Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Björklund blandar och ger

Under sitt tal i Almedalen passade Jan Björklund på att lyfta fram Folkpartiets roll för Sveriges utveckling som framstående it-nation:

Två kontroversiella politiska beslut var förutsättningar för den framgångsrika svenska telekomindustrin. 1981 tog den dåvarande borgerliga mittenregeringen beslutet att tillåta Jan Stenbäcks företag, Comviq, att koppla sina samtal till det fasta telenätet. Televerket protesterade kraftfullt. På 90-talet tog den borgerliga regeringen beslutet att avreglera telekommarknaden. Mona Sahlin röstade nej. Utan dessa båda beslut hade Sverige aldrig blivit så framgångsrikt på IT-området.

Det går inte att förneka hur viktiga dessa beslut har varit. Men var är vår tids stora telekom- och internetinitiativ från Folkpartiet? Att heja på avlyssning och jag fildelare med IPRED-lagar är INTE att lägga grunden för fortsatta svenska it-framgångar. Om det gick bra att skapa förutsättningar då, varför ska det inte gå att göra det nu?

* * *

Björklund sa förstås en hel del bra saker också. Bland annat detta.

Annonser

Postat i:Uncategorized

Om tyska liberaler fick bestämma över Balkans

Helgens Libseen-konferens* i Pristina bjöd på flera intressanta bilder av de liberala partiernas framtid i Europa. Den första är att liberaler på Balkan har ett fungerande nätverk sedan många år där de deltar i varandras kongresser, umgås som vänner och delar syn på de politiska utmaningarna. Miljöpolitiken, potentialen i ekologisk matproduktion mm och självkritik om bristerna i det socialpolitiska engagemanget var tydligt.

Den andra är att partier i norra Europa  som finansierar dessa evenemang (FNSt, VVD, NDI, ELDR) alltför ofta tror sig veta hur framtidens politiska partier ser ut, och vilka som är de partipolitiska utmaningarna.

Jag hade uppdraget att representera Silc för att berätta om liberal politik gentemot nationella minoriteter och några av de utmaningar vi står inför i Sverige. Silc var däremot inte en av finansiärerna. Om även jag gick i fällan får andra bedöma. (Min presentation finns här: Minority rights – Kosovo June 2009)

De mest spännande diskussionerna på denna typ av möten sker självklart inte under de timmar man sitter i konferensrummet, utan vid frukost-, lunch-, kaffe-, middags- och bar-borden. Det är uppenbart för alla och anledningen till att de också är viktiga.

Däremot visar seminariepassen en del om hur deltagarna ser på sina egna organisationer och kompetenser. Den tyske liberalen och politiska konsulten Rolf Steltemeier var ett utmärkt exempel på nordeuropeisk förhoppning om att det är våra kunskaper som verkligen är värda något, men det hade lika gärna kunnat vara en svensk eller något annat.

Hans presentation började med konstaterandet att den europeiska politiken domineras av partier inom de tre politiska strömningarna, socialism, liberalism och konservatism. Och att liberaler har nått framgång när de har haft en tydligt liberal agenda.

Som en parentes berättade han sedan att även de politiska partierna i Tyskland har svårt att rekrytera medlemmar, och att endast 3,3 procent av väljarna är medlemmar i ett politiskt parti, men drog inga slutsatser av det.

Sedan gav han en engagerad beskrivning av vilka kritiska punkter ett liberalt parti bör hålla ett öga på när man utformar sin organisation, allt tänkt som positiv uppmuntran de de balkanska liberalerna:

Först är det viktigt att interndemokratin byggs underifrån och upp, och inte från ledarskapet och ned. Informationsflödet i organisationen måste vara fritt. Dessutom måste medlemmarna informeras först om det som händer, före allmänheten. Man måste också fråga sig hur medlemskåren är involverad i politikutformningen, och vilka metoder för inflytande som är öppna för medlemmarna.

Inget fel i detta, tvärtom. Problemet var att han konsekvent använde FDPs organisation som ett exempel på hur detta kan förverkligas. Det behövs inte mycket erfarenhet av europeiska liberala partier, för att veta att det är precis dessa värden som partiledningar under de senaste decennierna har försökt undkomma. Och det är precis därför de inte längre attraherar politiskt engagerade medborgare som vill ha inflytande.

Det vore en tragedi om de liberala partierna på Balkan byggde nordeuropeiska organisationer för att engagera medborgarna. Om liberaler ska utforma framtidens politik kan de inte låta sig inspireras av partipolitikens General Motors. Strukturomvandlingen i partipolitiken sker även på Balkan.

Erik

* Libseen är ett nätverk av liberala partier i ett tiotal länder på Balkan.

Postat i:Recensioner, , , ,

Därför Birgitta Ohlsson som minister

Helene Odenljung, Carl B Hamilton, kanske Erik Ullenhag som ny fp-minister?  Svaret borde vara Birgitta Ohlsson? Det anser Ulf Överberg, bloggare här på Att dricka liberalt. På Newsmill förklarar han varför:

Den som efterträder Lars Leijonborg kommer att behöva bidra med det nya som Jan Björklund inte ännu har kunnat eller velat leverera. Bilden av Folkpartiet som en populistisk kravmaskin måste tvättas bort. Ungdomarna måste vinnas. Därför föreslår vi Birgitta Ohlsson som ny minister.

Postat i:Politiska kommentarer, , ,

Vad är väl en seger i Europaparlamentsvalet?

Jag inser att det låter gnälligt, men det var en pyrrhusseger i söndags.

  • Endast 48 procent av dem som röstade på Folkpartiet sa till Valu att de också skulle göra det i ett riksdagsval.
  • 51,6 procent av Folkpartiväljarna kryssade Marit. Inget annat parti förutom FI var i närheten så beroende av sin toppkandidat.
  • Folkpartiet fick enligt Valu 4 procent av väljarna mellan 18 och 22, och 7 procent av dem mellan 23 och 30. Bland riksdagspartierna hade Folkpartiet näst minst andel av sina väljare i åldersgruppen 18 till 30 år efter KD.
  • Folkpartiet förblir ett storstadsparti oförmöget att nå dem som inte finns inom fysiskt räckhåll. Trots bra val och en toppkandidat från landsbygden, var det väljarna i Stockholm som skapade framgången. Stockholms län var partiets bästa med 18,1 procent, och Norrbotten och Jämtland de sämsta med 6,6 procent. (Piratpartiet däremot ritar om den politiska geografin och har samma andel röster i hela landet trots avsaknad av fysisk infrastruktur. Partiets bästa län var Östergötland där man fick 8,1 procent, och sämsta var Jönköping där man fick 5,6 procent.)

När Folkpartiet nu har tillsatt en analysgrupp bestående av Tobias Krantz, Cecilia Wigström och Maria Wallhager som ska undersöka varför valet blev en framgång, finns dessa problemställningar inte med. Och frågan om vad Folkpartiet kan lära av kampanjen inför riksdagsvalet 2010 ställs inte heller.

Erik

Postat i:Uncategorized, , , ,

Strukturomvandlingen i partipolitiken är förklaringen – Piratpartiet och Sverigedemokraterna har förstått hur man utnyttjar den

Nu slåss de om förklaringarna, partierna. Och om bara ett år ska erfarenheterna användas för att utforma nästa valkampanj.

Antingen kan partistrategerna nu göra en analys som grundar sig på förhoppningen att det är enskilda åsikter, kandidater, kampanjmetoder eller affischer som avgör resultatet, eller så kan de undersöka den strukturomvandling som pågår i ”parti-och-medie-Sverige”. (Ett bra ord, någon?) för att se åt vilket håll politiken utvecklas och försöka förhålla sig till det.

Många självkritiska och självgoda analyser om åsikts- och metodpaketet har redan gjorts. Men strukturen är det få som pratar om. Detta är min analys:

Strukturomvandlingen leder till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorar greppet om svenskarnas bild av politik. Den viktiga kampen på sikt står därför inte om vissa frågor eller väljargrupper, utan om svenskarnas politiska medvetande.

Under den förra strukturen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse. Partierna var mediernas underleverantörer och näringen gick via partiernas pressekreterare.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till nyss. Kanske är miljöpartiets intåg i riksdagen 1988, det första beviset på att parti- och mediestrukturen började förändras. Men det har inte fått genomslag förrän de senaste åren.

Valet 2002 var det sista där ett tillräckligt lömskt utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett tillräckligt smart scoop om rasism i valstugorna, kunde förändra en hel valrörelse.

Förutsättningen var nämligen att medborgarna lyssnade på vad medierna och partierna sa. Men vad händer när de inte gör det längre?

mms utmärkta tjänst hottop kan man se ungefärliga tittarsiffror för teveprogrammen i Sverige. Jag undersökte de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper den 2 till 8 maj. För dem som vill använda tevenyheterna för att berätta för medborgarna vad de ska rösta på är det deprimerande läsning.

  • Bland de hundra mest sedda programmen för gruppen 15 till 24-åringar fanns varken Aktuellt eller Rapport med.
  • I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen.
  • För svenskarna över 60 var däremot åtta av de tio mest populära programmen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen.
  • Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). De har övergivit teven.

Och tidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen.

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar alltså snabbt när medborgarna överger de traditionella medierna.

Men effekten blir dubbel när också partiernas kontaktyta gentemot medborgarna minskar. Sedan början av 1990-talet har antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverats.

partimedlemskap

Samtidigt är gammelpartiernas kontaktyta gentemot medborgarna via internet mycket blygsam. De senaste 30 dagarna har folkpartiet.se haft 36 000 träffar och moderat.se ca 46 000 träffar, medan piratpartiet.se har haft 234 000 (trafficestimate). (Vilket också innebär att jag vunnit en flaska champagne)

Så länge de politiska partierna struntar i att värdera sina medlemmar och använder gammelmedier som sin huvudsakliga kommunikationsmetod, kommer kontaktytan gentemot medborgarna att fortsätta minska. Det gäller oavsett budskap.

I varje annan bransch skulle en slipad entreprenör se denna reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Intresset för politik har ju inte minskat.

Och det är precis vad som hänt: Efter Miljöpartiet kom Ny demokrati, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet, alla Skånepartierna, mängder av kommunpartier, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Junilistan. För varje lyckat försök kommer det att bli många misslyckade. Men antalet försök kommer att öka.

Internet har sedan ett tag underblåst denna strukturomvandling snabbare än någon partistrateg velat se. Piratpartiet var först med att runda medierna helt och kommunicera direkt med medborgarna. Men Sverigedemokraterna är på god väg, och sedan är metoden uppenbar för alla andra.

Den viktigaste tillgången i framtidens partipolitik blir därför ett stort och aktivt medlemsregister. Frågan är om gammelpartierna vågar ta den utmaningen. Eller ska de stå där med skägget i brevlådan som Xerox som inte trodde på det grafiska gränssnittet eller Facit som inte trodde på elektroniska miniräknar, när Piratpartiet, Sverigedemokraterna traskar in i riksdagen 2010.

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

Inga flygande bilar, men väl Web 2.1

Mycket intressant läsning på Liberatis blogg! Tanken om fritt flödande offentlig information kan ju även kopplas till papperstidningarnas död, som ju också lär stöpa om journalistiken rejält. Många har oroat sig för att det kommer leda till att det inte längre finns några människor som har betalt för att gräva länge och ordentligt i arkiv mm – men kanske blir det mycket lättare att gräva i framtiden, så att medborgarjournalistiken kan ta ett rejält kvalitetssprång?

En annan koppling jag spontant gör är en gammal käpphäst, att universiteten borde sluta publicera forskningsresultat i dyra forskningstidskrifter. De där tidskrifterna fyller faktiskt ingen vettig funktion längre, i stället är de ett väldigt hinder för den fritt flödande informationen. Så gott som allt arbete som utförs på tidskrifterna görs för universitetens pengar, och sedan sitter några förlag och cashar in. Tänk i stället artiklar där samtliga referenser finns omedelbart tillgängliga genom att klicka på dem. Det skulle göra mängder av värdefull information mycket mer lättillgänglig.

I sammanhanget känns det också relevant att länka till Google Wave. Kanske den plattform på vilken all den här informationen kommer förmedlas om ett par år. Det är bättre att lägga 1 tim 20 min på att se den här nördiga filmen än på nåt svart-vitt drama som bara gör dig deprimerad. Eller så kan du klicka på länkarna vid sidan om och läsa om det. Web 2.1, skulle man kunna säga. Framtiden är här och den är färgglad.

Postat i:Politiska kommentarer,

En fantastisk grillkväll

Det var så gott att vi inte hann ta en bild förrän allt var uppätetIgår samlades vi igen och drack liberalt. Framför allt skulle vi fira våra landsmötesmotioner
Det var så gott att vi inte hann ta en bild förrän allt var uppätet

, enligt konceptet planera – utföra – fira. Vi grillade massor av kött och annat, drack samma mousserande vin som Barack och Michelle Obama drack både när han deklarerade sin kandidatur och när han vunnit valet och till efterrätt blev det Ben&Jerry’s Strawberry Cheesecake.

En lysande idé under kvällen gjorde att firandet övergick i ny planering, och nu är jag mitt uppe i de första stegen av utförandet. Mer om det framöver, när det börjat ta form!

/Den allvarsamma leken

Postat i:Mat och dryck,

Alla gillar Olle

Olle Schmidt är inte bara en av våra kandidater till Europaparlamentet. Att liberala skribenter som Isobel Hadley-Kamptz har uppmärksammat Olles Schmidts arbete för personlig integritet är en sak. Men att vänsterpartisten och EP-kandidaten Erik Josefsson uppmanar alla som inte röstar på Vänsterpartiet att kryssa Olle, det är någonting helt annat. Ett oväntat och mycket intressant erkännande.

Här är min röstrekommendation till alla som inte kan tänka sig att rösta vänster. Kryssa Olle Schmidt. Han är värd vartenda öre. Jag vet att en puff från en kandidat för Vänsterpartiet i normala fall kanske inte skulle hjälpa en folkpartist, men jag sätter min erfarenhet i potten (se nedan), så det ska förhoppningsvis iallafall inte göra någon skada.

Till er som står i valet ock kvalet och undrar vilken borgerlig MEP som egentligen räddade Internet under den gångna mandatperioden vill jag säga två saker: 1) Kolla fakta, och 2) jag anser att det är Olle Schmidt.

Kalle

Postat i:Kandidater, Politiska kommentarer

RSS Blogglänkar från Knuff.se

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
juni 2009
M T O T F L S
« Maj   Jul »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar