: De flesta journalister förstår inte grunderna i det samhälle de skriver om. De vet inte vad som är mycket och lite, vad som är huvudsak eller bisak, vad som egentligen pågår. En kostnad på 0,7 procent av BNP är inte mycket för något som under ett antal år varit en regerings främsta prioritet. Kriget suger, men det försvarar inte dålig journalistik.

Folkpartiet lider delvis av samma problem som journalisterna. Sedan alliansen la fram sin första gemensamma budget våren 2006 har de olika partierna inte längre egna budgetalternativ. Folkpartiet saknar kort sagt en samlad bild av hur man vill prioritera i politiken. Anders Borg lägger ett förslag inför varje budgetproposition på hösten, och sedan får de andra partierna tigga till sig något köttstycke var.

Det här kan bli ämne för fler inlägg, men DN debatt häromdagen kan ge lite att fundera på. Anders Borg är respekterad av många, men jag kan inte se att det han gjort är särskilt smart eller märkvärdigt. Han har sänkt skattetrycket en bit genom försämringar av alla socialförsäkringssystem. Och han har gjort det på ett så tillkrånglat sätt att folk inte förstår det. Därigenom får man sannolikt en mycket sämre effekt på sysselsättningen än i de enkla beräkningar som görs från Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet m.fl. Små fördelar, stora nackdelar.

Folkpartiet borde varje år, i god tid före förhandlingarna om statsbudgeten, visa upp åtminstone en skiss eller en långsiktig vision för den ekonomiska politiken. Grunden borde vara att skatterna ska fortsätta sänkas genom bättre arbetsmarknadsutbildningar, rehabilitering, ekonomiska incitament för dem som ägnar sig åt arbetsmarknadsutbildningar och rehabilitering, bättre kontroll i socialförsäkringarna etc, i stället för sänkta ersättningsnivåer.

En av huvudfunktionerna för ett politiskt parti är att väga olika intressen mot varandra och skapa en helhetssyn. Det gör inte fp längre. Och journalisterna kommer inte fatta att det är ett problem, så en förändring måste drivas fram inifrån.

 

Postat i:Uncategorized, Alliansen, Ekonomi, Folkpartiet, Irak

Man anar vart det är på väg

Ok, jag är inte först på bollen direkt. Men mönstret! Nu säger Fredrik Reinfeldt att

Om ni öppnar julklappen och det står ”made in China” – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige.

Jag tänker inte argumentera i sakfrågan. Det är ett korkat uttalande, men man har väl sett värre.

Men helheten är större än summan av delarna. Ett nationalistiskt EU-program. Vi ska handla svenskt. Invandrare som inte är ”riktiga” flyktingar ska se sina familjer splittrade i åratal. Biståndet ska sänkas. På bara några veckor har moderaterna positionerat sig som det tydligt socialkonservativa partiet, klart mörkblåare än kd. Kd är på väg ur riksdagen därför att de har släppt alla konservativa positioner utom dem som helt saknar stöd hos befolkningen. Sd har svårt att komma in eftersom de verkar så allmänt otäcka. M hittar den folkliga nischen, genom att strunta i bögbashing och bara vara nationalister.

Smart och väldigt otäckt.

Hax bloggar med den lämpliga rubriken Nämen vaffan säger karln.

 

Postat i:Politiska kommentarer, främlingsfientlighet, Moderaterna

Barnen offras för det nya nationalistpartiets skull

Idag kom då betänkandet Försörjningskrav vid invandring. Ett tydligt steg mot en mer restriktiv invandringspolitik. Utredaren föreslår att en person med uppehållstillstånd som vill få sina anhöriga till Sverige måste uppfylla krav på en bostad där de kan bo och en inkomst som familjen kan leva på. Med många undantag, den som räknas som ”flykting” enligt ett antal definitioner ska kunna ta hit sina anhöriga direkt, den som haft uppehållstillstånd i fyra år ska undantas och barn ska kunna ta hit sina anhöriga direkt. Men många flyktingar passar inte in under de beskrivningar som ges i lagen. Utredaren själv uppskattar att det kan handla om 10 000 invandrare som nästa år måste uppfylla försörjningskraven för att få ta hit sina anhöriga. (Se sid 111.)

En hel del av dessa invandrare har barn, som om utredningen genomförs kommer skiljas från en av sina föräldrar (oftast pappan) under flera års tid. Det tycker inte jag ryms inom begreppet human flyktingpolitik. Om en person kommer hit och vi konstaterar att personen uppfyller de krav vi har ställt upp för att ge honom uppehållstillstånd, så kan vi inte låtsas som om barnen inte finns. Ett barn mår oftast bäst av att vara med sina vårdnadshavare.

Socialdemokraterna och Moderaterna har alltid varit skeptiska till invandring. Det är inte oväntat att en regering dominerad av Moderaterna driver fram en mer restriktiv politik. Men det är helt orimligt att det är barnen som ska offras.

Under resans gång har flera intresseorganisationer påpekat för utredaren att han måste beakta barnkonventionen. Utredaren konstaterar själv att det bl.a. står i konventionen att staten ska säkerställa att barn inte, mot sin vilja, skiljs från sina föräldrar, om ett åtskiljande inte är nödvändigt för barnets bästa. Det är ju svårt att se hur det går ihop med försörjningskraven. Men utredaren lutar sig mot att andra länder har det här, och en tidigare svensk utredning (SOU 1996:115, ej på nätet) har kommit fram till att skrivningen i konventionen inte ska tolkas som ett förbud. Värt att forska vidare i!

Alliansen gjorde upp om grunddragen redan i vintras, när direktiven skrevs. (Läxa till alla oss som vill påverka – försök ta reda på när utredningar är på gång att tillsättas, t.ex. genom att läsa budgetproppen, många av de viktigaste politiska frågorna avgörs här.) Men det innebär inte att det är försent att påverka, det visade FRA-debaclet tidigare i år.

Grundfrågan är redan avgjord, därför ser jag det inte som någon nyhet att representanter från kristdemokraterna säger att de har synpunkter. Vi kommer att klara ut det här och leverera en proposition, hittills har vi inte misslyckats på det här området och vi kommer inte att göra det nu heller.

Så säger migrationsminister Tobias Billström till Ekot.

Visst, det kommer säkert en proposition. Men låt oss se till att den inte innehåller det Billström vill! Varför är det bara kristdemokrater som säger ifrån? Vem blir den första folkpartisten som vågar höja rösten?

Det är sent och jag hinner inte skriva mer. Men det behöver grävas en del ytterligare i utredningen, och alla goda krafter måste mobiliseras. Ni som bloggar, skriver ledare osv – skriv några rader. Alla partiaktiva – ta kontakt med era partivänner. Ni som vill veta mer – jag lovar att återkomma.

Medier som skriver om utredningen: SvD  DN

Postat i:Politiska kommentarer, Migrationspolitik, Moderaterna, Regeringen

Vad gör vi med Sverigedemokraterna?

Ekot rapporterar från Sverigedemokraternas kommunkonferens, och det gör DN också. Enligt Ekot är SD nu för kepsförbud samt undervisning i dialekt och folkdans i skolan. Det känns som att jag gick i Sverigedemokraternas skola (vi hade väl inte undervisning i dialekt, men väl på dialekt). Kepsförbudet syftar förstås på en del andra huvudbonader också.

SD jobbar alltså vidare på att se ut som ett vanligt parti, och medierna börjar behandla dem som det. Frågan är hur de etablerade partierna ska bemöta dem. Hittills har det blivit fel hur man än har gjort. Sahlins debatt mot Jimmy Åkesson var det väl tveksamt om hon vann. Och när ingen vill debattera med dem stärker de sin ställning som outsiders som ensamma vågar säga sanningen.

En bra start skulle väl i alla fall vara om alliansen sa det samma som s-v-mp sagt: vi kan inte regera med stöd av sd. Eller om åtminstone ett liberalt parti ville säga det.

Postat i:Politiska kommentarer, Alliansen, strategi, Sverigedemokraterna

Inte helt färdigtänkt om medierna

Idag har Aftonbladet Kultur ett helt uppslag om allt ont alliansregeringen har gjort under sina första två år. Problemet är att väldigt mycket av det som räknas upp inte stämmer. En del saker är sånt som gjorts i landstinget. Annat är sånt som gjorts av helt privata aktörer, som att arbetare varslats på Volvo eller att någon har startat ett privat barnsjukhus i Stockholm. Något är sånt som snarare socialdemokrater skulle kunna lastas för – privata sjukvårdsförsäkringar för att slippa vårdköer var något som uppkom under sossarnas senaste tolv år vid makten. Marknadshyror har i och för sig föreslagits, men regeringen har tydligt sagt nej. Däremot har man tagit steg mot marknadshyror i Malmö. Vilka har hand om allmännyttan där?

Och så vidare, och så vidare. Jag har ingen djupare poäng med detta än att jag får ett intryck av att det finns vissa sidor i tidningarna där man kan komma undan med lite vad som helst utan att någon redaktör ställer besvärande frågor om fakta. Jag upplever ledarsidorna, både till höger och vänster, som att de i alla fall har någon sorts ribba. De tänjer lite på sanningen, hoppar över saker som inte stödjer tesen de vill driva – på samma sätt som politiker brukar göra.

Men på vissa kultursidor och i krönikor funkar vad som helst. Där kan skribenterna skriva uppenbara lögner. Jag tror inte att svenskarna är så naiva att de tror på allt de läser. Men nog får det en effekt när vissa saker upprepas som en sanning, och ingen granskar bluffen?

(Ali Esbati länkar till artikeln på sin blogg, under rubriken Djupt.)

Postat i:Politiska kommentarer, Media, Regeringen

Betyg eller flum?

Betyg

I Svenska Dagbladet idag kan vi läsa om betyg från ettan. Juridiskt är det inte betyg, utan omdömen, men vad det ska kallas på normal svenska är mer en bedömningsfråga. Eleverna och deras föräldrar ska i alla fall få veta om barnen är på väg att nå målen eller inte. Partiledare Björklund är nöjd.

Det verkar inte finnas något starkt stöd hos expertisen för att betyg är bra, och många av dagens ledande folkpartister var engagerade betygsmotståndare för 20-30 år sedan (dock inte Björklund). Men betygsfrågan är ett av många exempel på hur folkpartiet har gått ifrån ”att vara liberal är att vara kluven” till ”vi ger raka besked”. Är man emot en kravlös skola, måste man svälja hela paketet. Betyg, nationella prov i trean, lärarauktorisation, befogenheter för lärarna att beslagta föremål, you name it. Inget som verkar kravfyllt och tufft får lämnas oprövat.

Kortsiktigt ger det här rubriker och en del väljare. Folkpartiet har blivit det självklara partiet att vända sig till om man är intresserad av skolfrågor. Men långsiktigt sänker det partiets trovärdighet. Om ett parti som har som image att vara eftertänksamt kommer med ett rakt, enkelt budskap ger det ett intryck av att det finns något särskilt skäl till det. När folkpartiet ger sitt hundrade raka besked ger det ett intryck av att vi inte ser några nyanser.

Det finns skäl till att opinionssiffrorna ser ut som de gör.

Postat i:Politiska kommentarer, betyg, Skola, strategi