Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Vad är väl en seger i Europaparlamentsvalet?

Jag inser att det låter gnälligt, men det var en pyrrhusseger i söndags.

  • Endast 48 procent av dem som röstade på Folkpartiet sa till Valu att de också skulle göra det i ett riksdagsval.
  • 51,6 procent av Folkpartiväljarna kryssade Marit. Inget annat parti förutom FI var i närheten så beroende av sin toppkandidat.
  • Folkpartiet fick enligt Valu 4 procent av väljarna mellan 18 och 22, och 7 procent av dem mellan 23 och 30. Bland riksdagspartierna hade Folkpartiet näst minst andel av sina väljare i åldersgruppen 18 till 30 år efter KD.
  • Folkpartiet förblir ett storstadsparti oförmöget att nå dem som inte finns inom fysiskt räckhåll. Trots bra val och en toppkandidat från landsbygden, var det väljarna i Stockholm som skapade framgången. Stockholms län var partiets bästa med 18,1 procent, och Norrbotten och Jämtland de sämsta med 6,6 procent. (Piratpartiet däremot ritar om den politiska geografin och har samma andel röster i hela landet trots avsaknad av fysisk infrastruktur. Partiets bästa län var Östergötland där man fick 8,1 procent, och sämsta var Jönköping där man fick 5,6 procent.)

När Folkpartiet nu har tillsatt en analysgrupp bestående av Tobias Krantz, Cecilia Wigström och Maria Wallhager som ska undersöka varför valet blev en framgång, finns dessa problemställningar inte med. Och frågan om vad Folkpartiet kan lära av kampanjen inför riksdagsvalet 2010 ställs inte heller.

Erik

Postat i:Uncategorized, , , ,

Strukturomvandlingen i partipolitiken är förklaringen – Piratpartiet och Sverigedemokraterna har förstått hur man utnyttjar den

Nu slåss de om förklaringarna, partierna. Och om bara ett år ska erfarenheterna användas för att utforma nästa valkampanj.

Antingen kan partistrategerna nu göra en analys som grundar sig på förhoppningen att det är enskilda åsikter, kandidater, kampanjmetoder eller affischer som avgör resultatet, eller så kan de undersöka den strukturomvandling som pågår i ”parti-och-medie-Sverige”. (Ett bra ord, någon?) för att se åt vilket håll politiken utvecklas och försöka förhålla sig till det.

Många självkritiska och självgoda analyser om åsikts- och metodpaketet har redan gjorts. Men strukturen är det få som pratar om. Detta är min analys:

Strukturomvandlingen leder till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorar greppet om svenskarnas bild av politik. Den viktiga kampen på sikt står därför inte om vissa frågor eller väljargrupper, utan om svenskarnas politiska medvetande.

Under den förra strukturen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse. Partierna var mediernas underleverantörer och näringen gick via partiernas pressekreterare.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till nyss. Kanske är miljöpartiets intåg i riksdagen 1988, det första beviset på att parti- och mediestrukturen började förändras. Men det har inte fått genomslag förrän de senaste åren.

Valet 2002 var det sista där ett tillräckligt lömskt utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett tillräckligt smart scoop om rasism i valstugorna, kunde förändra en hel valrörelse.

Förutsättningen var nämligen att medborgarna lyssnade på vad medierna och partierna sa. Men vad händer när de inte gör det längre?

mms utmärkta tjänst hottop kan man se ungefärliga tittarsiffror för teveprogrammen i Sverige. Jag undersökte de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper den 2 till 8 maj. För dem som vill använda tevenyheterna för att berätta för medborgarna vad de ska rösta på är det deprimerande läsning.

  • Bland de hundra mest sedda programmen för gruppen 15 till 24-åringar fanns varken Aktuellt eller Rapport med.
  • I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen.
  • För svenskarna över 60 var däremot åtta av de tio mest populära programmen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen.
  • Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). De har övergivit teven.

Och tidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen.

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar alltså snabbt när medborgarna överger de traditionella medierna.

Men effekten blir dubbel när också partiernas kontaktyta gentemot medborgarna minskar. Sedan början av 1990-talet har antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverats.

partimedlemskap

Samtidigt är gammelpartiernas kontaktyta gentemot medborgarna via internet mycket blygsam. De senaste 30 dagarna har folkpartiet.se haft 36 000 träffar och moderat.se ca 46 000 träffar, medan piratpartiet.se har haft 234 000 (trafficestimate). (Vilket också innebär att jag vunnit en flaska champagne)

Så länge de politiska partierna struntar i att värdera sina medlemmar och använder gammelmedier som sin huvudsakliga kommunikationsmetod, kommer kontaktytan gentemot medborgarna att fortsätta minska. Det gäller oavsett budskap.

I varje annan bransch skulle en slipad entreprenör se denna reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Intresset för politik har ju inte minskat.

Och det är precis vad som hänt: Efter Miljöpartiet kom Ny demokrati, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet, alla Skånepartierna, mängder av kommunpartier, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Junilistan. För varje lyckat försök kommer det att bli många misslyckade. Men antalet försök kommer att öka.

Internet har sedan ett tag underblåst denna strukturomvandling snabbare än någon partistrateg velat se. Piratpartiet var först med att runda medierna helt och kommunicera direkt med medborgarna. Men Sverigedemokraterna är på god väg, och sedan är metoden uppenbar för alla andra.

Den viktigaste tillgången i framtidens partipolitik blir därför ett stort och aktivt medlemsregister. Frågan är om gammelpartierna vågar ta den utmaningen. Eller ska de stå där med skägget i brevlådan som Xerox som inte trodde på det grafiska gränssnittet eller Facit som inte trodde på elektroniska miniräknar, när Piratpartiet, Sverigedemokraterna traskar in i riksdagen 2010.

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

Junilistan: nationalromantik för ex-sossar och ”kufar”

Idag hittade jag denna nationalromantiska och lätt ohederliga affisch på stan (Europaparlamentet lär inte inom en snar framtid avskaffa den svenska valutan mot svenska folkets vilja…). Jag delar Sören Wibes analys: junilistan åker ut. Jag kommer inte sakna dem.

Postat i:Uncategorized, , ,

Jan Björklund ser ut som Jan Björklund

Diskussionerna om EP-valet verkar hittills mest handla om integritet och utformningen av reklam och affischer. Lika bra det, Folkpartiet har i mitt tycke varken stark lista eller starkt program. Europaparlamentet är ett perfekt ställe att bygga en självständig profil som ung politiker – se tex Cecilia Malmström eller Christofer Fjellner. Men inga unga, starka, självständiga kandidater finns på vettig plats på fp:s lista.

En mycket positiv sak med denna valrörelse är dock att fp-kandidaterna faktiskt verkar oretuscherade. Tom Jan Björklund ser ut som han gör på riktigt. En trevlig kontrast mot vissa andra partier. Även FP:s reklamfilm är bra.

Postat i:Uncategorized, , , ,

Per Altenberg fightas för fri rörlighet, frihandel och fred

 Att dricka liberalt har efter en omröstning på bloggen endorsat ett antal personer inför EP-valet. Var och en ska få en utförlig presentation. Tidigare presentationer hittar du i högerspalten.

Det kan tyckas ostrategiskt av Per Altenberg att välja avveckling av jordbrukssubventioner som en profilfråga. Toppkandidaten Marit Paulsen är ju inriktad på samma sak. Per startade nyligen ett namnupprop och en särskild hemsida bara om jordbrukspolitiken, Korruption i Bregottfabriken. Samtidigt syns Marit i TV-reklam och på affischer över hela landet. Svårt att konkurrera med, och det är inte heller Pers avsikt.

– Jag tror att jag och Marit skulle bli ett otroligt bra team. Hon tar hand om maten och jag ekonomin i jordbrukspolitiken. Och så stöttar vi varandra. Ung – gammal. Man – kvinna. Perfekt.

I Regeringskansliets samordningskansli, där alliansens politik förhandlas mellan de fyra partierna, är Per Folkpartiets förhandlare för bland annat övergripande EU-frågor. Han ska försvara EU-ministerns position i t.ex. budgetöversynen, Östersjöstrategin och Lissabonstrategin. Arbetet gör att han i viss utsträckning blir bakbunden i sin kampanj, han kan inte gärna gå ut offentligt mot regeringskompromisser han har varit med om att förhandla fram. Samtidigt ger arbetet honom detaljkunskaper om EU. Han har en färdig strategi för hur han ska motarbeta subventionerna.

– Planen är att i nära samarbete med farmsubsidy.com skapa en stark reformkoalition i Europaparlamentet som är både gränsöverskridande och partiöverskridande. Syftet är att denna koalition ska fungera som en motvikt till jordbruks- och livsmedelslobbyn. Det första steget i reformarbetet är transparensen. Med den som golv är ambitionen därefter att skapa ett politiskt tryck som gör det möjligt att åstadkomma betydande förändringar under mandatperioden.

– Allt jordbruksstöd ska redovisas Euro för Euro i alla medlemsländer. Stoppa alla subventioner till livsmedelsindustrin och allt stöd som stimulerar utsläpp av koldioxid i atmosfären. Och fasa långsiktigt ut allt stöd vars syfte inte är att bibehålla biologisk mångfald eller öppna landskap. Investera istället i forskning, framtidsteknologier och en modern europeisk infrastruktur.

En annan sak Per vill satsa på i stället för jordbrukspolitiken är en gemensam europeisk militärbas för fredsbevarande EU-insatser. De flesta EU-länder är med i Nato, och övriga, som Sverige, har långtgående samarbete med organisationen. Men Per menar att EU-samarbetet har en viktig roll att fylla vid sidan om Nato.

– EU har en stark trovärdighet och ett bra track record när det gäller krishantering. I omvärldens ögon är paradoxalt nog summan av de gamla kolonialmakterna mindre hotfull än dess delar. EU har även en fördel gentemot Nato, som förknippas med USA, på det här området. Därutöver är poängen att basen kan förläggas till Strasbourg om Frankrike accepterar att Europaparlamentets sessioner i Strasbourg upphör.

Frihandel och fri rörlighet inom EU är unionens grund, och är väl etablerat genom tidigare fördrag. Per har ändå det som ett av sina tre teman.

– Om vi liberaler menar allvar med att vi står upp för internationalism och visionen om ett enat och fritt Europa så är det rätt att ta den striden med socialdemokraterna i årets val. Om vi vinner striden denna gång så kommer de inte att återkomma med samma trista krav om fem år. Därför ska vi inte släppa dem över bron.

Temperaturen har varit lite högre i år än i tidigare EP-valrörelser, eftersom ett antal frågor som parlamentet är med och beslutar om har varit heta i debatten det senaste året. I bloggosfären har IPRED, Datalagringsdirektivet och telekompaketet diskuterats flitigt. Per har skrivit en del om frågorna på sin blogg också. Han är kritisk till datalagringsdirektivet, men konstaterar att det kortsiktigt inte går att stoppa helt, eftersom det är antaget. Däremot ska Sverige se till att implementera det på ett sätt som är så lite integritetskränkande som möjligt. Och han hoppas att tilläggen för medborgarnas rättigheter i telekompaketet ska gå igenom. Däremot håller han en mer försiktig linje än många på nätet när det gäller upphovsmännens möjligheter att jaga fildelare.

– Jag tycker att debatten om IPRED är bra men att den möjligen har antagit för stora proportioner. Om man som Piratpartiet inte vill att upphovsrätten ska gälla på nätet är det klart att IPRED är en styggelse. Jag är dock inte beredd att gå så långt. Jag vill ha kortare upphovsrätt än i dag och en moderniserad lagstiftning men inte ett avskaffande av upphovsrätten eller möjligheten till efterlevnad på nätet.

EU:s nya fördrag har stött på hinder. När det kallades konstitution röstade fransmännen och holländarna nej, och irländarna har gått emot det i sin omstöpta form. Bedömare beskriver en elit som drar i riktning mot mer överstatlighet, och skeptiska medborgare. Per håller med om att det finns en klyfta, men menar att fördraget ändå är oerhört viktigt.

– Anarki är naturtillståndet i internationella relationer och EU är den liberala humlan som flyger. Därför är det så oerhört centralt att värna om ett EU med beslutsmekanismer som fungerar med 27 eller fler medlemsländer. Idag funkar det därför att förväntningarna om att det kommer att fungera i framtiden lever. Om Lissabonfördraget kraschar finns risken att EU blir ett mini-FN. Det får inte hända. Jag kanske låter dramatisk men jag är inte beredd att ta ens en liten risk att det inträffar .

– Jag är federalist men det betyder inte att EU nödvändigtvis ska ha mer makt. Närhetsprincipen ska respekteras.

Per Altenberg var en av de kandidater som hamnade längre ner på valsedeln än i provvalet. Trots en 31:a-plats driver han vidare sin kampanj med ett troget kampanjteam. Han har ett trumfkort, han står överst på baksidan. Samma plats som Anna Hedh (S) vände till sin fördel för fem år sedan.

Av Den allvarsamma leken

Postat i:Kandidater, , , , , ,

EP-kandidat tre: De länder som redan är medlemmar i EU ska leva upp till unionens demokratiska principer

Med några få veckor kvar till EU-parlamentsvalet är det dags att ta tempen på Mae Liz Orrego Rodríguez. Hon står på plats sju på FP:s lista och var en av sex kandidater som Att dricka liberalts läsare har valt att ge lite extra utrymme här på bloggen.

Vad är din vision om europasamarbetet?

– Den europeiska unionen måste hitta en form som både är legitim för Europas medborgare och som fungerar på ett mer direktdemokratiskt vis. Parlamentet måste få ett mer direkt mandat för att påverka. Även om det demokratiska underskottet som ofta nämns ligger i kommissionens roll så kan problemet lösas med att medborgarna känner en mer direkt relation till besluten, parlamentet är den platsen.

Läs hela inlägget här »

Postat i:Kandidater, , , , , ,

EP-kandidat två: Exportera sexköpslagen till EU

Dags att presentera ytterligare en av Att dricka liberalts (ADL) kandidater till Europaparlamentet. Den här gången är det Ida Lindhs (IL) tur. Hon står på plats 20 på folkpartiets valsedel.

(ADL): Ida, hur kan Europapolitiken göras mer lättillgänglig? Hur kan medborgarna fås att uppfatta den som mer angelägen?

Läs hela inlägget här »

Postat i:Kandidater, ,

Små steg mot förnyelse på liberalt riksmöte

Några slutsatser från helgens kommunala riksmöte med Folkpartiet i Linköping. Vad hände som var nytt och positivt, och vilka delar var rester från partipolitikens stolta men historiska historia?:

  • Våren 2004 gick Folkpartiet in i EP-valrörelsen med ryggen först genom att kräva att Sverige skulle införa övergångsregler för alla de nya EU-medborgarna. Bitterheten förstenade stämningen i hela valkampanjen och ett bra tag efteråt. (Motståndet mot övergångsreglerna bland medlemmarna, som leddes av Erik Ullenhag, vann dock, och ledde till att det inte blev någon kompromiss i riksdagen) Entusiasmen inför årets ideologiskt trygga valkampanj – som också presenterades av nämnde Ullenhag – var på riksmötet mycket stark.

Postat i:Politiska kommentarer, , , , ,

Anders Ekberg (FP): Jag skulle ta bort datalagringsdirektivet

Inför valet till Europaparlamentet har Att dricka liberalts läsare utsett sex kandidater som man vill att vi ger extra utrymme. Anders Ekberg är först ut av dessa. Anders har arbetat hos Cecilia Malmström i Europaparlamentet i flera år och dessutom med EU-frågor på Folkpartiets kansli. För mig var den viktigaste frågeställningen hur Folkpartiets EU-politik har utvecklats de senaste 10 åren. /Erik

Marit Paulsen och Olle Schmidt var toppkandidater för Folkpartiet redan i EP-valet 1999. Det skulle kunna vara ett tecken på att partiet har stagnerat sin utveckling, att samma kandidater leder till samma politik. Hur tycker du att Folkpartiet har utvecklat sin EU-politik sedan 1990-talet? Vad är nytt?

Jag tycker vi har blivit mer balanserade i vår syn på EU. Det är inte längre Ja och amen till allt utan vi ser på EU som vilken nivå som helst i svensk politik och försöker angripa konkreta problem. Det finns till exempel numer en diskussion om utvidgning av EU, det fanns det inte tidigare.

Men det har ju hänt mycket i Europa de senaste 10 åren. Välj själv vad, och förklara hur det har förändrat Folkpartiets politik.

Den viktigaste förändringen är utvidgningen, och det har förändrat maktbalansen i EU. Tyskland och Frankrike kan inte längre själva diktera villkoren, även om de fortfarande är tunga aktörer. I EP så är till exempel ordföranden i utrikesutskottet från Polen och han har naturligtvis ett annat perspektiv än en tysk kristdemokrat. Allianserna som måste byggas för att få igenom förslag är inte längre lika självklara.

Utvidgningen har också varit folkpartiets absolut viktigaste fråga och har hittills överskuggat alla andra frågor. Det var naturligt eftersom vi liberaler såg EU som ett första steg mot en enad värld. Debatten om Ja och Nej har ju också varit väldigt närvarande i den svenska debatten vilket hämmat diskussionen om sakfrågor. Nu är ju de flesta i Sverige för ett EU-medlemskap och intresset för sakfrågorna blir större.

11 september 2001 förändrade hela världen och därmed politiken och vi har sett en acceleration av lagförslag för att förhindra liknande attacker. Tyvärr har det ofta gått för fort och man har valt bort integriteten.

Men vilka viktiga sakfrågor har folkpartiet med i programmet nu som man inte hade med i valet 1999?

Läs hela inlägget här »

Postat i:Kandidater, , , ,

Piratpartiet vs. folkpartiet – Champagne till segraren!

Vadslagning är inne, spelbranschen går för högtryck även i lågkonjunkturen. Häromdagen slog jag därför vad med en person om att piratpartiet skulle ha fler träffar på sin hemsida än folkpartiet den sista månaden före EP-valet.

Vi trodde båda att det var den enklaste champagnen någonsin. Min föraning grundade sig på att piratpartiet.se de senaste 30 dagarna haft 91 000 träffar, medan folkpartiet.se har haft 26 000 (Trafficestimate). Häns ställningstagande grundade sig på att intresset för politik ökar kraftigt veckorna före valet.

Men efter Piratpartiets framgångar de senaste veckorna, faktumet att piratpartiets politik seglar upp som nyckelfrågor under våren, och gammelpartiernas allmänt svaga analys av samhällsutvecklingen känns champagnen för enkel.

Risken är ju att piratpartiet snart även har fler medlemmar än folkpartiet. Bristen på strategi för att göra det attraktivt att bli medlem i folkpartiet är ju dessutom total. Enligt Folkpartiets statistik hade partiet 18 036 medlemmar i januari 2009 Piratpartiet har nu 11 248.

Att dricka liberalt dristar sig därför till att slå vad om ytterligare fem flaskor champagne med dem som tror att Folkpartiet fortfarande har fler medlemmar än Piratpartiet på valnatten 7 juni 2009.

Av oss som dricker liberalt är det många som inte tror att folkpartiet klarar det. De fem första som i kommentarsfältet nedan sätter emot kan alltså vinna en flaska champagne. (De två partiernas officiella siffror den 7 juni 2009 gäller.)

Erik

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Postat i:Mat och dryck, Politiska kommentarer, , , , , ,

Dags att skriva Europamanifest

I veckan publicerade folkpartiet sitt förslag till valmanifest inför EP-valet i sommar. Manifestet ska fastställas på partirådet i Göteborg 6 – 7 februari. För er som vill redigera, kommentera, skriva om eller lägga till finns manifestet nu på wikin ett liberalt parti.

Kanske borde ett liberalt parti arbeta för EU-medlemskap till Israel och Palestina, under vissa förutsättningar förstås.

Postat i:Uncategorized, ,

Att dricka liberalts EP-kandidater

Den 31 december avslutade vi vår omröstning om vilka liberaler från folkpartiets EP-provval som skulle bli Att dricka liberalts kandidater.

Följande sex kandidater fick flest röster och är därför våra kandidater:

Anders Ekberg

Mae Liz Orrego Rodriguez

Johan Chytraeus (avböjde plats på EP-listan)

Per Altenberg

Olle Schmidt

Fredrik Malm

Ida Lindh

Några av kandidaterna finns redan presenterade här. Men under de kommande veckorna kommer varje kandidat att presenteras mer utförligt här på bloggen.

Postat i:Uncategorized, ,

Äldre och äldre dag för dag

Folkpartiets provval till Europaparlementet är klart. När medlemmarna får bestämma ger ålder förtur. Provvalets segrare är alla en bra bit över 50 år gamla, och har redan mycket långa politiska karriärer bakom sig.

Det är inget fel på Marit Paulsen, Olle  Schmidt, Maria Leissner och Barbro Westerholm i sig, tvärt om. Ålder säger inte nödvändigtvis något om förmåga till nytänkande, och erfarenhet är viktigt för att man ska nå resultat med sin politik.

Men faktumet att dessa fyra vann säger mycket om möjligheterna för unga politiker att nå viktiga positioner för att inleda en politisk karriär. Mandatperioden som börjar efter valet i juni avslutas sommaren 2014, några månader före riksdagsvalet. En plats i Europaparlementet skulle med andra ord vara en utmärkt plattform för en ambitiös politiker som vill vidare i rikspolitiken, och ta EU-erfarenheterna med sig, som Cecilia Malmström.

Men om medlemmarna får välja blir det nu en omöjlighet – folkpartimedlemmarna följer nu efter de andra partierna och gör Europaparlementet till en reträttpost.

Men har man rätt att klaga på resultatet av en demokratisk omröstning? Valdeltagande bland folkpartimedlemmarna på 20 procent är till och med högre än någonsin.

Problemet är dock att det fortfarande bara är 20 procent av folkpartisterna som deltar i provvalet, en av de viktigaste påverkansmöjligheterna som ett partimedlemskap ger.

En av orsakerna är säkert att medlemsomröstningen inte är beslutande, som i miljöpartiet. Ytterligare ett orsak är förstås att omröstningen inte är enkel och snabb på internet, utan fortfarande genomförs med valsedel och två papperskuvert uskickade som bilagor i tidningen Nu. Dessutom är säkerligen anledningen till den höga andelen snarare att antalet medlemmar har sjunkit än att fler är intresserade av att delta.

Men man ska inte ge upp än. Det finns goda möjligheter att kryssa sig förbi medlemmarnas prioritering genom att bedriva en bra kampanj och skaffa starkt stöd hos väljarna. I vårt provval här bredvid pågår omröstningen till sista december. Den kommer att visa vilka som har lyckats mobilisera stöd på internet. Kanske är det en indikator på vilka kandidater som förstår att använda nya kampanjmetoder och därmed hittar ett stöd som provvalssegrarna inte fann.

Postat i:Politiska kommentarer, , ,

Vem blir vår kandidat i EP-valet?

Den 7 juni 2009 är det val till Europaparlamentet. Varje parti har sin egen process för att utse kandidaterna. Folkpartiets medlemmar har fått ett nummer av tidningen NU med en lista på alla kandidater, en valsedel och två kuvert. Av okänd anledning är det dock omöjligt att rösta på internet.

Men, Att dricka liberalt har inte tappat tron på att demokratin kan moderniseras, och tar sig därför friheten att nominera några av de mer intressanta liberala kandidaterna, och ge våra läsare möjlighet att rösta på dem.

Omröstningen här till höger är öppen för alla, och den tar inte slut förrän den sista december i år. De sex kandidater som får flest röster blir endorsade av Att dricka liberalt, och kommer att få särskilt utrymme här på bloggen inför valet. Alla andra som vill presentera sig har förstås möjlighet att göra det på Ett liberalt parti, självklart med risken/fördelen att någon från läsekretsen kompletterar texten med information som kandidaten valt att inte lyfta fram.

Som sagt, reglerna är tydliga: Rösta på så många du vill. De sex kandidater med flest röster den sista december blir Att dricka liberalts kandidater i Europaparlamentsvalet.

Postat i:Uncategorized, , ,

Vilka ska köpa Schlingmanns blågula EU-pytt?

Vad är det som får en människa att välja en viss påse pyttipanna av tre stycken som ligger där i frysdisken? Det är där politik börjar och det är det jag utgår i från när jag tänker politik. Så förklarar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann sin syn på politisk strategi i en intervju i tidningen Fokus. Han menar att ”man måste förstå väljarna och få dem att känna igen sig runt kroken.”

Så skrev jag i ledare publicerad i Upsala Nya Tidning i augusti i år. Per Schlingmann utmålas ofta som moderaternas och alliansens store mediestrateg. Och den egenskapen gör honom – och hans pyttipannor – intressant.  Jag kom att tänka på min några månader gamla text när jag läste dagens ledare i Svenska Dagbladet där Per Gudmundsson med utgångspunkt i det senaste numret av tidskriften Neo diskuterar vad som händer om Sverigedemokraterna tar klivet in i riksdagen.

Det är inte i de stora dramatiska skeenden som ett förändrat samhällsklimat förändrar sig, det är i de små detaljerna. Det är i allt det där som man bara uppfattar som allra flyktigast, i detaljen som dyker upp i ögonvrån för att sen lika hastigt försvinna, det är där man kan se tendenserna, förändringarna. Och det är det som gör Per Schlingmann och hans prioriteringar intressanta. Inte idolreportage tillägnade ”den store strategen”.

Den senaste frysta pyttipannan till försäljning är gräddstuvad EU-pytt, vackert inslagen i blågul förpackning. När Schlingmann nu säger att moderaterna ska lansera en ”nationalistisk” EU-politik är kanske inte fokuseringen det mest förvånande, och oroväckande, utan det faktum att det är någonting som bara passerar utan att någon ens lyfter på ett ögonbryn

Annat var det sommaren 2002. När folkpartiet lanserade sitt integrationspolitiska program och språkkravet blev kravet på allas läppar, gick det officiella Sverige i taket. Angreppen på folkpartiet var många. De kom både inifrån och utifrån.

Mycket av kritiken var bara larv. Folkpartiet bröt mot svensk partipolitiks konventioner och motståndarna såg en möjlighet att tvåla till det präktiga, liberala bror duktig-partiet. Men all kritik berodde inte på inbillning, politiska motståndares önsketänkande och att folkpartiet bröt nya vägar i partilandskapet. Man behövde inte lyssna och läsa alltför noga för att under de kommande åren upptäcka tydliga signalord och slängar som bara kunde uppfattas på ett sätt av främlingsfientliga swing-väljare. Kronan på verket var partiets propagerande för övergångsregler.

Men det var då. Den nuvarande partiledningen verkar åtminstone delvis ha lärt sig läxan: ett liberalt parti som överger sina bärande principer, eller uppfattas göra det, är snart inget parti alls. Så, folkpartiet har förändrats, men det har också tiderna – och samhällsklimatet.

Det som var kontroversiellt för sex år sedan ger knappast upphov till mer än en axelryckning idag. Om folkpartiet hade kommit med samma förslag nu som 2002 och 2003 hade det inte mötts av ramaskrin om främlingsfientlighet och gud vet vad.

Och då passar smartingarna på. Då är tiden mogen för en ”nationalistisk” borgerlig programförklaring. Med en ”nationalistisk” EU-politik lovar moderaterna att deras företrädare i EU-parlamentet ska slåss för att värna svenska intressen. Jag är inte någon kalenderbitare av rang och det är möjligt att jag har vissa luckor i min partihistoria, men jag kan inte dra mig till minnes att ett etablerat, anständigt parti i Sverige använt sig av en sådan terminologi de senaste decennierna.

Användandet av termen nationalistisk och löftet att värna svenska intressen – kanske Sverige och svenskarna själva – väcker en rad frågor. Vilka mörkermän är det vi ska värnas från? Vilka av våra värderingar är det de hotar? Och kanske viktigast av allt: Vilka väljare vill moderaterna nå med retorik av det här slaget?

Till att börja med vill man förstås nå euroskeptikerna. M tog mycket stryk av junilistan förra EP-valet och vill inte att väljarflykten ska upprepas. Men ”nationalistisk” är inte bara ett signalord för EU-motståndarna, utan också för främlingsfientliga väljare, de väljare som åtminstone delvis lätt sig förföras av kravretoriken 2002.

Då orsakade sådana uppenbara väljarflörtar spaltmeter efter spaltmeter av indignerade artiklar, från vänster till höger. Nu förbigås det med tystnad. Avsaknaden av reaktioner säger egentligen mer än moderaternas nya EU-politik. Det säger någonting om samhällsklimatet. Hur Sverigedemokraterna och deras vapenbröders åsikter blir allt mer rumsrena. Dels för att de tonar ner sin tidigare extremism, men dels för att samhällsklimatet blir allt mer förlåtande till deras världsbild. Och det, det är någonting som borde oroa.

Postat i:Politiska kommentarer, , , ,

RSS Blogglänkar från Knuff.se

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
juni 2017
M T O T F L S
« Sep    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar