Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Vilka ska köpa Schlingmanns blågula EU-pytt?

Vad är det som får en människa att välja en viss påse pyttipanna av tre stycken som ligger där i frysdisken? Det är där politik börjar och det är det jag utgår i från när jag tänker politik. Så förklarar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann sin syn på politisk strategi i en intervju i tidningen Fokus. Han menar att ”man måste förstå väljarna och få dem att känna igen sig runt kroken.”

Så skrev jag i ledare publicerad i Upsala Nya Tidning i augusti i år. Per Schlingmann utmålas ofta som moderaternas och alliansens store mediestrateg. Och den egenskapen gör honom – och hans pyttipannor – intressant.  Jag kom att tänka på min några månader gamla text när jag läste dagens ledare i Svenska Dagbladet där Per Gudmundsson med utgångspunkt i det senaste numret av tidskriften Neo diskuterar vad som händer om Sverigedemokraterna tar klivet in i riksdagen.

Det är inte i de stora dramatiska skeenden som ett förändrat samhällsklimat förändrar sig, det är i de små detaljerna. Det är i allt det där som man bara uppfattar som allra flyktigast, i detaljen som dyker upp i ögonvrån för att sen lika hastigt försvinna, det är där man kan se tendenserna, förändringarna. Och det är det som gör Per Schlingmann och hans prioriteringar intressanta. Inte idolreportage tillägnade ”den store strategen”.

Den senaste frysta pyttipannan till försäljning är gräddstuvad EU-pytt, vackert inslagen i blågul förpackning. När Schlingmann nu säger att moderaterna ska lansera en ”nationalistisk” EU-politik är kanske inte fokuseringen det mest förvånande, och oroväckande, utan det faktum att det är någonting som bara passerar utan att någon ens lyfter på ett ögonbryn

Annat var det sommaren 2002. När folkpartiet lanserade sitt integrationspolitiska program och språkkravet blev kravet på allas läppar, gick det officiella Sverige i taket. Angreppen på folkpartiet var många. De kom både inifrån och utifrån.

Mycket av kritiken var bara larv. Folkpartiet bröt mot svensk partipolitiks konventioner och motståndarna såg en möjlighet att tvåla till det präktiga, liberala bror duktig-partiet. Men all kritik berodde inte på inbillning, politiska motståndares önsketänkande och att folkpartiet bröt nya vägar i partilandskapet. Man behövde inte lyssna och läsa alltför noga för att under de kommande åren upptäcka tydliga signalord och slängar som bara kunde uppfattas på ett sätt av främlingsfientliga swing-väljare. Kronan på verket var partiets propagerande för övergångsregler.

Men det var då. Den nuvarande partiledningen verkar åtminstone delvis ha lärt sig läxan: ett liberalt parti som överger sina bärande principer, eller uppfattas göra det, är snart inget parti alls. Så, folkpartiet har förändrats, men det har också tiderna – och samhällsklimatet.

Det som var kontroversiellt för sex år sedan ger knappast upphov till mer än en axelryckning idag. Om folkpartiet hade kommit med samma förslag nu som 2002 och 2003 hade det inte mötts av ramaskrin om främlingsfientlighet och gud vet vad.

Och då passar smartingarna på. Då är tiden mogen för en ”nationalistisk” borgerlig programförklaring. Med en ”nationalistisk” EU-politik lovar moderaterna att deras företrädare i EU-parlamentet ska slåss för att värna svenska intressen. Jag är inte någon kalenderbitare av rang och det är möjligt att jag har vissa luckor i min partihistoria, men jag kan inte dra mig till minnes att ett etablerat, anständigt parti i Sverige använt sig av en sådan terminologi de senaste decennierna.

Användandet av termen nationalistisk och löftet att värna svenska intressen – kanske Sverige och svenskarna själva – väcker en rad frågor. Vilka mörkermän är det vi ska värnas från? Vilka av våra värderingar är det de hotar? Och kanske viktigast av allt: Vilka väljare vill moderaterna nå med retorik av det här slaget?

Till att börja med vill man förstås nå euroskeptikerna. M tog mycket stryk av junilistan förra EP-valet och vill inte att väljarflykten ska upprepas. Men ”nationalistisk” är inte bara ett signalord för EU-motståndarna, utan också för främlingsfientliga väljare, de väljare som åtminstone delvis lätt sig förföras av kravretoriken 2002.

Då orsakade sådana uppenbara väljarflörtar spaltmeter efter spaltmeter av indignerade artiklar, från vänster till höger. Nu förbigås det med tystnad. Avsaknaden av reaktioner säger egentligen mer än moderaternas nya EU-politik. Det säger någonting om samhällsklimatet. Hur Sverigedemokraterna och deras vapenbröders åsikter blir allt mer rumsrena. Dels för att de tonar ner sin tidigare extremism, men dels för att samhällsklimatet blir allt mer förlåtande till deras världsbild. Och det, det är någonting som borde oroa.

Advertisements

Postat i:Politiska kommentarer, , , ,

2 Responses

  1. […] av en aktad man i samhället. Något liknande är inte aktuellt för Per Gudmundson i SVD, UNT:s Karl Rydå, Ekonomisten eller “Alltid varför“. Dessa fyra bloggskribenter visar visserligen olika […]

  2. […] Jag tror inte att det här en isolerad företeelse utan del av en generell förändring av samhällsklimatet. Tyvärr. Mer om det här. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: