Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Partipolitikens långa svans blir allt tjockare

Gruppen ”övriga partier” är fjärde största parti i förra veckans partisympatiundersökning från SCB. Bland förstagångsväljare går det fyra övrigapartister (A) på varje folkpartist (C). I maj 2006 var det tvärt om. Titta här:

Strukturomvandlingen i partipolitiken är tydlig för den som tittar. Och den har pågått sedan början av 1990-talet.

Sannolikt beror den av två fakturer: För det första har efterfrågan förändrats. Antalet medlemmar i de etablerade partierna har minskat dramatiskt under samma tid som ”övriga partier” har blivit allt mer populära. Väljarna söker något annat än det som de etablerade partierna har att erbjuda.

Med tanke på att en stor del av sympatierna har gått till Sverigedemokraterna kan man lätt tro att väljarna blivit mer rasistiska, eller i alla fall att motståndet mot invandring har ökat.

Men – och för det andra – som Andreas Bergh konstaterar, så har rasismen inte ökat i Sverige under denna tid, tvärt om. Däremot har Sverigedemokraterna blivit allt skickligare på att organisera dem som faktiskt sympatiserar med partiets politik. De har blivit bättre på att nå sina sympatisörer.

På samma sätt förklaras inte Folkpartiets ras bland ungdomar med att ungdomar är mindre liberala, utan av att Folkpartiet inte organiserar dem.

Strukturomvandlingen består i att det har blivit våldsamt mycket lättare att ”producera” parti, för dem som vågar försöka. Sverigedemokraterna och Piratpartiet är de som lyckas bäst med detta just nu.

De etablerade partierna fortsätter dock att använda samma ”produktionsmetoder” som i början av förra seklet. Så det är inte konstigt om de snart blir helt omsprungna i popularitet av dessa nya politiska entreprenörer.

Men undersökningen visar också en annan viktig aspekt på strukturomvandlingen, nämligen att det blir allt svårare att veta vad förstagångsväljarna efterfrågar. SCB får inte tag på dem. Andelen man inte har fått tag på när man ringer (B) har stigit från knappt 9 procent till 19 på bara tre och ett halvt år. Ju längre och tjockare den långa svansen blir i den svenska partipolitiken desto svårare blir det att göra prognoser av vad medborgarna efterfrågar.

Uppdatering 7 jan 2010: I kommentarsfältet nedan finns en omfattande diskussion om hur man ska tolka statistiken i det sista resonemanget, B. Jag har dock inte ändrat i texten ovan.

Erik

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

11 Responses

  1. Johan skriver:

    Snyggt. Alla möjliga sorters långsvansar griper här i varandra, för inte minst opinionsmätarna jobbar ju själva kvar i 1900-talets tjocka skalle:
    http://www.henrikoscarsson.com/2009/02/eu-parlamentsvalet-just-nu.html?showComment=1235750520000#c8598936155900783376

  2. Erik skriver:

    Intressant länk! 16 procent av ungdomarna får Sifo inte tag på, och SCB missar ännu fler.

    Om ungdomsväljarna, som du skriver och hade rätt i, var EP-valets dark horse, så är de väl inte lika dark längre, dock ännu mer bortom opionsmätningarnas kontroll. Problemet för partierna är därmed att bilderna som opinionsmätningarna ger ser lika exakta ut nu som tidigare, men som underlag är de allt sämre.

    Jag har redan slagit vad om att PP kommer in. Samlingen blir allt större.
    https://attdrickaliberalt.wordpress.com/2009/02/27/piratpartiet-vs-folkpartiet-champagne-till-segraren/

  3. Johan skriver:

    Jag har för mig att det finns en klassisk historia om hur Gallup 1936 lyckades både förutsäga presidentvalet korrekt och att ansedda Literary Digest skulle peka ut fel kandidat som vinnare. LD ringde upp två miljoner amerikaner, medan Gallup intervjuade 5.000 slumpmässigt utvalda. Inte alla väljare svarade i en fast telefon, 1936 som i dag. (Hat tip till Sören H för anekdoten, inpräntad under B-kursen i statsvetenskap i min ungdom.)

  4. JFE skriver:

    Fast jag tror inte man ska dra så hårda växlar på hur många SCB har nått i den kohorten i samband med olika undersökningstillfällen.

    Den måste ju påverkas skarpt av hur många som är hemmaboende hos föräldrarna vid olika tillfällen, ju längre från valet desto mindre andel är ju det och desto större andel är därmed svår att nå.

    Samma tendens finns visserligen i gruppen 18-24 år som röstat i tidigare val, men där är skillnaden inte alls lika slående.

    Det finns dock sätt att komma runt det problem som eventuellt kan uppstå, så länge dem som man når har ungefär samma preferenser som dem som man inte når. Den enda undersökning jag har sett på det (och det var några år sedan) visade på att skillnaden var ganska liten mellan dem man nådde den traditionella vägen och dem man inte nådde. Det kan ju dock ha förändrats.

  5. Erik skriver:

    Hej Johan!
    Undersökningen mäter 18-21-åringar varje år, och 2006 var det 8,7 procent som man inte fick tag på, och 3,5 år senare är det 19 procent. Det har inget med avståndet till valet att göra, och det är ju inte heller samma individer i gruppen vid de två undersökningstillfällena. Det kan ju inte heller vara så att andelen 18-21-åringar som inte bor hos föräldrarna har mer än fördubblats. Så jag tror nog att det visar på en strukturell förändring.

    Du har förstås rätt i att man inte vet ngt om dem som man inte får tag i. De kan mkt väl ha precis samma preferenser som de andra.

  6. JFE skriver:

    Nja du Erik. Om du läser i raden ovanför så står det faktiskt följande text: ”18-21 år förstagångsväljare i val vid respektive undersökningstillfälle”.

    Den som har varit med om ett val när undersökningen görs hamnar i gruppen under: ”18-24 år röstberättigade i val som föregått resp undersöknngstillfälle”.

    Det förklarar också de något olika storlekarna på kohorterna i den grupp som du valt att titta på: Nov 2006 var det t ex 0 personer, maj och nov 2007 ca 160, maj och nov 2008 ca 330 och maj och nov 2009 ca 500.

    Med andra ord: Våren 2007 borde de flesta fortfarande bott hemma hos sina föräldrar (gick i gymnasiet) och därmed varit lätta att få tag på. November 2009 bör det på sin höjd varit 50 procent som bodde hemma hos föräldrarna och därmed varit klart svårare att få tag på.

    Så jag tror att förändringen snarare bror på att kohorten blivit äldre och flyttat hemifrån än att de faktiskt har blivit svårare att få tag på.

    Och för att kolla om jag hade missförstått det hela så tog jag fram sifferserierna från valet 1998 och framåt. De tre senast undersökningarna är de enda där över 18 % inte har nåtts, men tidigare har det flera gånger varit mer än 16 %, så ökningen är inte dramatisk.

    Däremot verkar min egen hypotes få svagt stöd. Det är inte så att det efter alla tre valen blir fler och fler som inte nås ju längre tiden går från valet. Den tendensen finns bara efter valet 2006.

  7. JFE skriver:

    Nu har jag tittat lite närmare på siffrorna.

    När man ser på serien för de tre senaste valperioderna är det något som händer de tre senaste undersökningarna.

    För de som inte röstat (18-22 år) ligger medel för undersökningarna alla tre valperiodernas första hälft på ca 15 procent som inte nåtts. För den andra hälften är det för de två första perioderna knappt 13 %. Men den senaste perioden knappt 19.

    För de som har röstat (18-24 år) ligger andel icke nådda under första hälften av valperioderna på ca 17 %. För den andra hälften under de två första är den drygt det, men för den senaste perioden drygt 24 %.

    Med andra ord tycks det som om det har blivit svårare att nå unga under de senaste åren. Din hypotes verkar få stöd, men jag tycker fortfarande inte att du kunde dra den slutsaten på det material som du förevisade.😉

    Men med en bättre jämförelse framträdde samma resultat.

  8. Erik skriver:

    Mkt intressant allt detta! Men siffran från maj 2006, dvs före valet, borde väl bli helt jämförbar med siffran i maj 2010? Nu är vi ju inte där än, men rimligtvis borde nov 2009 vara en indikation på hur det blir i maj. Och det var då mer än dubbelt så många som inte nåddes av SCB.

  9. JFE skriver:

    Japp, de är ju jämförbara med varandra. Men då ska man ju komma ihåg att siffran för maj 2006 är exceptionellt låg — en outlier för att tala statistikspråk.

    Den är tillsammans med november 2001-siffran den enda som ligger under 10 procentenheter och dessa två är också de enda som ligger under 11,7.

    Fast de tre värdena för de senaste undersökningarna i båda kohorterna är ju de högsta som finns under de tre valperioderna, så det har nog blivit svårare att nå de unga.

    Och om man ser på totalsiffrona för ”ej anträffad” är det så att de senaste fyra undersökningarna ligger över 15 procent för det. Det är det bara ytterligare en undersökning som gör på hela perioden så mycket talar för att det blir allt svårare att nå personer.

  10. JFE skriver:

    För övrigt är det inte bara ej antreäffad som tycks öka. Även gruppen som ej vill medverka ökar sakta men säkert.

    Mycket talar ju därför att prediktionsförmågan i undersökningarna blir sämre.

  11. […] precis här som den svenska politiken har tappat fotfästet, vilket är orsaken till den svenska partipolitikens kris. Det viktiga är att först samla, sedan diskutera vilken politik man ska föra. Om man först […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: