Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Fp:s ledning måste bestämma sig om Sverigedemokraterna!

Mota Sverigedemokraterna i grind!

Kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen efter nästa val bör folkpartiets ställningstagande vara lika glasklart avvisande som ideologiskt klockrent: folkpartiet ska inte sätta sig i en regering som på något sätt blir beroende av SD.

Inför valet 1991 och i valet 1994 var det Bengt Westerberg och folkpartiet som tydligast och lika konsekvent som högljutt tog striden med Ny Demokrati. Snart kan vi befinna vi oss i en liknande situation som inför valet 1991.

I debatten har olika strategier diskuterats för att möta SD. Att inte debattera med ett parti vars sympatier i ett antal opinionsmätningar ligger ovanför 4-procentspärren är både farligt för resultatet och en nonchalans för olika människors åsikter. Så länge partiet befinner sig inom ramen för det demokratiska samtalet är det självklart att argumentera med dem. Det mest lämpliga för folkpartiet i dagsläget är att bestämt ta avstånd från partiet och ta debatten med dem. SDs naturliga motpol är och ska vara folkpartiet.

En strategi som håller SD i utanförskap bidrar till att skapa osäkerhet inom SD. Det som talar för det är att SD är en koalition mellan skilda rasistiska och populistiska grupperingar vars gemensamma kitt är, förutom populismen och rasismen, att försöka framstå som mer rumsrena för att nå makten. Ett konsekvent avståndstagande och en utfrysning av partiet vid en situation där de får riksdagsmandat kan konstruktivt bidra till att skapa frustration, osäkerhet och splittring hos Sverigedemokraterna.

Vid en situation där SD får riksdagsplatser finns det några parlamentariska alternativ som folkpartiet och regeringen har att välja mellan. Ett första alternativ är att försöka få med miljöpartiet i regeringen. Det var tidigare nästan framgångsrikt, direkt efter valet 2002, men föll då på centerns uttryckliga nej.

I ett läge där Mona Sahlin har lyckats med det, från hennes utgångspunkter, kontraproduktiva konststycket att måla in sig i ett hörn genom att ta med vänsterpartiet i oppositionssamarbetet finns det en möjlighet att miljöpartiet inte är helt bekväma i sammanhanget. Lägg till detta en historisk uppgift att lösa ett parlamentariskt läge där ett rasistiskt och reaktionärt SD återfinns i riksdagen som vågmästare mellan blocken. Det kommer säkerligen att finnas utrymme för att sondera terrängen med mp i syfte att få in dem i regeringen. Lyckas det är SD redan marginaliserade och kan oppositionerna med socialdemokratin och vänsterpartiet.

Om den första strategin inte skulle lyckas kan alternativ två bestå av att regeringen sitter kvar efter valet, förutsatt att en eventuell förlust inte blir hur stor som helst – vilket inte är särskilt troligt. I ett sådant läge har socialdemokratin, och övriga oppositionspartier, att välja mellan att fälla regeringen tillsammans med SD eller att acceptera att regeringen sitter kvar. Det skulle innebära att Sveriges riksdag i praktiken inför ett konstruktivt misstroendevotum.

Kan ingen av dessa alternativ realiseras bör folkpartiet ställa sig utanför den regering som ej har ett parlamentariskt majoritet bakom sig. Den gemensamma nämnaren för samtliga alternativ är målsättningen att hålla SD utanför allt inflytande för att isolera partiet i syfte att sänka det.

En sådan inställning har en moralisk utgångspunkt; det är den enda moraliskt hållbara inställningen enligt våra liberala och humanistiska principer. Vi får inte stå i en situation på valdagen där det uppfattas som att SDs främsta fiender är miljöpartister och vänsterpartister. Alla dem vars politiska hemvist är borgerligheten behöver ett stridbart liberalt alternativ också 2010.

Om folkpartiet väljer denna väg kräver det också en del förändringar i den politiska ansats vi har i flykting- och integrationsfrågor. Vi behöver återknyta till vårt liberala arv med en human flyktingpolitik, ta striden med SD och framförallt aldrig sätta oss i en regering som ger SD något inflytande, hur litet det än är.

Vilken är folkpartiets partilednings uppfattning om detta?

Ulf Öfverberg

Ordförande folkpartiet Södermalm/Gamla Stan

P S I Ett liberalt partis svar till Alliansens Samtal med Sverige står det bland annat att en alliansregeringen efter 2010 inte ska stödja sig på SD.

Advertisements

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

35 Responses

  1. Cap skriver:

    Lägg ner snacket om rasism och rasister, det känns bara du är tappad efter en vagn. Inte ens Jan Guillou (!) tycker att SD är rasister…

    Jan Guillou: Sverigedemokraterna är inga rasister

  2. Johan skriver:

    Se, jag tror precis tvärtom: SD bör behandlas som vilket annat parti som helst. För vad händer när det politiska etablissemanget vägrar ta i SD med tång? För ett anti-etablissemangsparti som SD är det en gudagåva, vilket Vlaams Blok/Belang, FPÖ/BZÖ, Dansk folkeparti liksom SD:s framfart i svenska kommuner visar med all önskvärd tydlighet.

    Dessutom är ju skillnaden mellan SD och andra partier inte så stor som företrädare för etablerade partier gärna vill låta påskina. Inte minst gäller ju det folkpartiet. De små skillnadernas narcissism må vara viktig för att elda massorna (eller vad man nu ska kalla den krympande skaran medlemmar), men har lite med verkligheten att göra. På den här bloggen behöver vi väl knappast påminna om:

    * Språkkrav
    * Östdiskriminering
    * Arabiskaförbud i skolan
    * Kriminelle Ausländer raus!
    * Underlivsinspektion av somaliskor

    …och andra framgångsrika Folkpartiutspel de senaste åren. Vad var skillnaden, nu igen?

  3. Erik skriver:

    Johan,
    Men varför skulle fp inte säga att man inte ska bygga en regering på Sverigedemokraterna, som Ulf skriver? Tycker du att fp borde bygga en majoritet tillsammans med sd?

    Du skriver nämligen om ngt helt annat, att det inte lönar sig att frysa ut sd ur all debatt osv. Men det skriver ju Ulf att man inta ska, utan tvärtom erkänna dem den plats i politiken de vinner och sedan ta strid mot deras politik.

    Han skriver inte heller att man ska göra allt för hålla dem utanför makten, som att bygga majoritet med v eller en bred majoritet med s, som högern gjorde i Österrike.

    Förlorar Alliansen majoriteten är det istället rimligt att man frågar mp. Om de inte vill får ngn annan försöka.

    Erfarenheten av Österrike är väl snarast att man ska behålla flera konfliktlinjer i politiken, så att populisterna inte är de enda som står utanför konsensus.

    Vad gäller fps utspelspolitik är den illa nog som den är, och behöver inte jämföras med sd för att förkastas.

    Erik

  4. Ulf Öfverberg skriver:

    Visst är Sd rasistiskt. deras syn på kultur och folk med mera är paradexempel på rasistsisk analys.
    Jan Guillo tar jag inte som sanningsvittne knappt i någon fråga…
    /ulf Öfverberg

  5. Johan skriver:

    Men Erik, effekten av om alla partier skulle deklarera att de inte sätter sig i en regering som stöttar sig på SD blir ju densamma: Att etablissemanget hellre går över lik och blockgränser än låter SD få politiskt inflytande.

    Och sen ska man ta debatten, eller Ta Debatten som vi borde skriva. Ja, det har ju gått alldeles lysande hittills. Den politiker finns inte som är tillräckligt skicklig för att vinna en debatt mot Jimpan Åkesson och det betyder inte att Åkesson är styvare än dem, utan att han har vunnit redan genom att debatten äger rum.

    Jag tror det är precis tvärtom man bör göra: Inte ta debatten, men låta SD stå till politiskt ansvar. Min kollega Carl drev den tesen för ett tag sen och det är fortfarande det smartaste jag har läst i den här frågan.

    @Ulf: De små skillnadernas narcissism, som sagt.

  6. Ulf Öfverberg skriver:

    Hej Johan

    Jag tror att det sätt som Bengt Westerberg agerade på mot Ny demokrati när det begav sig 1991-94 är en strategi som fungerade. Bengt är i stort set ensamt ansvarig för att Ny demokrati sänktes, vilket är en historisk bragd av mått, enligt mitt sätt att se det.

    Strategin var att ta debatten med ND men isolera dem politiskt – d v s att inte tillåta dem något som helst inflytande. Det skapade frustration i detta part som bestod av virrhjärnor och olika populistiska och främlingsfientliga grupperingar. Det bidrog på ett avgörande sätt till att partiet åkte ur riksdagen. Det är en strategi som kan fungera även med SD.

    Vi måste bestämma oss, och med vi menar jag folkpartiet och alliansen i nämnd ordning, för hur vi ska hantera rasisterna i SD. En strategi som släpper fram dem har jag svårt att se hur den ska gå till. Hur ska du tillåta SD få politiskt ansvar i riksdagen?

    /Ulf

  7. Johan skriver:

    Jag tror att hela ”hur ska vi hantera SD?”-frågan är felställd. Nu är det ju inte jag som tillåter SD få politiskt ansvar i riksdagen utan (eventuellt) väljarna i Sverige. Varför inte då låta dem få just ansvar och sedan låta väljarna själva döma hur skoj det är att låta sig styras av ett parti som SD.

    Jag vet inte om det är du eller jag som missminner sig, men i praktiken var ju den borgerliga regerignen 91-94 emellanåt beroende av NyD:s vågmästarställning. Och jag tror dessutom att NyD själva gjorde betydligt mycket mer för att sänka NyD än vad Westerberg gjorde.

    Jag förstår inte riktigt heller varför du tar till sådana övertoner mot just SD. Med SD i riksdagen skulle ju FP ha chans att genomdriva många av sina politiska förslag (som dem jag listar ovan). Varför vill ni inte ta den chansen?

    Jag gissar att det handlar just om de små skillnadernas narcissism: När FP vill utvisa kriminelle Ausländer är det käck liberal politik, när SD vill göra samma sak är det rasism. Beror det retoriska överspelet månne på att ni, likt C vs MP 2002, vill slå vakt om ert sakägarskap i integrationsfrågor, muslimbashing etc och ser SD som era främsta konkurrenter?

    Det påmminer i så fall inte så lite om övertonerna mot NyD: De åkte ur riksdagen, stämplades som rasister, men fick sin politik genomförd på många punkter av etablissemangspartierna.

    För oss vanliga, hederliga väljare går inte den ekvationen ihop.

  8. Johan skriver:

    Sorry, ”ekvationen” syftar inte på stycket om NYD, utan på meningen om att ett förslag från FP är liberalt, men rasistiskt när det förs fram av SD.

  9. Erik skriver:

    Johan,
    1, Var drev Carl sin tes?
    2, vad betyder ”inte ta debatten, men låta sd stå till politiskt ansvar” i praktiken?
    3, Vilken målsättning tycker du att folkpartiet, eller valfritt annat parti som du själv väljer, ska ha i relation till Sd om partiet kommer in i riksdagen som vågmästare? Hur tycker du isf att partiet i fråga ska agera?

  10. Erik skriver:

    Johan. Hittade Carl-länken. Av ngn anledning syns inte länkar i kommentarerna.

  11. Johan skriver:

    @Erik: Min poäng är ju inte att kritisera utspelspolitiken som fenomen, utan att FP genom sina utspel har försökt etablerat sig som sakägare i ett antal frågor där ni konkurrerar direkt med SD.

    Sen kan ni (och då talar jag om folkpartister i allmänhet) säkert leta fram ett partiprogram från 1982 och visa på att FP inte *egentligen* tycker att man ska ha obligatoriska underlivsinspektioner på somaliskor, att det inte är *officiell* folkpartipolitik, som *hela partiet* står bakom. Och när ni säger det visar ni att ni antingen inte har förstått vad utspelspolitiken går ut på, eller att ni tvärtom faktiskt har förstått och spelar med.

    För när vi vanliga hederliga väljare bildar oss en uppfattning om ert parti går vi inte på vad som står i partiprogram från 1982, utan på vad ert partis företrädare gör och säger i den offentliga debatten. Ni dissar gärna FP:s nyamediermossighet, men är det något FP ska ha cred för är det just att man under Jakobssons ledning utvecklade utspelspolitiken till en konst vi nog inte har sett motstycke till i Sverige någonsin.

    Dessutom vet vi som faktiskt har tagit oss tid att läsa FP:s officiella dokument, antagna av riksdagsgrupper och partistämmor och what not, att omorienteringen satt djupa spår även där.

  12. Johan skriver:

    Okej, det finns en länk även i min senaste kommentar…

  13. Johan skriver:

    @Erik: För att svara på fråga 3 med en motfråga: Vad har FP för strategi mot MP, V, PP, C, FI, JL, S, M, KD? Förmodligen att man pragmatiskt är beredd att samarbeta för att genomdriva sin politik och finna ett stabilt regeringsunderlag. Varför skulle man behöva en annan strategi mot SD?

  14. ulfsperspektiv skriver:

    Johan: det finns en grundläggande skillnad mellan SD och fp. Folkpartiet är ett liberalt humanistiskt och demokratiskt parti – trots populistiska utspel och opportuna taktiska drag i bland annat migrations- och integrationspolitiken. SD däremot är ett rasistsikt och qvasidemokratiskt parti vars själva grund är populismen och rasisismen. Det är s a s en avgörande ideologisk skillnad.
    Jag ska tala klartext: jag anser att fp har kommit alldeles för långt bort från sin socialliberala själ i synnerhet vad anbelangar politiken som berör en del av flykting- och integrationspolitiken. Jag tillhör de folkpartister som vill och försöker ändra på det.
    Men trots språkkrav och medborgartestkrav med mera står folkpartiet för att vi ska ha en generös flyktingpolitik och en arbetskraftsinvandring och att integrationspolitiken ska bli både mer human och effektiv.
    Jag tycker det folkpartiska rummet är bra, men jag vill gärna slå ut en vägg, öppna upp några fönster och låta ljuset komma in en annan väg ibland.
    Med min artikel syftar jag till att försöka få fp att ta ställning till SD. Ditt förslag verkar vara – om jag förstår det rätt – att låta SD med sådär fem – sex procent som högst efter nästa val på något sätt hamna i regeringsställning. Om vi är emot SD:s politik är det för mig en obegriplig strategi.
    Vi som är emot SD måste väl rimligen försöka stoppa deras inflytande – inte underlätta för dem att få inflytande?
    /Ulf

  15. Johan skriver:

    @Ulf: Tack för ditt svar. Jag tror vi diskuterar två olika frågor här: Dels den substantiella skillnaden mellan FP och SD, där jag inte delar din idé om att partier bärs fram av vissa idéer: Både SD och FP är, om än på olika sätt, exempel på att ideologin är högst formbar för det högre syftet att nå större framgångar i val. Men när det gäller partiernas ideologiska positioner vill jag likväl hålla fast att det är trams och retorik att kalla dagens SD rasistiskt. Populistiskt? Tja, den som nämde’t han klämde’t. Och så vidare.

    Dels gäller det frågan om hur man bäst motar SD i grind, om det nu är målet. Där delar jag inte din analys att det är bäst att stänga dem ute från inflytande men Ta Debatten, utan jag tror att om ni i FP och andra partier verkligen vill minimera hotet från SD, så gör ni bäst i att göra tvärtom: Ta inte debatten på deras villkor, men låt dem bära exakt det politiska ansvar som väljarna har gett dem. (Men det är som sagt min kollega Carls poäng i den svårhittade länken ovan.)

  16. ulfsperspektiv skriver:

    Johan: Ok. Jag förstår dig kanske bättre nu. Jag konstaterar också att vi har delvis olika syn på vad som bär upp och fram olika partier. Folkpartiet är enligt mitt sätt att se det mindre av en intressekoalition än vad exempelvis socialdemokratin och SD är och mer av ett ideologiskt parti. Sedan är givetvis ideologin högst formbar för alla partier och idéorganisationer – något annat vore ju direkt osant att påstå. Men det till trots kan jag gärna vid ett annat tillfälle utveckla min syn på skillnaden mellan idéparti och intresseparti och melllan ett populistiskt parti och ett ideologiskt parti.

    Vad avser den andra frågeställning: hur bäst mota SD i grind är jag nödd att upprepa min fråga till dig: hur tänker du dig att SD ska få inflytande i riksdagen efter nästa val och varför ge dem möjligheten att genomföra en politik som en dominerande majoritet av väljarna sagt nej til (förutsatt att SD får strax över fyra procent)?
    Ulf

  17. Johan skriver:

    @Ulf: Så vi håller oss till den andra diskussionsfrågan.

    Du frågar: Varför ge SD möjlighet att genomföra en politik som en dominerande majoritet av väljarna sagt nej till?

    Well, om man vill minimera SD:s långsiktiga inflytande är väl det en utmärkt strategi?

    Ponera att SD tar samma position som NYD hade 91-94: 95 procent av väljarna skulle bli sura, och de resterande 5 procenten skulle få ta sig en allvarlig funderare över om det verkligen var så smart att rösta på SD.

    I någon kommun (minns inte vilken, men det funkar ändå som exempel) hände ju nyligen precis detta: SD stödde den borgerliga minoriteten men röstade för Socialdemokraternas budgetförslag.

    I det läget finns två alternativ för Etablissemangspartierna: Antingen försöker de städa upp i den röra som SD har orsakat, bildar en blocköverskridande koalition, får bära ansvaret för den politik som följer, och spelar därmed SD i händerna genom att befästa sin position som just ett Etablissemang som står enade mot den kaxiga uppstickaren.

    Eller så säger de till SD och väljarna: ”Okej, nu får ni ta ansvar för den röra ni har orsakat. Det är fanimej inte vårt fel att det ser ut så här. Skyll inte på oss! Är det populistiskt kappvändande ni vill ha så är det det ni ska få. Kom ihåg det i nästa val, era jävla puckon!”

    Vilket scenario tror du skulle ge SD mest vind i seglen?

  18. ulfsperspektiv skriver:

    Johan! Jag tror att den första linjen är att genom att kritisera och punktera SD kan vi kanske stoppa dem redan i valrörelsen.

    Det andra alternativet är att om de kommer in i rksdagen, låt dem oppositionera utan något om helst inflytande. De skriker som ensam röst i öknen och ingen bryr sig om dem efter ett tag. Utanförskapet skapar frustration och splittring.

    Den strategin förutsätter att alla övriga partier struntar i dem i riksdagen och att det finns en regeringen som fungerar utan något som helst stöd indirekt eller direkt av SD. Det kan bli möjlighet om exempelvis mp går över till alliansen, som jag beskrev i min artikel. Alternativt att s godtar att alliansregeringen sitter kvar eftersom ingen annan konstellation får majoritet (alltså konstruktiv misstroendevotum).

    Förutsatt att vi vill ha en alliansregering (vilket jag av olika skäl vill ha ytterligare en mandatperiod – men därefter…) är ekvationen att försöka få nuvarande regering att sitta kvar efter nästa val samtidigt som vi kanske måste hantera SD i riksdagen. Då tycker jag mina lösnngar är tämligen konstruktiva.

    Och, för att svara dig: jag tror att den breda blocköverskridande koalitionsmodellen inte är en lyckad väg efters det skspar just det du skriver, en situation med etablissemnget mot SD men jag tror att ditt andra alternativ inte kommer att ske av det skälet att den dialogen med väljarna inte fungerar så enkelt.

    Dessutom kvarstår frågan: hur ska SD:s inflytande i ditt andra alternativ exakt gå till när de endast har drygt fyra procent i den tänkta situationen? Ska de ensamma få bilda regering? Ska de ingå i ett regeringsunderlag eller vad?
    /Ulf

  19. Erik skriver:

    Johan,
    Om man vill att sd ska ta ansvar på riktigt måste de ju sitta i regeringen, och där tar alla kollektivt ansvar för alla beslut. Antingen får de då stor makt, vilket vore otäckt, eller så får de lite makt, och därmed skulle de inte göra bort sig.

    Det är också därför, och tack vara c och kd, som varken språkkrav för medborgarskap eller ngt annat ruttet fp-utspel, har förverkligats.

    Men, istället för att klaga på alla andra, vad tycker du själv; vilken regering är realistisk och önskvärd om sd blir vågmästare?

  20. Johan skriver:

    Jag skulle naturligtvis föredra en regering som inte är beroende av SD framför en som är beroende av dem.

    Men jag tror att Ulfs förslag är ett bra recept för att misslyckas med det han säger sig vilja uppnå: Det bygger nämligen på att samtliga sju Etablissemangspartier ska hålla gemensam linje och frysa ut SD. Förutom att det är precis den sorts cordon sanitaire som hittills har hjälpt SD att dubbla sina röster i varje val, bygger det på den naiva förhoppningen att sju partier ska kunna hålla en gemensam linje i SD-frågan. Inte heller där har ju Etablissemangspartierna något vidare track record. Låt mig gissa att det blir FP som ser en chans att profitera på att bryta sig ur; den traditionen går ju faktiskt tillbaka till Westerbergs dagar.

    Och där kan vi snacka om en win-win situation för SD. Nå, jag tror faktiskt inte att Alliansen eller FP kommer att göra som Ulf vill: Jag tror att Alliansen hellre skulle regera vidare i minoritet med SD-stöd än släppa in MP i alliansen eller, än värre, lämna bollen till S+MP+V. Därför lär vi aldrig få se den deklaration han efterfrågar, men förmodligen under tiden en och annan loser som försöker Ta Debatten och därmed ger SD den sista skjutsen de behöver för att komma över 4-procentspärren.

    Och därpå är jag beredd att sätta en flaska skumpa. Sätter ni emot?

  21. Erik skriver:

    JAg sätter alltid emot, men exakt vad?

  22. Johan skriver:

    Jag är beredd att sätta en flaska sprit på vart och ett av nedanstående påståenden:

    1. Att Alliansen, i en situation där SD är vågmästare, hellre regerar vidare i minoritet med stöd av SD än släpper in MP i regeringen eller släpper bollen till S+MP+V.

    2. Att vi kommer att se fler losers, i sht småskillnadernarcissistiska Folkpartister (LÄNK), försöka Ta Debatten med SD, och att detta enbart kommer att stärka SD:s opinionsstöd.

    3. Att en cordon sanitaire av det slag Ulf föreslår kommer att öka stödet för SD.

    4. Att FP kommer att fortsätta lyfta förslag ursprungligen formulerade av SD (LÄNK).

    Vi kanske borde sätta en deadline för vadet.

  23. Erik skriver:

    2 – 4 är ju lite svåra att bevisa. Men jag sätter emot på nr 1.

    Problemet är ju att svmp inte heller vill regera med sd. Frågan är väl snarare vad som sker först, att Alliansen ber mp komma över eller att svmp ber fp eller c att byta sida?

    Men du får en fin flaska skumpa om det blir Alliansregering efter valet 2010 med stöd av sd. Jag får en om det inte blir så.

  24. Ulf Öfverberg skriver:

    Vänta nu; handlar det om en flaska skumpa vill jag oxå vara med!

    Johan: Nu är ju jag ute efter att få folkparriet att bestämma sig enligt min föreslagna strategi för att därigenom påverka alliansen till detta. Jag tror nämligen att det var just att säta ND i utanförskap som bengt kraftigt bidrog till att skapa frustration, oro och sedan splittring i ND och att det fungerar just däreför att partier som ND och SD är väldigt sårbara för just en sådan strategi. Min givetvis kan även jag har fel.

    Jag är oxå ute efter att dina alternativ två och fyra inte ska ske och att fp ska svänga mot en mer socialliberal migrations- och integrationspolitik istället för delar av dagens politik.

    Men samanfattningsvis är jag gärna med på Eriks och ditt vad! Och om du får rätt blir det med sorg i hjärtat.
    /Ulf

  25. Johan skriver:

    @Erik: Vadet antagit, men notera att vadet endast gäller en situation där SD kommit in som vågmästare mellan blocken och att Alliansen i den situationen föredrar att regera vidare med SD:s stöd, direkt eller indirekt.

    Vad gäller nr 3: Det är väl enkelt att belägga: Om de flesta Etablissemangspartier gör utfästelser om att inte regera med SD har halva vadet uppfyllts, om SD:s väljarstöd därefter ökar har andra halvan uppfyllts.

    @Ulf: Återigen tror jag att du missminner dig om vad som hände på 90-talet: Westerberg reste sig ur soffan, den borgerliga regeringen stödde sig på vågmästarpartiet NYD. Ingen karantän där inte.

    Men tolkar jag dig rätt att du sätter emot på 2 och 4?

  26. Ulf Öfverberg skriver:

    Johan:Vid valet 91 var FP:s strategi att sänka ND genom att ta debatten med dem. Du minns väl säkert oxå att det var just Bengt som i TV:, på torgmöten och i andra sammanhang tog debatten med ND? Efter valet reste sig bengt ur soffan och ND lade ner sina röster när regeringen tillträdde. Folkpartiet hade mig veterligen ingen kontakt med ND när regeringen utformade sin politik; ingen nydemokrat satt i någon arbetsgrupp och ingen nydemokrat förhandlade med FP. Kanske modsen gjorde det emellanåt… Men fp: strategi var tydlig.

    Men dock; det är bland annat för att undvika att en liknande situation den 91-94 uppstår som jag har de tre förslag som jag presenterade i min artikel.

    I fråga om flyktingpolitiken förde ju regeringen en politik som gick på tvärs mot vad ND tyckte i sin favoritfråga. Att ND sedan lade ned sina röster när exempelvis husläkarlagen infördes är väl helt i sin ordning.

    Jag sätter emot två och tre (SD:s stöd kommer vid mandatperiodens slut vara mindre än i dess början om de strategier du avvisar genomförs) och ett om den inte innefattar en situation med konstruktivt misstroendevotum. Sedan hoppas jag att jag hade vågat att sätta emot fyra men vågar inte chansa (mitt, Eriks och andras likasinnades inflytande i partitoppen har ju ännu inte pikat).
    /Ulf

  27. Johan skriver:

    @Ulf: Gott, då har vi ett vad.

    Låt mig bara påpeka att i den svenska parlamentariska ordningen innebär ju även nedlagda röster ett stöd för regeringen. Det där med att ha folk i arbetsgrupper utan att ingå i det formella regeringsunderlaget är ju ett sätt att förfuska parlamentarismen som uppfanns först av senare. Dessutom; i en koalitionsregering står alla partier för regeringen, så om FP överlät förhandlingarna med NYD på M — det är ju bara en fråga om intern arbetsddelning.

    Och de undersökningar jag har sett visar att NYD hade rätt bra utdelning för sina politiska krav även efter att de åkte ur riksdagen. Ja, okej, vi dras fortfarande med Systembolaget.

  28. Per skriver:

    Även jag känner mig manad att kommentera.

    1. Men Bengt Westerberg och Fp satte sig ju i regering trots stöd från Nd. Vad är skillnaden mot det scenario vi riskerar att få 2010? Den första stora gränsen måste ju vara regeringsbildningen, inte om Sd får en vågmästarställning. Att vägra sätta sig i regering vore också att ge Sd en för stor roll.

    2. Anta att situationen efter nästa val ser ut som följer: Sd har fått en ”vågmästarroll” men alliansen är större än de rödgröna. Min magreaktion på det valresultatet är att alliansen bör försöka bilda regering. Det blir svårare än idag men inte hopplöst med den nya riksdagsordningen. Om den regeringens politik till slut ändå inte får stöd i riksdagen (hela tiden naturligtvis utan att regeringen söker stöd från Sd) bör blocköverskridande lösningar sökas. Annars nyval.

    3. Jag tror inte Sd kommer in så det kommer i vilket fall att bli ett akademiskt problem i slutändan.

    /Per

  29. Martin skriver:

    Hej,

    Skojig diskussion ni har här. Jag tror Johan har rätt vad gäller mest effektiv strategi att hantera SD (och jag tror han har/får rätt på punkterna 1-4 ovan) men politik handlar ju inte bara om mål utan också om medel. Ska man också låta Vänsterpartiet ”skapa” hundratusentals nya jobb i offentlig sektor så att väljarna ska få en chans att inse hur smart det är?

    Och visst, Bengt Westerberg höll nog inte rågångarna mot ND så klara som Fp:s historieskrivare skulle vilja ha det till, men anledningen till att vi minns honom med saknad är väl inte att han hade den mest effektiva metoden för att marginalisera ND, utan att han var en moralisk politiker som tog debatten för att han tyckte det var rätt. Och det är ju just det som är skillnaden mot senare tiders debatter med SD; att de har förts av taktiska skäl och ibland (som i fallet Leijonborg) i syfte att skaffa ett alibi för att sedan kopiera deras politik.

    Jag ifrågasätter också påståendet att det skulle ha varit externa faktorer som krossade ND. Jag tror det partiet hade imploderat alldeles oberoende av de övriga partiernas strategier, av den enkla anledningen att partiet bestod av en ohållbar koalition av personligheter och åsiktsriktningar.

  30. Ulf Öfverberg skriver:

    Till Per och med kommentarer till Martin:

    Westerberg och folkpartiet satte sig i en regering som var större än opposition (minus ND) men inte hade egen majoritet. Blir alliansregeringen mindre än vänsteroppositionen 2010 och SD kommer in i riksdagen finns inget skäl att sitta kvar. Men om alliansen är större än vänsteroppositionen och SD kommer in tycker jag det är klokt att sitta kvar och låta vänsteroppositionen avgöra om de ska fälla regeringen tillsammans med sd eller ej.

    Så vi verkar vara överrens. Men jag är inte alls främmande för att sondera möjligheterna till en samverkan vänsterut om SD kommer in och alliansen blir mindre än vänstern. Den yttersta målsättningen måste vara att hålla SD utanför varje möjlighet till inflytande för att 1. det är moraliskt rätt och 2. jag tror att det är bästa sättet att bidra till att SD imploderar efterhand.

    Johan variant att låta SD få inflytande (fortfarande dock oklart om exakt hur det ska ske) anser jag lika moraliskt förkastligt som orealistiskt; det kommer aldrig att ske.

    Men det finns ett större problem och det är att fp:s ställningstagande borde vara glasklart i fråga om SD – och der är det till dags dato inte.

    Fp borde vara den direkta motpolen till moderaternas nya förslag till migrations- pch integrationspolitik – men det är vi inte.

    Fp borde vara den direkta motpolen till SD – men det är vi inte Och här har ju Johan än så länge tyvärr rätt.

    Slutsats: vi måste ompröva och omorietera vår migrations- och integrationspolitik och framförallt använda ett annat språk och ett annat angreppssätt än vi gör när vi diskuterar dessa frågor. Där var Bengts strategi helt rätt på sin tid.

    /Ulf

  31. Martin skriver:

    ”Slutsats: vi måste ompröva och omorietera vår migrations- och integrationspolitik och framförallt använda ett annat språk och ett annat angreppssätt än vi gör när vi diskuterar dessa frågor.”

    Detta är ju en fin föresats, men hur ska det ske? Ska Nyamko Sabuni tvingas avgå som minister? Problemet är ju att fp byggt upp ganska mycket med kapital på detta område sedan 2002 (precis som man tidigare hade rejält med kapital för motsatt ståndpunkt). Det gör man sig inte av med särskilt lätt.

    Dessutom är det väl så att det på många håll finns lokala folkpartister som försöker vinna lite extra popularitet genom att profilera sig som ännu mer invandringskritiska än partilinjen. I Skåne har några tidigare rätt marginaliserade främlingsfientliga röster lyckas göra finfina karriärer under ”hårdare tag”-eran:

    http://sydsvenskan.se/malmo/article222583.ece

    Då dessa, liksom partiet centralt, blinkar med högerögat istället för att tala ur skägget, har jag svårt att förstå hur man ska kunna stävja detta, även om man lyckas enas centralt om att man vill tillbaka till den gamla, humanistiska linjen.

    Men jag önskar lycka till. Jag längtar som så många andra efter möjligheten att kunna rösta på ett humanistiskt folkparti igen.

  32. Ulf Öfverberg skriver:

    Till Martin:
    Förutom att jag inte anser att Nyamko ska avgå så instämmer jag i princip med din kritik av folkpartiets migrations- och flyktingpolitik. Och om vi lyckas i vårt uppsåt med en gradvis omorientering av delar av partiets politik i dessa frågor ser jag fram emot att få din röst.
    /Ulf

  33. Ulf Öfverberg skriver:

    Till Martin: Förutom att jag inte tänker kräva Nyamkos avgång instämmer jag i princip i din kritik av folkpartiets kurs i migrations- och integrationsfrågor; i synnerhet i en kritik av partiets retorik i dessa frågor. Och om jag och andra lyckas med att gradvis förändra delar av partiets politik ser jag fram emot att få din röst.
    hälsningar
    /Ulf

  34. Johan skriver:

    @Ulf: Glädjande att se att minnet från det glada Westerbergska 90-talet börjar återkomma, även om det kanske smärtar: ”Westerberg och folkpartiet satte sig i en regering som var större än opposition (minus ND) men inte hade egen majoritet.” Tja, det är väl en krånglig men korrekt omskrivning för att folkpartiet satt i en fyrpartiregering som regerade med stöd av NYD.

    Westerbergs verkliga bedrift är att vi i dag diskuterar frågan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: