Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Det perfekta partimötet

I förra veckan var jag på ytterligare ett perfekt partimöte. Det var svensk folkrörelsedemokrati när den fungerar precis som det är tänkt, representantskapet för Folkpartiet i Stockholms stad.

Handlingar och kallelser var utskickade i tid. Medlemmarnas motionerna var välskrivna och handlade om viktiga ämnen. Styrelsens svar var väl avvägda och yrkade bifall i flera fall. Mötesordföranden höll tydligt men generöst i klubban. Talarna var ofta väl förberedda och höll talartiden på tre minuter, och sedan när debatten rann iväg, två minuter. Det fanns fika i entrén och till och med tekniken, dvs mikrofonen, fungerade som den skulle.

Men samtidigt kändes det som en begravning. Tidlöst och skönt när det var över.

Av partiets ca 1500 medlemmar i stan var 70 där. Under det nästan 3 timmar långa mötet hölls 57 inlägg, av sammanlagt 29 personer, av vilka 8 sitter i styrelsen.

Några överraskningar blev det inte heller. Styrelsens yrkanden vann i varje beslut, med möjligtvis något undantag. Det hölls två jämna voteringar. Rösträkning var helt nödvändigt, men vinnare var den rådande linjen i frågorna.

Vid en av voteringarna fladdrade ett gult röstkort i luften, i kontrast mot de övriga blå. Personen hade inte rösträtt, vilket hän också fick veta. På dessa möten har bara de som är utsedda till representant för respektive lokalförening rösträtt, även om alla medlemmar får yttra sig.

Men det ska inte vara dramatiskt i en fungerande demokrati, och stadgar måste följas. Problemet är att mötesformerna gör att kommunikationen går så fruktansvärt långsamt. Inte ens hälften av dem som var där fick säga vad de tyckte, och den samlade informationen från talarstolen hade man redan kunnat läsa sig till i handlingarna.

Folkrörelsesverige är den enda del av samhället som inte har förstått att använda ny kommunikationsteknik och moderna organisationsformer för att göra samtalet internt i organisationerna spännande och vitalt.

Resultatet av långsamheten blir ännu färre medlemmar. För varför ska man vara medlem om beslutsformerna i partiet gör att endast 4,5 procent av medlemmarna har rösträtt, och 1,5 procent har möjlighet att uttrycka sin åsikt vid själva beslutsfattandet?

Så här kan det inte fortsätta om partierna även i framtiden ska leverera kompetenta människor till viktiga politiska positioner, och om partierna ska fortsätta att vara grunden för vår parlamentariska demokrati.

Under veckorna som kommer ska vi publicera ett antal artiklar om hur medlemskapet i de politiska partierna borde förändras.

(Den här processen måste komma inifrån partipolitiken. Ointressanta tyckare som Håkan Boström på DN har ingen aning om vad som är själva problemet. Vi har dessutom redan skrivit en del i ämnet här)

Postat i:Politiska kommentarer, , , ,

10 Responses

  1. Kalle skriver:

    Jag reagerade också över Boströms artikel. Han identifierar ett problem: partierna stänger ute/lyckas locka till sig nya medlemmar. Men sen tar han inte riktigt konsekvensen av sitt resonemang. Det verkar lite väl enkelt att hela partistrukturens problem skulle vara ungdomsförbund med, i bästa fall, några tusen medlemmar.

    Att dessutom basera stora delar av sitt resonemang på en enda folkpartistisk riksdagsledamot känns också så där.

    Nej, nog har både partier och ungdomsförbund en framtid, om de förmår att öppna upp och anpassa sig.

  2. Håkan Boström skriver:

    Erik Jennische avfärdar min kritik i DN med att jag skulle vara en ”ointressant tyckare” som inte har en aning om själva problemet. Det är väl just den attityden som ÄR problemet – och den gödslas ordentligt i ungdomsförbunden.

    Min kritik mot hur det går till i partierna baserar jag på ett antal källor med insyn i Fp, M och S. Inte bara Camilla Lindberg. Att lägga ned ungdomsförbunden löser inte alla problem men skulle ta bort en starkt konserverande kraft från politiken. Unga människor kan engagera sig i andra organisationer som inte är lika starkt korrumperade av karriärambitioner.

    Mvh
    Håkan Boström

  3. Erik skriver:

    Håkan,

    Kul att du reagerade. Men istället för att säga att det är min attityd som är problemet, vilket kanske är sant, så föreslå gärna konstruktiva förändringar till dagens partisystem, med ungdomsförbund och allt.

    Jag var med i LUF i mer än 10 år. Min bild är att det bara är personer som inte är med i ungdomsförbunden som tror – hoppas? – att de ska vara fulla av ”starkt korrumperade karriärambitioner”. Det är inte min verklighet.

    Däremot är det helt uppenbart att partisystemet är i kris, det finns mängder av artiklar här som visar på det.

    Hur tycker du själva att partipolitiken borde utvecklas?

  4. Håkan Boström skriver:

    Vår bild av verkligheten i ungdomsförbunden skiljer sig uppenbarligen åt. Jag vet inte vem som bäst kan bedömma korruptionsgraden – den som tittar inifrån eller utifrån?

    Men att smutskastning, röstkupper, kohandel, vänskapskorruption, medlemsfusk, utfrysning och uppgörelser om poster på förhand faktiskt präglar många av ungdomsförbunden tror jag få personer med insyn skulle förneka – även om kanske inte alla skulle säga det offentligt.

    När det gäller partisystemet är det viktigt för partierna att slå vakt om interndemokratin och vara öppna utåt. Dvs motverka toppstyre och gamla kotterier. Det är naturligtvis lättare sakt än gjort när enskilda individers maktambitioner och även partistrategiska hänsyn drar i motsatt riktning.

    Miljöpartiets interna regelverk kan vara värt att titta närmare på i det här sammanhanget. Exempelvis begränsningar av hur länge man får inneha vissa poster och att låta provvalen helt bestämma listornas utformning.

    Partiledningarnas makt måste på det hela taget minska och medlemmarnas öka. Det skulle troligen göra att idépolitiska frågor fick ett större utrymme på bekostnad av de strategiska.

    Sen bör man verka för att sänka spärren för personvalskandidater så att fler ”outsiders” kan ta sig in och tillsammans uppnå en ”kritisk massa”.

    Som jag ser det är det inte i första hand formerna för möten det är fel på – även om de säkert går att förbättra – utan homogeniteten och den ibland följande självförgudningen bland dem som bestämmer i partierna.

    Får att återvända till ungdomsförbunden så skulle vi dem förutan få fler politiker med erfarenhet och sociala kontakter utanför politiken, vilket skulle minska dessa problem och leda till fler och mer spretande perspektiv i politiken. Om priset är mer ”stökiga” personer i politiken så är det nog värt det.

  5. Kalle skriver:

    Kulturen i ungdomsförbunden: Jag anser mig ha god insyn i ett ungdomsförbund, LUF, och vill kommentera påståendet ”att smutskastning, röstkupper, kohandel, vänskapskorruption, medlemsfusk, utfrysning och uppgörelser om poster på förhand faktiskt präglar många av ungdomsförbunden”. Visst förekommer det, men präglar? Den allra största tiden handlar om någonting annat, att roligt, att få diskutera politik, att driva opinion för frågor som intresserar.

    Du säger också att det är ”viktigt för partierna att slå vakt om interndemokratin och vara öppna utåt”. Absolut. Det är ju precis den tesen som drivs i flera inlägg här på bloggen, att partierna måste förändra sin organisation och sina mötesformer. Gör de det, tror jag att både ungdomsförbund kommer att kunna locka medlemmar även fortsättningsvis.

  6. Jag tycker att den tes som Bard, Lindberg och Boström driver är värd att analyseras på fler sätt än ni hittills tagit upp. Delvis eftersom den utgår från att partiernas eventuella ovilja att släppa in nya krafter och medlemmar. Delvis för att det finns ett tankefel i slutsatsen.

    – Bard & Lindberg är exempel på motsatsen till tesen att partierna inte släpper in utomstående. Att partierna skriker efter nya medlemmar är uppenbart. Att de allra flesta upplever sig som mycket välkomna är min erfarenhet. Men debattörerna glömmer bekvämt en sak: Politik på partinivå handlar om representation och förtroende. Hur snabbt du än släpps in får du inte förtroende förrän du visat dig värdig det – och inte helt oväntat tar den processen oftast en del tid.

    – Men tankefelet hos Bard, Lindberg och Boström ligger i slutsatsen. Om partierna inte är öppna ska en helt annan organisation, nämligen en frivillig, demokratisk ungdomsorganisering, läggas ner. För att öka demokratin och vitalisera den ska ungas egen organisering stoppas. Vi får återkomma när vi är vuxna och har yrkesarbetat – tydligen är det först då man vet något om livet och har något att tillföra. Ungas röst & plattform är alltså ointressant för de tre debattörerna, snarare är ungdomsförbunden lättoffrade för att partierna inte är öppna nog. Knappast en vinst för demokratin att färre engagerar sig (och var ska de ta vägen? De som är intresserade får då gå direkt in till moderpartiet istället. Blir det bättre så?)

    Avslutningsvis är jag mycket trött på den ytterst lilla och högröstade minoritet som påstår sig känna ungdomsförbunden. De flesta av LUF:s medlemmar finns i organisationen i mindre än två år, sedan går de vidare i livet efter att ha haft en upplevelse av demokrati och debatt. Många kommer tillbaka sedan, men få hänger kvar i ungdomsförbundet för att kanske en maktpost. (Uppriktigt sagt är min erfarenhet att enklaste sättet för en ung person i Fp att få makt är att vara aktiv just i Fp, som gillar unga kloka medlemmar. LUF är i den bemärkelsen en betydligt sämre plattform.)Jag gick själv med i LUF som 14-åring och blev kär i mötena med människor som faktiskt vill förändra samhället. Det finns för mig inget häftigare än att sitta hela natten och delta i de diskussioner som förs på kalla skolgolv – det engagemanget & den äktheten har jag inte sett någon annanstans.

    – Om jag mött något av det Boström skriver om (”smutskastning, röstkupper, kohandel, vänskapskorruption, medlemsfusk, utfrysning och uppgörelser om poster på förhand”) så är det enbart en dos av skitsnack kring min egen ordförandekandidatur, något som inte godkändes eller uppmuntades men ändå förekom i ordförandestriden. Jag ogillade det och instämmer i kritiken mot det, men vill påpeka att det hypades rejält efteråt och att det var först efter flera år i förbundet, på riksnivå i konkurrens om ordförandeposten. Knappast värre än i någon annan organisation (Röda Korset eller rollspelsföreingar) där det finns konkurrens om platserna.

    Vad jag oroar mig för är främst att Lindberg, Bard & Boström flyttar det politikerförakt som länge riktats mot våra fullvuxna heltidspolitiker till de ideella unga i exempelvis mitt förbund. Era fördomar och elakheter minskar engagemanget bland unga.

    Frida
    Förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
    (som avgår i augusti utan fortsatta broilerplaner…)

  7. […] som inte var nytt var de förlegade mötesformerna. De som var med redan från fredagen fick i sig nio anföranden på mellan en och en och en halv […]

  8. […] Det formella kan vi sedan hantera elektroniskt. Det är detta som är den nya partipoltiken. Att använda tillfället när vi träffas för att verkligen prata politik, lära känna varandra, äta gott, dricka liberalt och aldrig göra mer av formaliteterna än nödvändigt. Av någon händelse är det i dagens partipolitik alltid helt tvärt om. […]

  9. […] mot maskinerna har pågått länge inom partipolitiken, och det har varit framgångsrikt: Partimöten är fortfarande den bästa metoden för att skapa politik, skruvade utspel är kommunikation, […]

  10. […] partierna slutade värdera medlemmarna och istället började kommunicera med väljare via massmedier, tappade man också möjligheten som […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: