Spännande av Svenskan

Det här har visserligen legat ute en tid, men jag kan ändå inte låta bli att puffa för det. Det ska bli mycket spännande att följa SvD:s nya grepp. Det är ju inte bara partierna som kan behöva anpassa sig till de nya spelreglerna.

/Kalle

Postat i:Uncategorized

Vad betyder ”absoluta ambitioner”?

I eftermiddags deltog jag i en telefonutfrågning av Per Schlingmann. Det var stundtals mycket givande, stundtals helt hopplöst. Nu vet jag precis vad moderaterna ska diskutera under sin arbetsstämma, jag vet återigen hur fantastiskt jobbskatteavdraget är, men däremot har jag fortfarande ingen aning om vad som händer om Sverigedemokraterna kravlar sig över fyraprocentsspärren nästa år.

Postat i:Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, Moderaterna, strategi, Sverigedemokraterna

Björklund blandar och ger

Under sitt tal i Almedalen passade Jan Björklund på att lyfta fram Folkpartiets roll för Sveriges utveckling som framstående it-nation:

Två kontroversiella politiska beslut var förutsättningar för den framgångsrika svenska telekomindustrin. 1981 tog den dåvarande borgerliga mittenregeringen beslutet att tillåta Jan Stenbäcks företag, Comviq, att koppla sina samtal till det fasta telenätet. Televerket protesterade kraftfullt. På 90-talet tog den borgerliga regeringen beslutet att avreglera telekommarknaden. Mona Sahlin röstade nej. Utan dessa båda beslut hade Sverige aldrig blivit så framgångsrikt på IT-området.

Det går inte att förneka hur viktiga dessa beslut har varit. Men var är vår tids stora telekom- och internetinitiativ från Folkpartiet? Att heja på avlyssning och jag fildelare med IPRED-lagar är INTE att lägga grunden för fortsatta svenska it-framgångar. Om det gick bra att skapa förutsättningar då, varför ska det inte gå att göra det nu?

* * *

Björklund sa förstås en hel del bra saker också. Bland annat detta.

Postat i:Uncategorized

Därför Birgitta Ohlsson som minister

Helene Odenljung, Carl B Hamilton, kanske Erik Ullenhag som ny fp-minister?  Svaret borde vara Birgitta Ohlsson? Det anser Ulf Överberg, bloggare här på Att dricka liberalt. På Newsmill förklarar han varför:

Den som efterträder Lars Leijonborg kommer att behöva bidra med det nya som Jan Björklund inte ännu har kunnat eller velat leverera. Bilden av Folkpartiet som en populistisk kravmaskin måste tvättas bort. Ungdomarna måste vinnas. Därför föreslår vi Birgitta Ohlsson som ny minister.

Postat i:Politiska kommentarer, Folkpartiet, partipolitik, strategi

Alla gillar Olle

Olle Schmidt är inte bara en av våra kandidater till Europaparlamentet. Att liberala skribenter som Isobel Hadley-Kamptz har uppmärksammat Olles Schmidts arbete för personlig integritet är en sak. Men att vänsterpartisten och EP-kandidaten Erik Josefsson uppmanar alla som inte röstar på Vänsterpartiet att kryssa Olle, det är någonting helt annat. Ett oväntat och mycket intressant erkännande.

Här är min röstrekommendation till alla som inte kan tänka sig att rösta vänster. Kryssa Olle Schmidt. Han är värd vartenda öre. Jag vet att en puff från en kandidat för Vänsterpartiet i normala fall kanske inte skulle hjälpa en folkpartist, men jag sätter min erfarenhet i potten (se nedan), så det ska förhoppningsvis iallafall inte göra någon skada.

Till er som står i valet ock kvalet och undrar vilken borgerlig MEP som egentligen räddade Internet under den gångna mandatperioden vill jag säga två saker: 1) Kolla fakta, och 2) jag anser att det är Olle Schmidt.

Kalle

Postat i:Kandidater, Politiska kommentarer

Politik som open source. Nästan.

Det slår mig att jag ännu inte har uppmärksammat vad mina före detta kolleger sysslar med på Stockholms stadshus. Men bättre sent än aldrig. Det här är ett mycket bra initiativ.  Om man inte visste bättre kunde man tro att de fått inspiration av den här texten (De proprietära partiprogrammens tid är över):

Framtidens vinnare i partipolitiken, och som därmed kommer att sätta agendan för samhällsutvecklingen, kommer inte att koras i tävlingen om de smartaste utspelen, den fräckaste trianguleringen eller mest välsmorda kampanjmaskinen. Deras storhetstid är nu.

Framtidens politik kommer att styras av de partier som lyckas mobilisera och tillvarata flest människors engagemang och kunskap för att lösa problemen på vägen mot ett gemensamt mål. För liberaler finns det därför ett öppet partiprogram som alla kan vara med att skriva.

Postat i:Politiska kommentarer, Folkpartiet, strategi

EP-kandidat två: Exportera sexköpslagen till EU

Dags att presentera ytterligare en av Att dricka liberalts (ADL) kandidater till Europaparlamentet. Den här gången är det Ida Lindhs (IL) tur. Hon står på plats 20 på folkpartiets valsedel.

(ADL): Ida, hur kan Europapolitiken göras mer lättillgänglig? Hur kan medborgarna fås att uppfatta den som mer angelägen?

Postat i:Kandidater, EP-val, Folkpartiet

Problemlösning by proxy

Det slår aldrig fel. Varje gång jag tror att folkpartiet har skakat av sig då mest repressiva dumheterna, då dyker Johan Pehrson upp med ett nytt spänstigt förslag.

 

Förslagen följer alltid samma linje:

- de ska signalera hårda tag

- de ska vara lätta att förstå

- konflikten mot det mjuka etablissemanget flummeri ska vara tydlig

- de ska aldrig problematisera eller försöka sätta saker och ting i perspektiv

 

Nu är det dags igen. Efter att Sverigedemokrater och Moderater har uttalat sitt stöd för ett utegångsförbud i Rosengård vill inte Pehrson vara sämre. Men att jämföra de bägge utegångsförbuden tycker Pehrson är fel. Han vill ju bara att vissa ska tvingas stanna inomhus. Då blir det ju plötsligt okej. Ja, och så en nationell insatsstyrka förstås. Handlingskraft!

 

På klassiskt manér identifieras ett brännande problem, i det här fallet situationen i Rosengård, men nånstans på väg till lösningen går Johan Pehrson som vanligt vilse. Det är så klart så att det på kort sikt behövs polisiära insatser för att stävja stöket. Men det betyder inte att polisiära insatser är det enda som behövs. Och, viktigast av allt, ingenstans är polisiära insatser det samma som att kraftigt inskränka enskilda individers rörelsefrihet.

Kalle

Postat i:Uncategorized

Titta på fp Stockholm

Det här är bra. Riktigt bra om det dessutom fungerar. Det vill säga om1) medlemmar och andra tar sig tid att diskutera programmen allt eftersom de läggs upp och 2) om folkpartiet (och detta är det viktigaste) gör det man lovar och faktiskt släpper på kontrollen. Det viktigaste med de nya arbetsmetoder och kanaler som partierna skulle kunna använda som komplement och ersättning till de arbetsformer som sedan länge passerat bäst före-datum är ju förhållningssättet: Det är inte flest youtube-klipp som vinner. Det är inte att man gör som är det viktiga, utan hur man gör.

Jag vet inte, men det känns nästan som om folkpartiet i Stockholm stad har sneglat en smula på vårt arbete. Gott så! Hoppas att det faller väl ut och att fler folkpartiavdelningar följer efter. Man behöver inte vara hemma på allt det senaste för att göra avtryck. Det räcker gott och väl med rätt förhållningssätt.

Kalle

Postat i:Uncategorized

Kul att få röster, inte lika kul att tycka

Ida Lindh var en av de EP-kandidater som fick flest röster när vi uppmanade våra läsare att välja vilka kandidater de ville att vi skulle förespråka. Tanken var sedan att toppkandidaterna skulle få presentera sig. Hittills är det bara Anders Ekberg som har svarat. De andra verkar tycka att det är roligt att få röster, mindre roligt att tycka till om något.

I väntan på Ida Lindhs svar på de intervjufrågor vi ställt till henne, kan ni kolla in hennes egen hemsida.

Kalle

Postat i:Uncategorized

Om man inte har nåt att säga är det bättre att vara tyst

Visst, att i varseltider säga att man vill göra det lättare att sparka folk kanske inte ger den stora skjutsen i opinionsmätningarna. Men finns det ingen hejd på regeringspartiernas feghet och (i ett fall) hopplösa tankebanor. Föreslå slå någonting som funkar (annars lär det bli jobless growth för hela slanten framöver) eller sitt still i båten, är mitt blygsamma förslag.

Om partierna skulle vilja profilera sig, på ett konstruktivt sätt, finns ju möjligheterna. Sedan moderaterna blev så nya att de helhjärtat omfamnade är ju fältet fritt för de andra regeringspartierna. Folkpartiet och centern har bägge nappat på kroken, men presterar knappast någonting värt att hylla.

I förra veckans nummer av folkpartitidningen Nu (förlåt, det liberala nyhetsmagasinet) läser jag att folkpartiet har tillsatt en ”arbetsgrupp som ska utveckla FP:s arbetsmarknadspolitik och analysera eventuella behov av förändringar på den svenska arbetsmarknaden och dess lagstiftning”. Bara ordet eventuellt får en ju att tappa allt hopp om skarpare förslag. Och inte blir det bättre när man läser vidare: arbetsgruppen ska ”speciellt studera hur dagens tvåpersonersundantag i LAS fungerar”. Hur vore det att skärskåda LAS och dess turordningsregler, punkt? För inte tycker väl folkpartiet att den delen av arbetsrätten inverkar positivt på svensk arbetsmarknad, eller?

Centern å andra sidan tar i så de spricker. i ett idédokument publicerat häromveckan föreslår man att anställda ska kunna sägas upp utan saklig grund under de två första åren av en anställning. Det ska förbättra tryggheten för de nyanställda säger man. Men blir det alls någon skillnad, de med längre anställningar än två år sitter ju fortfarande lika säkert som förr. Och att avskedas utan saklig grund? Det är verkligen inte samma sak som att avskaffa turordningsreglerna.

Varför inte, folkpartiet, centern och moderaterna (eller kristdemokraterna!) bara arbeta för att avskaffa turordningsreglerna – und da mit basta. Om ingenting annat sägs bör inga turordningsregler gälla, inte, som idag, det omvända. Till dess ett sådant förslag föreligger kanske det allra bästa är att vara tyst. Helt enkelt.

Postat i:Uncategorized

Nej tack, ett socialdemokratiskt parti räcker

Alliansen har varit en framgångshistoria för den svenska borgerligheten. Inte tu tal om saken. Men alliansen har främst varit en framgångshistoria för moderaterna. En stor del opinionsuppgången, från bildandet till valsegern, var ett ökat stöd för moderaterna. Och den senaste  återhämtningen följer samma mönster: fp och c står och stampar kring valresultatet och kd har rasat ihop medan moderaterna går som en raket i opinionen.

Utvecklingen påverkar inte bara utsikterna för en borgerlig valseger 2010, utan även maktbalansen inom alliansen. Hur kommer förändringen då att påverka folkpartiet och de två andra regeringspartierna vid sidan av moderaterna? Det ena svaret är det förutsägbara: förändringen kommer att öka trycket på småpartierna att profilera sig genom mer eller mindre genomtänkta utspel. Men om utvecklingen fortsätter tippar i alla fall jag att det dessutom kommer att leda till förnyade krav på en renodlad valallians där de fyra partierna går till val med gemensamma listor.

På så sätt kan man, teoretiskt i alla fall, säkra både kd-röster och de viktigaste kd-politikerna i händelse av att parti skulle fortsätta ligga kvar under fyraprocentsspärren. Det samma gäller förstås även fp och c; det krävs bara några månaders kräftgång i opinionen så befinner sig även de farligt nära spärren.

Men mer samarbete är inte alltid bättre samarbete. I alla fall inte om man som jag tycker att det finns en poäng med att andra politiska åsikter än något slags allmänborgerlig gegga finns representerat den här sidan miljöpartiet. Visst kan man säkra mandaten, men vad händer med de liberala åsikterna i en valallians – och i förlängningen ett enda parti? I ett borgerlighetens socialdemokraterna kommer det inte att finnas utrymme för viktiga men obekväma (och icke röstmaximerande åsikter).

Och vad är egentligen vunnet om valet står mellan socialdemokraterna och socialdemokraterna, låt vara med lite olika syn på a-kassans och marginalskattens exakta nivå?

Postat i:Politiska kommentarer

En liberal syn på upphovsrätt?

När riksdagens liberala parti i dag har debatterat IPRED har utgångspunkten varit given (detsamma gäller för Centern, som ju också aspirerar på epitetet liberal):  stödet för ett lagförslag där en domstol ska kunna tvinga bredbandsoperatörer att lämna ut uppgifter om vilka abonnemang som hör till specifika ip-adresser är bergfast.

Vi har tidigare utvecklat varför vi anser att regeringen och riksdagsmajoriteten har fel. Och varför det är en rejäl miss att behandla vad som är en upphovsrättsfråga som en fråga om fildelning, någonting rent tekniskt.

Men en annan intressant infallsvinkel är vilken skillnad det blir på den liberala ståndpunkt som fastställs inom ramarna för de existerande partiorganisationerna och den som är resultatet av en öppen process. Att dricka liberalt är mer än bara en blogg.

Vid sidan av detta skapar vi även ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Också vårt partiprogram tar upp upphovsrätt,  men åsikterna i vårt partiprogram skiljer sig markant från till exempel Folkpartiets och Centerns.

Wiki-artikeln om upphovsrätt lades upp i slutet av oktober förra året och har sedan dess ändrats en rad gånger. Men huvudbudskapet består: Det är kreatörernas rätt till sina verk som måste skyddas (med en förändrad upphovsrätt?), inte förlagens och skivbolagens nuvarande distributionsmetoder.

Det är en tankeställare hur man inom Folkpartiets etablerade partistrukturer kommer fram till en sak (med denne man som någon sorts galjonsfigur) och hur ett öppnare förhållningssätt ger helt andra åsikter. Det finns strukturer och så finns det strukturer. Jag antar att detsamma går att säga om liberaler.

Kalle

Postat i:Uncategorized

Lär av socialdemokraten

I dag skriver socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian på Newsmill varför socialdemokraternas nystartade utrikesblogg inte kan mäta sig med Carl Bildts blogg.  Men de råd som Morian ger till sina partivänner kan lika gärna riktas till, exempelvis, folkpartiet och folkpartister:

1. Gör er hemläxa.

2. Förstå mediet.

3. Var personliga.

4. Lära av andra.

5. Dela med er.

Den sista punkten är den viktigaste. Nyckeln till att framgångsrikt använda sig av sociala medier är inte verktygen, utan förhållningssättet. Och dit har de flesta partierna långt kvar. Så länge de nya kanalerna bara används för att övertyga, inte att också låta sig påverkas, kommer genomslaget aldrig att bli så stort som det skulle kunna bli.

Postat i:Uncategorized

Mer om FRA

Nedan skriver vi om norrmännens ovilja att bli avlyssnade av FRA. Här finns Centrum för rättvisas kommentar till den norska Internationella Juristkommissionens anmälan. Centrum för rättvisa har själva anmält lagen till Europadomstolen:

ICJ-Norway uttrycker nu i sin interventionsskrift sitt generella stöd för Centrum för rättvisas klagomål, men begär att Europadomstolen även ska granska FRA-lagens förenlighet med Europakonventionen vad gäller dess intrång på norska medborgares fri- och rättigheter.

/…/

ICJ-Norway ställer sig bakom den kritik som Centrum för rättvisa fört fram gällande FRA-lagen och uttrycker med sin interventionsskrift sitt stöd för det svenska klagomålet.

Postat i:Uncategorized

Förhållningssättet är det viktiga, inte formen

Det var väl ungefär här det började. Visst hade mikrobloggarna funnits innan dess, i hyfsat utsträckning dessutom. Twitter och de andra formaten hade redan en snabbt växande skara användare. Men det var när Promemorian efterlyste svenska mediers twitteranvändande som det började snurra riktigt fort: Svenskans ledarredaktion reggade en användare samma dag, bloggposten var en av de mest länkade på knuff.se, och några dagar senare passade även expressens ledardito på att sluta sig till de twittrandes skara.

Och här nånstans följde även politikersvansen efter. Det var nytt (nåja), det var hett och det var ”socialt”. När nya opinionsbildare är snabba att skåpa ut gårdagens metoder gäller det att visa att man hänger med. Sveriges  twixdag, som samlar twittrade politiker, är bara tio dagar gammal, men redan har en rad riksdagsledamöter anslutit sig.

Men betyder detta att politikerna har fattat sociala medier, att de inser att nya kanaler och nya medievanor kräver nya förhållningssätt? Njae, jag skulle gärna vilja svara ja, men jag tror inte det. Det är nog bara ett fåtal som förstår. Det viktiga med sociala medier är inte formerna, det är förhållningssättet. Det är det ”sociala” som är huvudsaken. Så länge partierna och deras företrädare fortsätter att bara prata och försöka övertyga, låt vara i nya medier, vinner de inga nya anhängare. De måste våga låta sig påverkas. Men dit är det långt än.

Frågan borde inte vara om man använder Twitter, utan hur.

Postat i:Politiska kommentarer, Media, medlemskap, parti

Att dricka liberalts EP-kandidater

Den 31 december avslutade vi vår omröstning om vilka liberaler från folkpartiets EP-provval som skulle bli Att dricka liberalts kandidater.

Följande sex kandidater fick flest röster och är därför våra kandidater:

Anders Ekberg

Mae Liz Orrego Rodriguez

Johan Chytraeus (avböjde plats på EP-listan)

Per Altenberg

Olle Schmidt

Fredrik Malm

Ida Lindh

Några av kandidaterna finns redan presenterade här. Men under de kommande veckorna kommer varje kandidat att presenteras mer utförligt här på bloggen.

Postat i:Uncategorized, EP-val, Folkpartiet

Folkpartiet (åter-)upptäcker (kanske) den personliga integriteten

Det är väl för mycket begärt att regeringen ska kunna stå emot kombinationen av EU-direktiv och sin egen magnifikt välutvecklade kontroll- och integritetskränkartarm – lagringen av telefonsamtal, sms och e-post kommer att bli verklighet.  Men förhoppningsvis inte i det värsta utförandet.

Medan moderaterna helt verkar ha glömt bort vad man tyckte i opposition och nu tycker att trafiken ska lagras i ett år (något sådant krav finns inte), stretar de andra regeringspartierna emot. Att centern opponerar förvånar mig inte. Däremot att folkpartiet gör samma bedömning. Till Svenska Dagbladet säger Johan Pehrson:

- Efter våra kontakter med polisen bedömer vi att sex månader borde räcka.

Bra där. Det liberala partiet fattar att integritetskränkningar inte är så hett, vare sig principiellt eller partitaktiskt. Törs man hoppas att folkpartiet tagit intryck av debatten kring FRA och IPRED, att pratet om en öppnare förhållande till nya (nåja) kommunikationskanaler är mer än bara prat?

Postat i:Uncategorized

Bättre göra rätt än göra trendigt

Trendriktighet är en färskvara. Det som var inne i går är ute i dag. Det är populärkulturens axiom. Hur många trendputtar kommer att rulla upp byxbenen på sina chinos även i vår? Kommer de ens att bära chinos? Samma fenomen gäller också åtminstone delvis svensk politik. Och det fattar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Därför ska de nya moderaterna bli ännu nyare. Nu till helgen håller partiet framtidskonvent i Sollentuna. Politiska förslag från fem arbetsgrupper ska diskuteras av deltagarna. Enligt ett pressmeddelande är syftet att fler ska ”vara involverade i förnyelsen av moderaternas politik”. Fem arbetsgrupper har tagit fram var sitt program som utgör underlag för diskussionerna.

Det är ett smart grepp. Medlemmarna känner sig delaktiga, moderaterna framstår som moderna (framtid och konvent. I samma ord. Modernaste modernt.), partiledningen får chansen att släppa några testballonger och i slutändan kan samma ledning själv välja vad som ska bli moderat politik.

Men smart behöver inte betyda bra. De arbetsgruppernas förslag sträcker sig från tandlösa, över knasiga till mindre charmiga reformer. Dillandet om förskolebarnens ”arbetsdag” och ”arbetsvecka” och 40-timmarskrav har redan sablats ner av ledande m-företrädare. Inte heller förslaget om en nationellt fastslagen norm för barngruppernas storlek i förskolan lär bli moderat politik.

Däremot kanske ”svenskkontraktet” blir det. Det skulle i så fall inte vara särskilt festligt. Till Svenska Dagbladet säger Per Schlingmann att man med kontraktet vill ”skicka en signal om att det finns saker som vi tycker är väldigt centrala och som alla måste förhålla sig till”. Okej, så långt. Men varför argumenterar man de om respekt för svenska värderingar, inte för värderingar som genomsyrar det svenska samhället. Eller varför inte nöja sig med det självklara: att respektera svensk lagstiftning. På sin egen kammare får man sitta på vilka värderingar man vill. Faktiskt.

Nä, smart behöver verkligen inte betyda bra, eller ens trevligt. Moderaterna förstår mycket väl vilka väljargrupper som gör vågen för antydningar av det här slaget. När allt kommer om kring kanske det ändå kan vara okej att gå runt med upprullade chinosbyxben även nästa år? Kanske ska man acceptera att vara lite ute, i alla fall inom politiken. Det är trots allt viktigare att göra rätt än att göra trendigt.

Postat i:Politiska kommentarer, integration, partipolitik, strategi

Folkpartiet borde vara alternativet

Hur kan annars så skickliga borgerliga politiska strateger lämna wo och bara titta på när hela ungdomsgenerationer driver över till miljöpartiet och piratpartiet? Frågan är befogad. Först den sorgliga FRA-följetongen och nu de borgerliga partiernas hantering av IPRED.

De unga nätanvändarna håller frihet och personlig integritet högt, de skyr auktoritära system. Ett parti som gör anspråk på att vara Sveriges liberala parti borde vara det naturliga valet för många ur den generation där internet är en självklar del av vardagen. Men det är det inte. De väljer piratpartiet och miljöpartiet i stället. För folkpartiet väljer att ställa sig på skiv- och filmbolagslobbyns sida.

Om folkpartiet vill vara det frihetliga alternativet för nya generationer måste man inse hur verkligheten ser ut – och kommer att se ut. Personlig integritet och frågor och nätfrågor kommer att öka i betydelse, inte tvärtom. Detsamma gäller de nya arenorna för politisk debatt och opinionsbildning. FRA-lagen och nu IPRED var inte någon tillfällig fluga, det var bara början.

IPRED-lagen är en första möjlighet för folkpartiet att visa upp sig för och locka till sig nya väljargrupper. Men då krävs 1) att man inser att fildelning är här för att stanna, 2) att det inte är något problematiskt, bara ett nytt sätt att distribuera kultur, och 3) att IPRED är en fråga om upphovsrätt, inte fildelning. Så länge partiet riktar in sig på att begränsa fildelning snarare än att se över upphovsrätten, kommer man att hamna fel. Svårare än så är det inte.

 Vissa av folkpartiets företrädare har insett detta, men hos många andra är motståndet fortfarande stort. Det är konstigt att en av partiets ledande kulturpolitiker så tydligt har tagit ställning för rättighetslobbyn. Digitaliseringen innebär en revolution för kulturutövandet. Det borde omfamnas, men i stället väljer man att låta skivbolagen jaga fildelande tonåringar.

 Det är synd. Folkpartiet har allt att vinna på att ta steget in i ungdomsgenerationerna. De röstar ocks

Postat i:Politiska kommentarer, partipolitik, strategi, upphovsrätt