Länkar: andra om internet och sociala mediers kraft i politiken

Jag passar på att dela med mig av några länkar från mitt bloggläsande på sistone:

Johan Ulvenlöv, som ansvarar för sociala medier hos sossarna, har lagt upp en presentation på slideshare om Netroots och annat. Intressant för den som bryr sig om vad Sveriges största parti har i sikte inför nästa val.

Lakes lakonismer uttrycker liknande frustrationer som Att Dricka Liberalt över sitt partis inställning gällande integritetsfrågor, synen på partimedlemmarna och bristen på dialog.

Jerry Silfwer skriver om hur politiska partiet borde opinionsbilda på nätet. Det är inte rocket science, ändå är det ju ingen som gör det – bra inspiration för partiarbetare, således.

JMW Kommunikation bloggar om vad partierna behöver förstå om sociala medier här, här och här

Och ingen har väl missat utmärkta  Juliagruppens engagemang för ett fritt internet? Jag lyssnade idag på fd folkpartisten Johanna Nylander som talade om detta på Geek Girl Meetup i Stockholm.

Postat i:Länktips, Politiska kommentarer, centerpartiet, internet, opinionsbildning, partipolitik, sociala medier, socialdemokraterna

Moderaternas kampanjmotor – ett fulländat dynamiskt verktyg?

Eriks mycket roliga testkörning av moderaternas asociala kampanjmotor blev ännu roligare när jag hittade denna beskrivning av satsningen på webbsverige:

Kampanjmotorn är ett fulländat dynamiskt verktyg för kommunikations högkvarteret att skapa nya kampanjer med tillhörande material som sedan är enkelt och snyggt modifierbart för den som vill skapa sitt personliga material.

Postat i:Politiska kommentarer, Moderaterna, sociala medier, valkampanj

Officiell backchannel till FP:s landsmöte

Nu startar jag och Dricka Liberalt en officiell backchannel till FP:s landsmöte. Så vitt jag vet blir vi det första partiet som har landsmöte med en backchannel. Det kommer bli grymt, och äntligen har man lite incitament att börja, fortsätta eller förbättra sitt twittrande.

Vad är en backchannel?

En Backchannel är en plats på twitter där man kan diskutera något samtidigt som det pågår (och innan och efter förstås). Ett slags ”twitterforum” eller en ”dialogkanal” kan man kanske beskriva det som.  Backchanneln är en konversation online om landsmötet:  där kan man tex diskutera motioner inför landsmötet, kommentera Jans tal samtidigt som det pågår, ställa frågor eller applådera den som talar, digitalt.

Så här gör man: Starta ett twitterkonto om du inte redan har ett.  När du vill twittra om landsmötet skriver du en hashtag (#) och taggen (dvs ordet) ”fplandsmöte” , dvs  #fplandsmöte någonstans i ditt twitterinlägg.

Postat i:Gör det själv, Politiska kommentarer, aktivism, Folkpartiet, Landsmötet 2009, twitter

Sommarens bästa politiska pocket: Väninnan av Eva Franchell

Franchell skriver öppet och intressant om livet i regeringskansliet, särskilt första halvan av boken gillar jag. Intressant om hur sossarna använder internationella konsulter och mörkar det, samt om hur de ringer runt och sprider falska (egenhändigt påhittade) rykten till redaktioner, om bl a Lars Leijonborgs äktenskap. Lite klurigt blir det dock när Franchell återger samtal hon själv inte hört. Hon anger att andra tjänstemän och människor runt omkring henne varit källor, men ibland är det lite väl vagt för att man ska kunna avgöra om allt är ’sant’ .

En stor fördel med Franchells bok är att hon inte har någon egen politisk karriär framför sig eller bakom sig, vilket gör att den känns ärligare på flera sätt – men också att den inte innehåller något eget långdraget ideologiskt manifest. Det är helt enkelt en välskriven redogörelse för en människas erfarenhet inom politiken – och den handlar mycket om just människorna, samspelet och intrigen. Det räcker långt. Rekommenderas.

Postat i:Politiska böcker, Politiska kommentarer, Anna Lindh, Eva Franchell, Politiska böcker, socialdemokraterna, Vänninan

Näst bäst i sommar: Reinfeldt Ensamvargen av Anita Kratz

 

Minst 300 sidor för lång. Hur denna bok kunnat ges ut i detta över 500-sidiga skick är ett mysterium: antagligen orkade ingen på förlaget läsa igenom den. Men de kvarvarande, läsvärda, 200 sidorna tecknar ett ganska kul och intressant porträtt av Fredrik Reinfeldt – som tycker om att städa, dricka alkoholsvaga drinkar och hålla saker under kontroll. Hoppa över intervjun med Maud Olofsson, hon är som vanligt jättetråkig. Innehåller en del kul kuriosa, som att Anna Ekström erbjöds Sven-Otto Littorins jobb men tackade nej. Mot bokens slut börjar Reinfeldt bli bitter på författaren, och numera tål han henne inte. Han förstår inte varför böckerna om honom också måste innehålla kritik – kan inte en positiv bok vara ”sann”? Och menar att journalisterna slentrianmässigt slänger in kritiska synpunkter för att verka neutrala inför andra. Ganska intressant om relationen mellan journalister och makthavare, särskilt de som kommer lite närmre inpå varandra och sedan ska upprätthålla sina ’objektiva’ röster.

Postat i:Uncategorized

På plats 3: Min väg, mina val av Göran Persson

 

Den här boken har beskyllts för att vara tråkig, men i sin genre är den faktiskt riktigt bra – välskriven och upplysande svensk samtidshistoria. Det är skönt att den inte är strikt kronologisk utan tar upp olika spår i lite disparata avsnitt. Det gör också att man lätt kan hoppa över de tristare bitarna. Göran Persson framstår ganska mycket som en klassisk landsbygds-centerpartist när han får formulera sina politiska ideal själv. Det är mest glöd i texten när han får skriva om ansvarstagande och miljö, i rörelsens klassiska frågor känns han mer ljummen. Saker som kommunalisering och regionala högskolor gillar han mycket. Göran Persson framstår nästan som en extern rekrytering för socialdemokratin. Efter att ha läst boken känns det ganska logiskt att Göran numera håller föredrag för högst betalande - det känns inte som att han längre passar in i socialdemokratin. Per Nuder nämns mest i förbigående, vilket är lite hjärtknipande när man läst Per Nuders bok.

Postat i:Politiska böcker, Politiska kommentarer, Göran Persson, Min väg mina val, Per Nuder

På plats 4: Stolt men inte nöjd av Pär Nuder

På baksidan framgår att Pär Nuder skrivit denna bok för att krossa bilden av sig själv som en karriärpolitiker. Det är ironiskt eftersom han snarast styrker just det intrycket. Pär skildrar på ett intressant sätt det praktiska arbetet under Göran Persson i regeringskansliet. Och boken kretsar väldigt mycket kring just Göran Persson: den äldre mannen som såg, älskade, betrodde och lyfte fram Pär Nuder. Och sedan svek honom. På många sätt är detta en redogörelse för deras ”kärlekshistoria” på det professionella (och ibland inte så professionella) planet. Kuriosa: Pär Nuder importerade ”rör inte min kompis kampanjen” till Sverige. Hans redogörelser för hur hans ironi ständigt missförstås är också lite kul. Hoppa gärna över Pär Nuders mer ideologiska avsnitt, de är jättetråkiga. Den politiska analysen utanför det han själv handgripligen upplevt tycker jag är förvånansvärt svajig.

Postat i:Politiska böcker, Politiska kommentarer, Göran Persson, Pär Nuder, socialdemokraterna

På plats 5: I väntan på Mona Sahlin, av Christer Isaksson

I väntan på Mona Sahlin

En seg bok, trots att det var denna jag från början var mest intresserad av. Full av långa, tråkiga och hypotetiska resonemang av typen: …Mona tittar ut i fjärran…vad tänker hon på? Innehåller enerverande  utdragna spekulationer om det mesta, tex vem som kan ha gett ”toblerone-tipset”  – utan att komma fram till någonting. Även utdragna spekulationer om varför Mona Sahlin inte tycker om att stänga av sin telefonsvarare – författaren menar att hennes medarbetare borde ingripa (?).

Lite intressant information får man dock: Monas och Per Nuders pappor var kollegor hos bostadsminister Ingvar Carlsson, och författarens beskrivning av Mona gör att hennes bana känns nästan oundviklig. Att hon skulle tackat nej till ledarskapet inom S vore som att Victoria avsade sig tronen, typ. Delvis framstår Mona som en gisslan inom sitt eget parti, eftersom tidigt barnafödande gjorde att han aldrig utbildade sig och stakade ut sin egen väg i världen (detta är författarens tes). Den beskrivningen kan nog rymma en viss underskattning av Monas egen vilja och strategiska tänkande på senare år, tänker jag. Den socialdemokratiska ”adeln” beskrivs med viss insikt. Det är belysande när arvtagarna till Carlsson samlas och kommer överens om vem som ska ta över – snacka om maktkoncentration.

Men man måste verkligen plåga sig fram för att komma över det intressanta. Skumma och hoppa så mycket du kan.

Postat i:Politiska kommentarer, Recensioner, Anna Lindh, Eva Franchell, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Per Nuder, Politiska böcker

Ranking av sommarens politiska pocketar

Den som inte velat läsa deckare har denna sommar haft ett digert utbud av politiska pocketar som alternativ. Jag hunnit med fem stycken: en om Mona Sahlin, en om Fredrik Reinfeldt, en om Per Nuder, en om Göran Persson och en om Anna Lindh. Nordstedts förlag står för tre femtedelar av utgivningen i ett särskilt politiskt initiativ, vilket ju måste uppmuntras – så jag köpte alla tre.

Jag har läst böckerna medan jag passat barn, vilket kan ha gjort mig otåligare än vanligt, men en generell reflektion är att samtliga författare skulle behöva redigerare som kan stryka i texten. Alla böcker utom Eva Franchells innehåller långa och ganska segdragna ideologiska manifest eller analyser. Här blir både journalister och politiker som ointressantast. Jag antar att det är ett uttryck för att författarna måste visa att de har lite analytiskt och visionärt tankegods att komma med – men frågan jag ställer mig, efter detta pocketmaraton, är om de har det. 

Här kommer jag göra en ranking av böckerna. Denna rafflande ranking börjar med sämst först: boken om Mona Sahlin.

Postat i:Politiska kommentarer, Anna Lindh, Eva Franchell, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Per Nuder, Politiska böcker, sommar

Junilistan: nationalromantik för ex-sossar och ”kufar”

Idag hittade jag denna nationalromantiska och lätt ohederliga affisch på stan (Europaparlamentet lär inte inom en snar framtid avskaffa den svenska valutan mot svenska folkets vilja…). Jag delar Sören Wibes analys: junilistan åker ut. Jag kommer inte sakna dem.

Postat i:Uncategorized, EP-val, junilistan, Valaffischer

Jan Björklund ser ut som Jan Björklund

Diskussionerna om EP-valet verkar hittills mest handla om integritet och utformningen av reklam och affischer. Lika bra det, Folkpartiet har i mitt tycke varken stark lista eller starkt program. Europaparlamentet är ett perfekt ställe att bygga en självständig profil som ung politiker – se tex Cecilia Malmström eller Christofer Fjellner. Men inga unga, starka, självständiga kandidater finns på vettig plats på fp:s lista.

En mycket positiv sak med denna valrörelse är dock att fp-kandidaterna faktiskt verkar oretuscherade. Tom Jan Björklund ser ut som han gör på riktigt. En trevlig kontrast mot vissa andra partier. Även FP:s reklamfilm är bra.

Jan Björklund ser ut som Jan Björklund

Postat i:Uncategorized, EP-val, Folkpartiet, Jan Björklund, Valaffischer

Rapport från ett lokalföreningsmöte 2009

Folkpartiet i Uppland har möte 1946

Igår var det årsmöte i lokalföreningen FP Kungsholmen, ca 40 personer deltog. Valberedningens förslag mailades ut samma dag och innehöll tre fjärdedelar män (vilket även valberedningen gjorde).  Till representantskapet i Stockholm  föreslogs 70% män som ordinarie och 90% män som ersättare. Till länsförbundet var 4 av 6 föreslagna män, och så fortsatte det. Styrelseförslaget  innehöll 70 procent män, en förbättring (!) sen förra året.

En intressant diskussion följde då ett par kvinnor uppmärksammade skevheten och nominerade flera andra kvinnor. Att kvinnor saknades motiverades av valberedningen med att de inte kommer på tillräckligt många möten i lokalföreningen, samt att flera kvinnor tackat nej. En man påpekade att det är viktigt att kvinnor också kommer in så att de kan öva på att tala och föra politik, vilket var roligt med tanke på att de spontant nominerade kvinnorna var en kvinnlig riksdagsledamot, en fd kanslichef på riksdagen och ordförande i LUF och en politiskt sakkunnig från regeringskansliet.

Ett förslag kom in om att styrelsen borde föreslå sätt att förnya lokalföreningens arbete. Fyra män i lokalföreningens styrelse opponerade sig och sade att lokalföreningen fungerar mycket bra. Frågan självdog. Valberedningen omvaldes med instruktionen att tänka på könsfördelningen till nästa år.

Postat i:Uncategorized, Folkpartiet, jämställdhet, lokalpolitik, partipolitik