Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Folkpartiet (åter-)upptäcker (kanske) den personliga integriteten

Det är väl för mycket begärt att regeringen ska kunna stå emot kombinationen av EU-direktiv och sin egen magnifikt välutvecklade kontroll- och integritetskränkartarm – lagringen av telefonsamtal, sms och e-post kommer att bli verklighet.  Men förhoppningsvis inte i det värsta utförandet.

Medan moderaterna helt verkar ha glömt bort vad man tyckte i opposition och nu tycker att trafiken ska lagras i ett år (något sådant krav finns inte), stretar de andra regeringspartierna emot. Att centern opponerar förvånar mig inte. Däremot att folkpartiet gör samma bedömning. Till Svenska Dagbladet säger Johan Pehrson:

– Efter våra kontakter med polisen bedömer vi att sex månader borde räcka.

Bra där. Det liberala partiet fattar att integritetskränkningar inte är så hett, vare sig principiellt eller partitaktiskt. Törs man hoppas att folkpartiet tagit intryck av debatten kring FRA och IPRED, att pratet om en öppnare förhållande till nya (nåja) kommunikationskanaler är mer än bara prat?

Advertisements

Postat i:Uncategorized

8 Responses

  1. Johan skriver:

    Hm, jag hänger inte med: Varför är trafikdatalagring i sex månader okej när lagring i ett år inte är det? Varför går gränsen just där? Händer det något särskilt med datalagringen på de där extra sex månaderna som gör att integriteten kränks?

  2. Kalle skriver:

    det är väl ganska enkelt: datalagringen är dålig. period. men en kortare lagringstid är mindre dålig, och för en gångs skull är det fp som står för den mindre hållningen.

  3. Isak skriver:

    Varför tidsgräns alls? Vad är vinsten med den och är den rimlig i förhållande till vad vi ger upp? Är vi verkligen så avtrubbade att vi accepterar den extra och praktiskt omotiverade lagringen alls, bara för att den är lite kortare?

    Nej.

  4. Johan skriver:

    Hm, skillnaden mellan 6 och 12 månader tycks mig ungefär som skillnaden mellan ”samverkanspunkt” och ”trafikstråk”, det vill säga obetydlig. Jag skulle snarare tro att Allianspartierna har lärt sig från FRA-debaclet att det är strategiskt smartare att spela upp en stor konflikt kring en obetydlig fråga (6 eller 12 månader) för att sedan kunna enas om en kompromiss (kansk 9 månader?) eller låta ett parti kunna basunera ut en viktig seger (yes! det blev bara 6,5 månader tack vare vårt ståndaktiga försvar för den personliga integriteten!) — allt medan det råder kompakt och tyst konsensus i den viktiga frågan om datalagring.

    Sen tror jag att vi liberaler också måste hitta ett nytt språkbruk i de här frågorna. Rätten till personlig integritet leder ofta till ett rätt tamt försvar, för den är hur som helst komprometterad. Istället borde vi kanske fundera mer på vilket slags samhälle vi får om vi avskaffar alla möjligheter till anonym kommunikation — vilket är den sammantagna effekten av FRA + Ipred + datalagringsdirektivet.

    Centrala institutioner i en liberal demokrati bygger på möjligheter till konfidentiell kommunikation. Vill vi att offentliga och privata tjänstemän ska kunna agera whistleblowers? Är källskyddet i pressen viktigt att bevara? Är det viktigt att människor kan kontakta sina läkare, själavårdare, advokater och socialsekreterare utan statens kännedom? Bör forskare kunna kommunicera fritt och i hemlighet?

    Svaren på sådana frågor är ju rätt självklara för en liberal. Men inte för folkpartiet.

  5. Johan skriver:

    Strategin jag nämner ovan beskrivs förresten förträffligt i Amanda Lövkvists ”I väntan på Lenins begravning”, som jag antar att ni har läst:
    http://lindrighuliganism.wordpress.com/i-vantan-pa-lenins-begravning/pa-sa-satt-tar-de-friheten-i-fran-oss-i-sma-portioner/

  6. Den allvarsamma leken skriver:

    Frågan varför vi måste acceptera det här över huvud taget är tyvärr lätt att besvara: det är ett EU-direktiv, och de måste införas i nationell lagstiftning. Det enda som händer om Sverige inte inför lagen är att vi får betala högre och högre summor i böter till EU, tills vi ger oss.

    Beslutet är fattat och vägen framåt är att försöka implementera det så lindrigt som möjligt i Sverige, och att försöka riva upp direktivet. Det är så vitt jag vet bara kommissionen som har rätt att ta initiativ till det, så en väg är att Sverige nominerar en klok person som svensk kommissionär nästa år. Men det behövs också ett tryck från regeringar och europaparlamentet.

    FRA-frågan var helt svensk. Den här frågan ligger helt på EU-nivå. Det krävs helt andra metoder för att ändra något väsentligt.

  7. Erik skriver:

    Om nu både datalagringsdirektivet måste införas i svensk lag, som den allvarsamma leken säger, precis som ipred, så är det ju extra allvarligt att frågan inte har landat i svensk offentlighet förrän det är för sent.

    Och om det dessutom är så att det bara är kommissionen som kan ta initiativ till att riva upp direktiv, så har ju det ”demokratiska underskottet” äntligen fått ett ansikte att arbeta emot.

    Här finns med andra ord en viktig fråga för ett liberalt partis kandidater att arbeta med. Några enkla förslag till budskap som skulle få fint genomslag:

    1, I Europaparlamentet lovar jag att arbeta för att datalagringsdirektivet och IPRED ska avskaffas.

    2, Jag lovar också att väsnas ordentlig varje gång det kommer ett liknande förslag som vill sätta gränser för friheten och integriteten på internet från kommissionen, så att den svenska offentligheten vaknar och kan debattera frågan innan det är för sent.

  8. Johan skriver:

    Äsch, det där ”The EU made me do it”-temat tror jag inte vi ska överdriva. Staternas svängrum ska inte underskattas och EU:s sanktionsmöjligheter ska inte överskattas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: