Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Är det internet eller Folkpartiet som är på riktigt?

Häromveckan skrev jag en artikel om hur Folkpartiet i början av 2000-talet begravde medlemmarnas krav på förnyelse genom att tillsätta en riktigt långdragen utredning.

Men när jag fortsatt gräva i Folkpartiets rapporter om den interna partiförnyelsen tror jag mig finna även anledningen till genomklappningen i internetpolitiken.

Artikeln om att partiledningen bara låtsades lyssna på medlemmarna fick till resultat att ytterligare bortglömda rapporter från förnyelsearbetet kom till ytan. Bland annat utvecklingsgruppens rapport från 2005, som inte heller längre finns på folkpartiet.se.

Den förra artikeln byggde på antagandet att det var rapporten från 2003 som diskuterades på landsmötet 2005. Men så var det alltså inte. Det skrevs en ny rapport, med ännu fler konkreta förslag till förnyelse. Läs här:

Utvecklingsgruppens rapport 2005

Rapporten inleds med en omfattande historieskrivning om hur förnyelsearbetet satte igång redan 2001:

Under 1990-talet blev det stor fokus på partiernas kris. Följden blev att Folkpartiets partiledning den 2001-04-05 beslutade att tillsätta en särskild grupp för att utveckla och förnya Folkpartiets arbetssätt.

Gruppen fick öppna och generösa direktiv som bland annat inbegrep: ”den nya informationsteknologins roll i partipolitiken”. Partistyrelsen måste alltså ha insett att Folkpartiet höll på att tappa mark här.

Men de svenska partierna har inte alltid legat efter. Deras BBS:er var på 1990-talet för många medlemmar den allra första kontakten med datornätverk. Och vi är många som fick vår första mejladress genom dessa (Läs Mothuggs historieskrivning och teser om gammelpartierna och den långa svansen)

Men redan åtgärdsförslag nummer 3 i rapporten visar att i Folkpartiet har tiden stannat vid det då framsynta vallöftet från 1994 om en dator till varje elev. Utvecklingsgruppen föreslår att riksorganisationens och länsförbundens valkampanjsorganisationer kopplas ihop, och: ”Ett grundläggande krav för varje kampanjledare på samtliga nivåer bör t.ex. vara att denne använder mobiltelefon och e-post.” Detta skrivs 2005, inför valet 2006.

Gruppen föreslår sedan:

  • Ett nytt liberalt idéinstitut: ”Den ideologiska diskussionen bör kunna föras såväl via elektroniska diskussionsforum som genom work shops, föreläsningar, seminarier och kurser.”
  • Ett nytt intranät: ”Riksorganisationen bör snarast efter valet 2006 se till att Folkpartiet som helhet får ett enhetligt informations- och kommunikationssystem, dvs, ett intranät som knyter samman de funktioner som finns idag. Detta bör innefatta e-post, interna konferenser, hemsida, kontaktregister etc.”

Om detta intranät hade skapats hade det varit enkelt att ”medlemsomrösta vid val av partiledare” som gruppen föreslår, och ”utveckla och stimulera personvalet.” Men efter valet 2006 utsågs Jan Björklund till partiordförande på samma sätt som i decennier, och inför EP-valet i sommar har nomineringsarbetet gått till som alltid; röstsedlar i papper som bilaga i tidningen Nu. Ingen beslutande medlemsomröstning som i Miljöpartiet eller medlemsmöte på internet som Piratpartiet här inte.

  • Ett nytt arbete med sakpolitiska nätverk: ”Folkpartiets organisation är i grunden en traditionell folkrörelse med geografiska avgränsningar. Därför är det viktigt att det finns gränsöverskridande nätverk som kan organiseras utifrån en t.ex. en sakpolitisk fråga. Det finns idag ett system för detta men det fungerar inte tillfredsställande.”

Men inget av detta har genomförts, trots att många av de som stått bakom utvecklingsgruppens förslag fortfarande sitter i partistyrelse och partiledning: Johan Pehrson, Helene Odenjung, Håkan Lindh, Maria Wallhager, Olle Schmidt.

Så var kommer motståndet mot moderniseringen ifrån? Och hur kommer det sig att de senaste tio årens kommunikationsutveckling har gjort att inte bara folkpartiet utan alla gammelpartierna har vänt ryggen mot framtiden mer än förr?

Ett svar finns i Jan Björklunds landsmötestal 2005 på temat ”klassresan börjar i klassrummet”. Där tar han avstånd från just den analys av samtiden som visade att Folkpartiet 1994 fortfarande låg före sin tid:

Inte heller vi själva är oskyldiga. I 1994 års valrörelse drev folkpartiet ett krav på en dator åt varje elev. Trots att många många miljarder kronor har lagts ned i tekniska datautrustningar i vårt skolväsende, går det i dag inte att utläsa att skolornas eller elevernas resultat skulle ha påverkats ett enda dugg.

Nä, det är sant. Resultaten i de internationella mätningarna har gått ned. Men tunnelseende är den goda politikens största fiende.

Folkpartiets vallöfte 1994 var ett av de första som byggde på analysen att det skulle uppstå en teknikklyfta i samhället om alla barn inte fick ta del av den nya tekniken. Samma analys ledde sedan till en rad tekniksatsningar; från skattesubventionerade hemdatorer till kommunal bredbandsutbyggnad.

Tillsammans med avregerlingen av telekommarknaden mm har denna politik frigjort internetkreativiteten i Sverige sedan början av 1990-talet. Det finns anledningar till att Pirate bay växte fram i Sverige, att Piratpartiet snart har fler medlemmar än Folkpartiet, att Twingly och Spotify skapades av 1990-talets gymnasieelver och att Politik alltid är den största taggen i den svenska bloggosfären.

Om Folkpartiet numer inte förstår sin egen tidigare analys av kommunikationsteknikens utveckling, och inte heller förstår vad tekniken skulle kunna betyda för det egna partiet i framtiden, hur ska det då förstå vilka utmaningar internet skapar för resten av samhället? Genomklappningen i FRA, IPRED  mm är ett resultat av att partisterna fortfarande lever IRL, där internet inte är på riktigt.

Erik

Läs även andra bloggares åsikter om

Advertisements

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , , ,

12 Responses

  1. […] Uppdatering 22 mars 2009. Historieskrivningen i denna artikel var inte helt komplett. Det var inte rapporten från 2003 som presenterades på Landsmötet 2005, utan en senare rapport. Läs mer här. […]

  2. Alexander Bard skriver:

    Och medan Moderaterna ångar på och avsätter mer och mer resurser till internetsatsningar händer inte mycket inom Folkpartiet. Vad har t ex den fantastiska Sophie Enerskog fått för resurser för att kunna förnya och utvidga Folkpartiets internetsatsningar? Tja, nästan inga alls. Liberati och Att Dricka Liberalt har ju ingen koppling alls till partiets egna satsningar. Dock en liten brasklapp: Folkpartiets hantering av FRA och IPRED har med taskig internetkoll att göra, men åsikterna som har drivits i sig i dessa frågor har i ärlighetens namn ingen koppling till internetkännedomen. Att kunna ett medium har i sig ingen koppling till åsikter om såväl mediet som resten av samhället. Att påstå något annat än inget annat än att vädja efter ”teknologisk populism”. Och det bör vi som liberaler akta oss noga för.

  3. Rikard skriver:

    Exakt, Alex!

    Man behöver inte känna till internets eller fildelning för att tycka illa om dem!

    Det räcker att bestämma sig för att fildelning är ett av vår tids största problem för att uppskatta IPRED.

    Komma med teknikargument som visar att IP-nummer hit och dit är rättsosäkert eller att fildelning har positiva effekter är inget annat än populism.

  4. lars-erick skriver:

    Jag vill nog mena att denna bloggpost visar att fp numera är rädda för internet. Eftersom de tror , med rätta, att där framkommer ideer och debatter om fp numera inte gillar. Debatter om demokrati, integritet, rättssäkeret etc.

    Därför har man i st lagt sig på en nivå att man försöker utnyttja nätet för propagandaspridning i st f liberal debatt. Fp-politiker ska blogga, men inte diskutera. Inte svara på mail. (Med några få undantag.)

    Fp är en del av den tigande makten.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/den-tigande-makten.html

  5. Johan skriver:

    Intressant djupdykning!

    För att anknyta till det Alexander skriver vill jag ta tillbaka en del av det jag skrivit i den serie du refererar till. För skulle det inte också kunna vara så att Folkpartiet (och andra gammelpartister) faktiskt förstår nätfrågorna, men gör den rimliga bedömningen att de tjänar mer på att sätta sig på andra sidan skranket av denna 80/20-fråga: 20 procent av befolkningen gapar på bloggar och kultursidor över att de avskaffar centrala liberala institutioner, medan 80 procent av befolkningen gillar politiker tar krafttag mot pedofiler och terrorister på nätet, och än mer så om det retar gallfeber på vänsterkulturelitens 20 procent.

    Så när vi säger att gammelpartister inte förstår nätpolitiken är vi inte bara onödigt arroganta; vi underskattar dem också. Å ena sidan tror jag vi bör vara såpass ödmjuka att vi utgår ifrån att gammelpartisterna är ärliga, rättskaffens personer med X:s bästa för sina ögon (där X är de fina goda värden vi tror på — fosterlandet, liberalismen, demokratin, you name it). Det är en bättre utgångspunkt för diskussion och debatt.

    Å andra sidan; om man utgår ifrån att de är tillräkneliga, insatta och vet vad de gör när de inför alla dessa nya lagar som syftar till att tygla och kontrollera de oregerliga internets, är det också betydligt mycket mer skrämmande än om de bara är okunniga. Man behöver inte vara överdrivet konspiratorisk för att inse att rationella politiker i alla tider har försökt kontrollera sina medborgare.

  6. Erik skriver:

    Mina viktiga regler för min telefon och min dator:
    1, skriv aldrig i affekt.
    2, var aldrig ironisk.

    Rikard, du har andra regler va? För du kan inte vara allvarlig med vad du skriver.

    Johan, vi har pratat om detta förr och du brukar ge just dessa råd, så jag väljer att tolka som att du har samma regler som jag.

    Mina svar: 1, nej det är inte en 20/80 fråga. Se champagnevadslagningen:

    https://attdrickaliberalt.wordpress.com/2009/02/27/piratpartiet-vs-folkpartiet-champagne-till-segraren/

    2, det är sant, rationella politiker måste försöka tygla medborgarna. Den viktiga frågan är och kommer alltid att vara var gränserna ska gå och vilka metoder som används för att sätta gränsen.

  7. Sapient skriver:

    Folkpartiet har bara två ”modes”, antingen går allt bra (i någons ögon, oftast partiledingen, undantagsvis hela partiet) och då ändras ingenting. Eller också är ungefär allt åt skogen, och då inträder en annan slags handlingsförlamning – den där alla skriker att allt ska ändras, genast.

    Oftast slutar det senare i att man byter partieldare och därvid får det vara.

    Någon strukturerad och konstruktiv förnyelse sker så gott som aldrig. Det är tusen röster som talar i munnen på varandra, men ingen som någonsin bryr sig om vad de andra säger. Ingen som bygger vidare eller tar upp bra exempel. De flesta som har en bakgrund i partiet, driver sedan länge egna agendor – det är fel på politiken, ideologin eller personerna.

    Visserligen är alla överens om att det också är fel på de stenålders metoderna, men i slutänden tar agendorna över och metoderna blir bara slagträn i kampen.

  8. Johan skriver:

    1: Jag tror fortfarande att det är dumt att utgå ifrån att ens meningsmotståndare står för vad de står av okunskap och/eller illvilja. Jfr: Bör vi utgå ifrån att kristdemokrater tycker som de gör i underlivsfrågor för att de inte förstår bättre eller för att de förstår problemet på ett annat sätt? Som du sa nyssens: Vi som har hajat de här frågorna har en tendens till elitistisk arrogans (jfr. maoister på 70-talet, nyliberaler på 80-talet). Inte bra, allra minst som en förutsättning för att övertyga meningsmotståndare och osäkra.

    2: Åh, jag menade inte att rationella politiker *bör* försöka kontrollera befolkningen, utan snarare: Om vi, när vi ser dem stifta den ena lag efter den andra som underminerar de institutioner som bär upp det öppna samhället, utgår ifrån att de gör det av okunskap, för att de inte förstår bättre, så tror jag det är vi som är både okunniga och naiva. Vi bör utgå ifrån att de är rationella och tillräkneliga, även när de skyller på okunskap, apropå den där boken du bär runt i väskan.

  9. David Ekstrand skriver:

    Och utredningsförslaget begravdes i ännu en utredning, som gissningsvis inte resulterade i nånting… Som ledamot i stadge- och organisationsutskottet (eller vadetnuhette) på landsmötet 2005 vill jag minnas att frågan om t.ex. direktval av partiordförande inte togs upp, utan hänsköts till nästa landsmöte. Där kunde jag inte vara med så jag vet inte hur diskussionerna gick.

    För FP:s räkning är det svårt att helt undkomma tanken på att utspelskulturen har haft en påverkan på bristen på entusiasm inför Internet. Kanske bidrog också valframgången 2002 till att en viss passivitet infann sig: det är en sak att leta med ljus och lykta efter nya metoder när man känner att ”det här funkar inte längre för fortsätter vi såhär så upphör vi att existera som parti inom 5 år” och en annan sak när man ligger på 13 procent. (Vilket är ungefär vad Sapient sa, men i lite annorlunda termer.)

    Man får skilja på att förstå Internet i politiskt och organisatoriskt hänseende. Johans 80/20-resonemang handlar från vad jag förstår om Internet på den politiska agendan: man räknar kallt med att några få intellektuella och bloggare kommer att bry sig om FRA och IPRED, och sen struntar man i dem när man beslutar sig för sin politik, och blir förvånade när en (låt vara ganska knapp) majoritet av folket faktiskt motsätter sig dessa lagar. Sen har vi Eriks svar till Johan, som tar syfte på det organisatoriska: att en ovilja att förstå Internet leder till att FP kommer att ha färre medlemmar än PP ganska snart. Dessa hänger delvis ihop, eftersom om FP blir mer interaktiva och låter medlemmarna bestämma så kanske medlemmarna kommer att ha åsikter som 20% av befolkningen har medan FP:s hela politik- och mediestrategi går ut på att nå de 80 procenten. (Resonemanget väldigt förenklat.)

    Så frågan är då: vad har FP att vinna på att bli mer interaktiva? (Vad tror ni?) En av poängerna som denna blogg försöker driva är väl att den svenska liberalismen har mycket att vinna på att partierna blir mer interaktiva, och att den svenska demokratin också har det. Och i den mån Webb 2.0-anpassning handlar om att föra ut sitt budskap via Youtube så har nog partierna det också. Men om det handlar om delaktighet är det kanske en annan sak, eftersom stora delar av befolkningen inte tänker i Webb 2.0-termer. (Bakslagen och debatterna runt FRA och IPRED är möjligen ett tecken på att partierna missbedömt den allmänna opinionen, och om det kommer att bli ett allmänt kännetecken för liknande frågor i framtiden så får man kanske småningom tillskriva partierna stupiditet hellre än slugt beräknande.)

  10. Erik skriver:

    @johan,
    Man ska alltid ställa politiker till svars för vad de gör, oavsett om de har förstått vad de gör eller inte. Men om man vill finna en handlingsväg för att förändra, bör man finna orsaken till deras handlingar.

    Folkpartiet trampade fel i FRA i första hand för att man kom in i debatten alldeles för sent – beroende på att man inte trodde (tror) att internet är på riktigt – vilket gjorde att man inte hade kunskap och organisation för att hantera problemet när det väl satt framför ögonen.

    Jag tror inte att det i fp fanns en grundad och stark vilja att kontrollera medborgarna. Snarare skaffade sig de ideologiskt svaga partisterna försvarsargumenten i efterhand, för att motivera att de inte tog ställning emot. Denna analys försvarar inte partiets beteende, men den är för mig en förklaring. Den visar också hur nödvändigt det är att använda kommunikationstekniken för att förstå samhällsutvecklingen.

    Däremot är det också som David skriver att internet undergräver utspelspolitiken. Och då har fp tagit ställning för utspelspolitiken. Och när partiet väl tagit ställning för det ena så behöver man inte bry sig om det andra.

  11. […] Internetförslagen från utvecklingsgrupperna ska genomföras, […]

  12. […] Tillsammans med utspelspolitiken tror jag att det är en av de viktigaste förklaringarna till Folkpartiets totala brist på modernisering, i såväl politik som organisation. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: