Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Kulturen kostar som kriget

 

DN skriver idag att den svenska kulturpolitiken är bäst i Europa. Vi har näst störst andel av de sysselsatta som jobbar med kutlur, störst andel som tagit del av kulturevenemang, vi ligger långt över snittet när det gäller egna kulturaktiviteter.

2006 gick 20,4 miljarder kronor av offentliga medel till kultur. Den som läst mitt förra inlägg om krigen i Irak och Afghanistan gissar kanske att det motsvarar 0,7 procent av BNP, och gissar då alldeles rätt.

Man kan inte vänta sig annat än att kulturjournalister tycker att det är bra med stora satsningar på kultur, så idag ska jag inte gnälla på journalister. Men vi andra kanske ska fundera ett varv – är det rimligt att svensk kulturpolitik ska kosta som George Bushs krig? Det är ju väl värt att notera att hushållen lägger mer än dubbelt så mycket som det offentliga, och att mycket av kulturen är i stort sett ideell – körer, amatörteater, bygdespel, garageband etc.

Klart vi ska ha en massa trevlig kultur i Sverige. Men den offentliga kostnaden är inte oansenlig, och gör kanske inte så stor nytta. Kanske skulle vi kunna överleva även om vi hamnade närmre Europas snitt, och lägga offentliga medel på saker som har större effekt på människors lika möjligheter i livet?

Postat i:Recensioner

Bush, kriget och ekonomiskt illiterata medier och partier

DN, Aftonbladet och Svenskan kör en TT-artikel om de enorma kostnaderna för USA:s militära insatser i Afghanistan och Irak. 2,2 miljarder kronor om dagen.Det här innebär Krigen kostar alltså ungefär 0,7 procent av USA:s årliga BNP. Det är möjligt att siffran är felräknad eller så, men den här artikeln i Time verkar hamna i samma härad.

Och det är inte den exakta siffran som är min poäng, utan: De flesta journalister förstår inte grunderna i det samhälle de skriver om. De vet inte vad som är mycket och lite, vad som är huvudsak eller bisak, vad som egentligen pågår. En kostnad på 0,7 procent av BNP är inte mycket för något som under ett antal år varit en regerings främsta prioritet. Kriget suger, men det försvarar inte dålig journalistik.

Folkpartiet lider delvis av samma problem som journalisterna. Sedan alliansen la fram sin första gemensamma budget våren 2006 har de olika partierna inte längre egna budgetalternativ. Folkpartiet saknar kort sagt en samlad bild av hur man vill prioritera i politiken. Anders Borg lägger ett förslag inför varje budgetproposition på hösten, och sedan får de andra partierna tigga till sig något köttstycke var.

Det här kan bli ämne för fler inlägg, men DN debatt häromdagen kan ge lite att fundera på. Anders Borg är respekterad av många, men jag kan inte se att det han gjort är särskilt smart eller märkvärdigt. Han har sänkt skattetrycket en bit genom försämringar av alla socialförsäkringssystem. Och han har gjort det på ett så tillkrånglat sätt att folk inte förstår det. Därigenom får man sannolikt en mycket sämre effekt på sysselsättningen än i de enkla beräkningar som görs från Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet m.fl. Små fördelar, stora nackdelar.

Folkpartiet borde varje år, i god tid före förhandlingarna om statsbudgeten, visa upp åtminstone en skiss eller en långsiktig vision för den ekonomiska politiken. Grunden borde vara att skatterna ska fortsätta sänkas genom bättre arbetsmarknadsutbildningar, rehabilitering, ekonomiska incitament för dem som ägnar sig åt arbetsmarknadsutbildningar och rehabilitering, bättre kontroll i socialförsäkringarna etc, i stället för sänkta ersättningsnivåer.

En av huvudfunktionerna för ett politiskt parti är att väga olika intressen mot varandra och skapa en helhetssyn. Det gör inte fp längre. Och journalisterna kommer inte fatta att det är ett problem, så en förändring måste drivas fram inifrån.

 

Postat i:Uncategorized, , , ,

Partierna är mediernas underleverantörer och snart knackar tidningskrisen på dörren

När tidningskoncernen Tribune Co., med några av USAs viktigaste dagstidningar i portföljen, ställde in betalningarna häromveckan  var det bara den första stora smällen i den kommande dagstidningskrisen. Arne Ruth och Bjarne Stenquist beskriver det som en ”systemkollaps” och ett ”epokskifte”.

Frågan är nu vad som händer med partipolitiken, en av dagstidningarnas viktigaste underleverantörer? Vem ska i framtiden efterfråga de utspel som politikens pressavdelningar har lärt sig utforma till perfektion?

Alla som har arbetat i ett politiskt parti, eller några veckor på ett politiskt kansli – från kommunhus till riksdag och regeringskansliet – vet att allt arbete genomsyras av frågan om hur man kan spela ut det till medierna. Och det är inte så konstigt eftersom smarta utspel uppenbarligen kan vända hela valrörelser.

Men om mottagarna av utspelen försvinner, vad händer då? Om man läser Ruth och Stenquist sammanfattning av dagstidningskrisen från ett underleverantörsperspektiv är den skrämmande:

Det stora hotet mot dagstidningarnas överlevnad är de drastiskt ändrade medievanorna bland unga människor. I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen för informationsinhämtning på nätet.

Men politiken har inte velat se djupet i krisen, bara den ytliga förändringen på mediemarknaden. Svaret har därför varit att bemöta de nya medierna som gamla; bjuda bloggare på frukost och lägga till bloggar på mejllistorna för pressmeddelanden. Som om själva bloggen var det nya!

Det som däremot är nytt är medborgarnas förhållningssätt till medierna och därmed till politiken. Ruth och Stenquist beskriver journalistrollens förändring så här:

Tidigare var artikeln som trycktes i tidningen slutprodukten i det journalistiska arbetet. Nu är den i stället början i en dialog med läsekretsen som ingen vet hur länge den kommer att pågå. I bildlik mening övergår journalisten från sin plats vid det löpande nyhetsbandet med uppgift att kränga artiklar till rollen som producent eller curator som i allt hon eller han producerar tar hänsyn till vad som redan finns ute på nätet i form av källmaterial, bloggar och information från andra, inklusive konkurrerande, medier.

Precis som journalistrollen förändras måste underleverantörens roll förändras. Till framtidens journalister kan man inte kränga nyheter med ”ensamrätt” med förhoppningen att få ”rätt” bild i tidningen. Och, dessutom, när det för partierna blivit praktiskt möjligt att prata direkt med lika många medborgare som de klassiska medierna, försvinner beroendet av mediernas distributionskanaler.

Politiken kan alltså börja förhålla sig direkt till medborgarna, istället för att gå via de klassiska nyhetsmedierna. Mellanledet blir onödigt och är dessutom i ekonomisk kris. Om de historiska partierna inte fattar detta, kommer någon annan att göra det, och då är de snart lika efterfrågade som Saabs underleverantörer utanför Trollhättan.

Frågan är då vad partierna ska göra. Även här kan Ruths och Stenquists analys av framtidens journalister ge vägledning:

[Journalisterna] är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.

Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande.

De svenska partier som klarar att göra samma radikala omtänk i sin relation till medborgarna och till medierna, som Ruth och Stenquist avkräver journalistkåren, kan förstås överleva även på sikt.

Men med tanke på ointresset från partierna att förändra sig, trots att man har tappat mer än hälften av sina medlemmar på drygt tio år, så är det inte osannolikt att en smart entreprenör snart knycker väsentliga delar av detta utrymme för politiskt engagemang. Att smygtitta lite på piratpartiets medlemssiffror, opinionssiffror och förhållningssätt till medborgarna skulle inte skada.

intressant

Mer om tidningskrisen, DN, SvD, SvD

Postat i:Uncategorized, , , ,

Äldre och äldre dag för dag

Folkpartiets provval till Europaparlementet är klart. När medlemmarna får bestämma ger ålder förtur. Provvalets segrare är alla en bra bit över 50 år gamla, och har redan mycket långa politiska karriärer bakom sig.

Det är inget fel på Marit Paulsen, Olle  Schmidt, Maria Leissner och Barbro Westerholm i sig, tvärt om. Ålder säger inte nödvändigtvis något om förmåga till nytänkande, och erfarenhet är viktigt för att man ska nå resultat med sin politik.

Men faktumet att dessa fyra vann säger mycket om möjligheterna för unga politiker att nå viktiga positioner för att inleda en politisk karriär. Mandatperioden som börjar efter valet i juni avslutas sommaren 2014, några månader före riksdagsvalet. En plats i Europaparlementet skulle med andra ord vara en utmärkt plattform för en ambitiös politiker som vill vidare i rikspolitiken, och ta EU-erfarenheterna med sig, som Cecilia Malmström.

Men om medlemmarna får välja blir det nu en omöjlighet – folkpartimedlemmarna följer nu efter de andra partierna och gör Europaparlementet till en reträttpost.

Men har man rätt att klaga på resultatet av en demokratisk omröstning? Valdeltagande bland folkpartimedlemmarna på 20 procent är till och med högre än någonsin.

Problemet är dock att det fortfarande bara är 20 procent av folkpartisterna som deltar i provvalet, en av de viktigaste påverkansmöjligheterna som ett partimedlemskap ger.

En av orsakerna är säkert att medlemsomröstningen inte är beslutande, som i miljöpartiet. Ytterligare ett orsak är förstås att omröstningen inte är enkel och snabb på internet, utan fortfarande genomförs med valsedel och två papperskuvert uskickade som bilagor i tidningen Nu. Dessutom är säkerligen anledningen till den höga andelen snarare att antalet medlemmar har sjunkit än att fler är intresserade av att delta.

Men man ska inte ge upp än. Det finns goda möjligheter att kryssa sig förbi medlemmarnas prioritering genom att bedriva en bra kampanj och skaffa starkt stöd hos väljarna. I vårt provval här bredvid pågår omröstningen till sista december. Den kommer att visa vilka som har lyckats mobilisera stöd på internet. Kanske är det en indikator på vilka kandidater som förstår att använda nya kampanjmetoder och därmed hittar ett stöd som provvalssegrarna inte fann.

Postat i:Politiska kommentarer, , ,

Folkpartiet (åter-)upptäcker (kanske) den personliga integriteten

Det är väl för mycket begärt att regeringen ska kunna stå emot kombinationen av EU-direktiv och sin egen magnifikt välutvecklade kontroll- och integritetskränkartarm – lagringen av telefonsamtal, sms och e-post kommer att bli verklighet.  Men förhoppningsvis inte i det värsta utförandet.

Medan moderaterna helt verkar ha glömt bort vad man tyckte i opposition och nu tycker att trafiken ska lagras i ett år (något sådant krav finns inte), stretar de andra regeringspartierna emot. Att centern opponerar förvånar mig inte. Däremot att folkpartiet gör samma bedömning. Till Svenska Dagbladet säger Johan Pehrson:

– Efter våra kontakter med polisen bedömer vi att sex månader borde räcka.

Bra där. Det liberala partiet fattar att integritetskränkningar inte är så hett, vare sig principiellt eller partitaktiskt. Törs man hoppas att folkpartiet tagit intryck av debatten kring FRA och IPRED, att pratet om en öppnare förhållande till nya (nåja) kommunikationskanaler är mer än bara prat?

Postat i:Uncategorized

Man anar vart det är på väg

Ok, jag är inte först på bollen direkt. Men mönstret! Nu säger Fredrik Reinfeldt att

Om ni öppnar julklappen och det står ”made in China” – då har ni inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige.

Jag tänker inte argumentera i sakfrågan. Det är ett korkat uttalande, men man har väl sett värre.

Men helheten är större än summan av delarna. Ett nationalistiskt EU-program. Vi ska handla svenskt. Invandrare som inte är ”riktiga” flyktingar ska se sina familjer splittrade i åratal. Biståndet ska sänkas. På bara några veckor har moderaterna positionerat sig som det tydligt socialkonservativa partiet, klart mörkblåare än kd. Kd är på väg ur riksdagen därför att de har släppt alla konservativa positioner utom dem som helt saknar stöd hos befolkningen. Sd har svårt att komma in eftersom de verkar så allmänt otäcka. M hittar den folkliga nischen, genom att strunta i bögbashing och bara vara nationalister.

Smart och väldigt otäckt.

Hax bloggar med den lämpliga rubriken Nämen vaffan säger karln.

 

Postat i:Politiska kommentarer, ,

Bring it on!

Oppositionen har presenterat ett gemensamt program som ska putta bort alliansregeringen från makten. Det ska bli väldigt spännande att följa hur denna science fiction/horror-inspirerade koalition kommer att utvecklas. Deltagarna är:

1. En svag socialdemokrat utan ordentligt stöd från sitt parti

2. En kommunist som inte längre är kommunist, men ändå tror på en socialistiskt styrd ekonomi

3. Två miljöpartister som kunde ha vunnit röster från alliansens väljare om de inte hade signat upp med (1) och (2)

Jag kan ha fel, men det här känns mycket skakigt. Alldeles oavsett är det i alla fall mycket spännande – kampen om makten 2010 har trappats upp. Nu kör vi!

Postat i:Uncategorized

Vem blir vår kandidat i EP-valet?

Den 7 juni 2009 är det val till Europaparlamentet. Varje parti har sin egen process för att utse kandidaterna. Folkpartiets medlemmar har fått ett nummer av tidningen NU med en lista på alla kandidater, en valsedel och två kuvert. Av okänd anledning är det dock omöjligt att rösta på internet.

Men, Att dricka liberalt har inte tappat tron på att demokratin kan moderniseras, och tar sig därför friheten att nominera några av de mer intressanta liberala kandidaterna, och ge våra läsare möjlighet att rösta på dem.

Omröstningen här till höger är öppen för alla, och den tar inte slut förrän den sista december i år. De sex kandidater som får flest röster blir endorsade av Att dricka liberalt, och kommer att få särskilt utrymme här på bloggen inför valet. Alla andra som vill presentera sig har förstås möjlighet att göra det på Ett liberalt parti, självklart med risken/fördelen att någon från läsekretsen kompletterar texten med information som kandidaten valt att inte lyfta fram.

Som sagt, reglerna är tydliga: Rösta på så många du vill. De sex kandidater med flest röster den sista december blir Att dricka liberalts kandidater i Europaparlamentsvalet.

Postat i:Uncategorized, , ,

Barnen offras för det nya nationalistpartiets skull

Idag kom då betänkandet Försörjningskrav vid invandring. Ett tydligt steg mot en mer restriktiv invandringspolitik. Utredaren föreslår att en person med uppehållstillstånd som vill få sina anhöriga till Sverige måste uppfylla krav på en bostad där de kan bo och en inkomst som familjen kan leva på. Med många undantag, den som räknas som ”flykting” enligt ett antal definitioner ska kunna ta hit sina anhöriga direkt, den som haft uppehållstillstånd i fyra år ska undantas och barn ska kunna ta hit sina anhöriga direkt. Men många flyktingar passar inte in under de beskrivningar som ges i lagen. Utredaren själv uppskattar att det kan handla om 10 000 invandrare som nästa år måste uppfylla försörjningskraven för att få ta hit sina anhöriga. (Se sid 111.)

En hel del av dessa invandrare har barn, som om utredningen genomförs kommer skiljas från en av sina föräldrar (oftast pappan) under flera års tid. Det tycker inte jag ryms inom begreppet human flyktingpolitik. Om en person kommer hit och vi konstaterar att personen uppfyller de krav vi har ställt upp för att ge honom uppehållstillstånd, så kan vi inte låtsas som om barnen inte finns. Ett barn mår oftast bäst av att vara med sina vårdnadshavare.

Socialdemokraterna och Moderaterna har alltid varit skeptiska till invandring. Det är inte oväntat att en regering dominerad av Moderaterna driver fram en mer restriktiv politik. Men det är helt orimligt att det är barnen som ska offras.

Under resans gång har flera intresseorganisationer påpekat för utredaren att han måste beakta barnkonventionen. Utredaren konstaterar själv att det bl.a. står i konventionen att staten ska säkerställa att barn inte, mot sin vilja, skiljs från sina föräldrar, om ett åtskiljande inte är nödvändigt för barnets bästa. Det är ju svårt att se hur det går ihop med försörjningskraven. Men utredaren lutar sig mot att andra länder har det här, och en tidigare svensk utredning (SOU 1996:115, ej på nätet) har kommit fram till att skrivningen i konventionen inte ska tolkas som ett förbud. Värt att forska vidare i!

Alliansen gjorde upp om grunddragen redan i vintras, när direktiven skrevs. (Läxa till alla oss som vill påverka – försök ta reda på när utredningar är på gång att tillsättas, t.ex. genom att läsa budgetproppen, många av de viktigaste politiska frågorna avgörs här.) Men det innebär inte att det är försent att påverka, det visade FRA-debaclet tidigare i år.

Grundfrågan är redan avgjord, därför ser jag det inte som någon nyhet att representanter från kristdemokraterna säger att de har synpunkter. Vi kommer att klara ut det här och leverera en proposition, hittills har vi inte misslyckats på det här området och vi kommer inte att göra det nu heller.

Så säger migrationsminister Tobias Billström till Ekot.

Visst, det kommer säkert en proposition. Men låt oss se till att den inte innehåller det Billström vill! Varför är det bara kristdemokrater som säger ifrån? Vem blir den första folkpartisten som vågar höja rösten?

Det är sent och jag hinner inte skriva mer. Men det behöver grävas en del ytterligare i utredningen, och alla goda krafter måste mobiliseras. Ni som bloggar, skriver ledare osv – skriv några rader. Alla partiaktiva – ta kontakt med era partivänner. Ni som vill veta mer – jag lovar att återkomma.

Medier som skriver om utredningen: SvD  DN

Postat i:Politiska kommentarer, , ,

RSS Blogglänkar från Knuff.se

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
december 2008
M T O T F L S
« Nov   Jan »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar