Enligt Piratpartiets Christian Engström finns det ett oerhört intresse för piraterna där ute i Europa. Bara genom deras namn får de ett enormt genomslag, så när de väl kommer ner till europaparlamentet kommer det här med uppmärksamhet att ge sig. Detta och mer därtill kunde vi höra i P3s Brunchrapporten i förra veckan. Det konstaterandet, i kombination med Åsa Torstensson är moderat-uttalandet , gör att jag sedan en tid har börjat ana ugglor i mossen. Det blir inte bättre av att det som finns att läsa om partiets åsikter om EU och parlamentet, helt enkelt är klippt och klistrat från Engströms blogg , och då handlar det framför allt om texter från 2007 och 2008.
Piratpartiets strategi för att få genomslag i parlamentet kan man läsa om här, och den bygger i huvudsak på två grepp: att övertala de andra parlamentarikerna att de har rätt och att med hjälp av ”internet-communityn” lista ut hur EU:s beslutsprocesser fungerar. Det här med politik är mindre viktigt, eftersom Piratpartiet inte tycker mer än det som finns att läsa om här. Däremot kommer de aldrig att samarbeta med högerextrema partier – oavsett vad de tycker om partiets principprogram, så andra principer finns det tydligen, och därför är grundtipset att Piratpartiet kommer att hamna i den gröna eller liberala gruppen. Hur de kommit fram till detta är oklart, egentligen borde de ju vara redo att samarbeta med vem som helst så länge gruppen i fråga röstar ”rätt” i piraternas frågor.
Bara för att ta ett exempel på hur förvirrat det känns: en av de frågor som faktiskt nämns på Piratpartiets hemsida är vikten av subsidiaritetsprincipen. Men grejen med just den biten är att den redan är kirrad och fastslagen i artikel 5 i fördraget. Vad som däremot vore intressant skulle vara en granskning av de politikområden där partiet inte anser att principen respekterats tillräckligt. Men nu nöjer sig partiet bara med att konstatera att det här med rätt beslut på rätt nivå är bra.
Överlag så känns det som att Piratpartiet är ute på djupa vatten. De vet inte hur EU eller parlamentet fungerar, har ingen uttalad värdegrund och ingen tydlig agenda för vad de konkret tänker göra i Bryssel. Och för ett parti som hävdar sig värna om demokrati och medborgerliga rättigheter känns det nästan lite magstarkt att be om förtroende för något som man inte har så pass lite koll på.
Ännu en bloggare
Postat i:Kandidater, Politiska kommentarer
Senaste kommentarer