Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Grundkurs i framtidens partipolitik för frustrerade unga socialdemokrater

Snart går vi utan er – brev till Socialdemokraterna” är en bok med bättre titel än innehåll. Den ger bilden av att det finns unga socialdemokrater som har tänkt längre, snabbare och skarpare, och som tröttnat på konservatismen i partiet, och som vet att världen ser annorlunda ut nu än för tre decennier sedan. Men titeln bedrar, tyvärr.

Jag törstar efter svenskar som skriver politik på ett nytt sätt, och tror att Jens Lundberg och Daniel Suhonen om några känner dem inom socialdemokratin som använder sin egen historia för att skapa och förankra en ny framtidsvision. Men med en blandning av glädje och sorg konstaterar jag att de har lika långt dit som Sveriges liberaler.

Bara problem, inga lösningar

Flera av de trotsiga socialdemokraterna beskriver väl generalproblemet inom svenskt partipolitik, ungefär som Jenny Andersson, eller för all del Att dricka liberalt. Kristin Linderoth formulerar det så här:

Socialdemokratins problem idag är både organisatoriska och politiska, och kan sammanfattas i två enkla huvudsakliga konstateranden: Partiet fungerar inte demokratiskt. Och ideologiskt rör man sig hela tiden mot mitten, vilket per definition är högerut om man började från vänster. Dessa tendenser är intimt sammankopplade, och det ena förstärker det andra i en destruktiv spiral. Ju mindre man lyssnar på medlemmarna desto längre högerut vrids politiken, ju längre högerut politiken vrids desto större blir avståndet till medlemmarna, och framför allt väljarna. Den förlamning som detta för med sig är i förlängningen det största hotet mot vår rörelse. Varje gång någon sitter på ett möte och vill säga något, men låter bli för att det känns som att det ändå inte spelar någon roll, så dör rörelsen ytterligare litegrann. […]

Istället för att låta oss som är aktiva i rörelsen bestämma politikens riktning använder man sig av fokusgrupper och opinionsmätningar för att känna vart vindarna blåser. Att vara medlem, eller förlåt, supporter, ska inte behöver innebära mer än att man betalar sin medlemsavift en gång om året och läser ett massutskick från 68:an då och då. Ett sånt parti är ingen rörelse, eftersom en sådan bygger på engagemang och aktivism, på organisering på basnivå och på att människor gräver där de står.

Linderoths viktiga poäng är att det inte är åsikterna som gör att man engagerar sig utan förutsättningarna för att påverka politiken. Men längre än så kommer varken hon eller någon annan av skribenterna.

Varför tar de inte chansen att beskriva hur ett parti borde se ut organisatoriskt för att ta till vara människors engagemang, nu när det faktiskt finns teknik som gör det möjligt? (Mer om detta längre ned.) Och hur kan de inte se att folkrörelsemöten för alltid har slutat vara det verktyg som bäst kanaliserar människors kunskaper och engagemang?

Jugoslavien som politisk vision

Politiskt handlar texterna främst om den offentliga sektorn. Och då menar jag inte vilka målen ska vara för skolan eller vården, eller hur servicen kan organiseras så att kvaliteten hålls uppe trots bristerna på konkurrens. Engagemanget riktar sig mot själva storleken på den offentliga sektorn. Den är för liten!

Inte förvånande är det just Suhonens bidrag i denna argumentation som är tydligast och intressantast. Hans beskrivning av den egna uppväxten i Fruängens ”innanförskap” som skapades av ”den gemensamma skolan, vårdcentralen, apoteket, posten, parkleken Lugnet, bokbussen och Försäkringskassans utbetalningar”, är förvisso lika nostalgisk som serbernas bild av Jugoslavien. (Skillnaden är förstås att serberna verkligen hade det bättre på 1980-talet.) Men hans ärlighet i synen på välfärdsstaten som själva kärnan i det socialdemokratiska – där resultaten är viktiga främst för systemet och inte för medborgarna – är viktig:

Bara en högkvalitativ välfärdssektor föder sitt eget stöd och kan generera fortsatt stöd för en stark offentlig sektor och för socialdemokratin. […]

Vi måste inse att den offentliga sektorn är socialdemokratins unika antikapitalistiska, socialistiska praktik. Det är såhär vi arbetat, framgångsrikt, målmedvetet i decennier. Vår rörelse hör ihop med den offentliga sektorn, i dess uppgångar och dess nedgångar. I hela sin filosofisk-strategisk-ideologiska räckvidd är den offentliga sektorn socialdemokratin förkroppsligad. […]

Offentlig sektor är socialism.

Man tänker att han därmed borde ha många tankar om hur välfärdsstaten skulle organiseras för att förbättras och moderniseras. Men inte.

Förutsättningarna är helt annorlunda

Ju mer man läser svensk politik med internetglasögon på desto tydligare blir det att partipolitiken inte har kommit förbi IT-kraschen 1999, dvs när internet gick från att vara en hype till att bli användbart. Då tappade partipolitiken intresset och internet slutade vara en ingrediens i tänkandet.

När SSUs ordförande Niklas Nordström avgick 1999 var han med och grundade ett e-demokratiföretag, och kom sedan aldrig riktigt tillbaka. I ”Snart går vi utan er” tio år senare finns inte ett enda resonemang om vad internet skulle kunna innebära för demokratiseringen av ett politiskt parti, eller för att skapa medborgerligt deltagande i den offentliga sektorns service, trots att det är precis vad skribenterna vill.

Här kommer därför en grundkurs i framtidens partipolitik för frustrerade unga socialdemokrater:

Se Us Now och fundera på skillnaden mellan er supporterkampanj och supportrarna i det medlemsstyrda fotbollslaget Ebbsfleet United.


Läs Mothuggs ”Gammelpartierna vs Piratpartiet 1, 2, 3, 4″ och Rick Falkvinges brev till Piratpartiets nya medlemmar, och se vad som är skillnaden mellan gammalt och nytt i partipolitiken, bortom själva politiken.

Läs Chris Andersons ”The Long Tail” och blogg och fundera över om inte människors allt mer nischade efterfrågan på kultur mm, också innebär att de blir allt mer nischade i sina intressen för politik, och mer vill grotta ned sig i detaljer än konsumera klyschiga utspel.

Läs Clay Shirkeys ”Here Comes Everybody” och blogg och fundera över om en folkrörelseorganisation från tidigt 1900-tal är optimal för att förändra världen, eller ens bevara den som den är. Om inte annat för att lära känna era utmanare. Eller se hans föreläsning om boken.

Läs Don Tapscotts och Anthony D. Williams bok ”Wikinomics” och blogg, och ställ frågan om högt skattetryck och stor offentlig sektor är den optimala modellen för att skapa en medborgarstyrd ekonomi.

Se sedan alla Vita huset igen, och försök förstå att verkligheten är bättre än fiktionen. Barack Obamas Memorandum lägger tre principer för hur en modern stat ska styras tillsammans med medborgarna genom transparens, deltagande och samarbete. Inse sedan att USAs försvarsdepartement har en wikilösning för att skapa en plattform för samarbete med alla som vill delta i utvecklandet av USAs försvarsförmåga.

Om detta inte inspirerar till kreativt partipolitiskt tänkande så är det bäst för Socialdemokraterna att ni går med en gång.

Erik

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Postat i:Recensioner, , , ,

3 Responses

  1. Annika Beijbom skriver:

    Erik, kanontext!

    Satt på Såsen i söndags o lyssnade på Björklund och slogs av att i vissa fall verkar det som om liberalismen blivit ett stort vagel i ögat på folkpartismen. Det visar sig bland annat i den cementerade synen på Partismen som manifesterar sig t.ex. i bristen på spänstig användning av nätet. Ett talande exemplet för fp:s del torde vara att man ”satsade” på nätet inför EP-valet men ”glömde” möjligheten att kommentera. Hela konceptet med reciprocitet är icke-existerande. Man kör på i gamla megafon- och envägskonceptet.

    Många hälsningar
    Annika Beijbom

  2. Annika Beijbom skriver:

    Ett TALANDE exempel skulle det ju vara; hoppsan, språktest för redan svenska medborgare frågas kom.. //Annika Beijbom

  3. Erik skriver:

    Jaadu Annika. När man tittar på fp.se framstår det onekligen som ett skämt. Under rubriken engarera dig finns en länk till en facebookgrupp med 755 supportrar, och ingen aktivitet. Och länken till Youtube visar en film från valvakan för snart två månader sedan. Dessutom kan man bli medlem, eller gå med i ngt av de mycket få fungerande nätverk som finns. Men det är bara att tjata på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: