Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

Inga flygande bilar, men väl Web 2.1

Mycket intressant läsning på Liberatis blogg! Tanken om fritt flödande offentlig information kan ju även kopplas till papperstidningarnas död, som ju också lär stöpa om journalistiken rejält. Många har oroat sig för att det kommer leda till att det inte längre finns några människor som har betalt för att gräva länge och ordentligt i arkiv mm – men kanske blir det mycket lättare att gräva i framtiden, så att medborgarjournalistiken kan ta ett rejält kvalitetssprång?

En annan koppling jag spontant gör är en gammal käpphäst, att universiteten borde sluta publicera forskningsresultat i dyra forskningstidskrifter. De där tidskrifterna fyller faktiskt ingen vettig funktion längre, i stället är de ett väldigt hinder för den fritt flödande informationen. Så gott som allt arbete som utförs på tidskrifterna görs för universitetens pengar, och sedan sitter några förlag och cashar in. Tänk i stället artiklar där samtliga referenser finns omedelbart tillgängliga genom att klicka på dem. Det skulle göra mängder av värdefull information mycket mer lättillgänglig.

I sammanhanget känns det också relevant att länka till Google Wave. Kanske den plattform på vilken all den här informationen kommer förmedlas om ett par år. Det är bättre att lägga 1 tim 20 min på att se den här nördiga filmen än på nåt svart-vitt drama som bara gör dig deprimerad. Eller så kan du klicka på länkarna vid sidan om och läsa om det. Web 2.1, skulle man kunna säga. Framtiden är här och den är färgglad.

Postat i:Politiska kommentarer,

Från mediepolitik till medlemspolitik

Jag hade nyss förtroendet att prata vid Folkpartiets ledarskapsutbildning i Stockholm. Ämnet för föredraget var ”Från mediepolitik till medlemspoltik”.

Bilderna finns här, fria att använda för den som vill. Jag är förstås tacksam om man nämner Att dricka liberalt som källa.

PPT: Ledarskolans utbildning i maj 2009

Det hela var en mycket upplyftande erfarenhet. Först för att deltagarna hade så mycket åsikter och både höll med och sade emot, och dessuton drev frågeställningarna vidare. Sedan för att helheten i utbildningen verkar så bra. Folkpartiet har gjort en stor satsning på riktig utbildning för nya ledarpersoner. Och det är inte en dag för sent.

Postat i:Recensioner, , , , ,

Tidningsdöden stärker partierna i den långa svansen

Statsvetaren Henrik Oscarsson gör en intressant sammanfattning av Paul Starrs artikel om tidningsdöden i USA. Mothuggs analys är att gammelpartiernas arbete i det tjocka huvudet, gör att de ligger långt efter piratpartiet som arbetar i den långa svansen.

Frågan är vad strukturomvandlingen får för effekter på de svenska partierna när den slår till med full kraft här? Återkommer.

Postat i:Politiska kommentarer, ,

Dokusveriges triumf – ”kommer twitter att frige Dawit Isaak?”

Svensk journalistik har tagit steget rakt in i Dokusverige med spontana infall och avslöjande frågor.

Sju och ett halvt år efter att Dawit Isaak fängslades i Eritrea kommer Expressens och Aftonbladets chefredaktörer på via Twitter att de ska göra en gemensam kampanj för Dawit Isaak. Medievärlden hänger på, och Resumé, och sedan är hela mediesverige med och knattrar århundradets kanske pinsammaste fråga: ”kommer twitter att frige Dawit Isaak?

Den är inte pinsam för att det skulle vara meningslöst att försöka, tvärt om! Den är pinsam för att den visar att svenskt journalistik aldrig har funderat över frågan tidigare, ungefär som när Jessica Simpsson undrar ”Is this chicken what I have, or is it fish? I know it is tuna but…

Läs hela inlägget här »

Postat i:Politiska kommentarer, ,

Fi och Piratpartiet har en framtid tillsammans

Den samlade feministeliten har i senaste Arena bestämt sig för att höja sina röster för att höras. I en oändligt lång enkät får 22 av dess främsta representanter svara på frågor om vart den feministiska debatten tagit vägen, varför den har försvunnit från det offentliga samtalet och om den behöver förnyas.

”Fråga medierna!”, ”media styr det offentliga samtalet med järnhand”, ”mediatrötthet för feministiska frågor”, ”medierna motarbetar aktivisterna och kvinnorörelsen”, ”medierna är ett patriarkalt nattsvart rövhål”, är de bittra svaren om varför debatten har försvunnit.

Läs hela inlägget här »

Postat i:Recensioner, , , , , ,

Förhållningssättet är det viktiga, inte formen

Det var väl ungefär här det började. Visst hade mikrobloggarna funnits innan dess, i hyfsat utsträckning dessutom. Twitter och de andra formaten hade redan en snabbt växande skara användare. Men det var när Promemorian efterlyste svenska mediers twitteranvändande som det började snurra riktigt fort: Svenskans ledarredaktion reggade en användare samma dag, bloggposten var en av de mest länkade på knuff.se, och några dagar senare passade även expressens ledardito på att sluta sig till de twittrandes skara.

Och här nånstans följde även politikersvansen efter. Det var nytt (nåja), det var hett och det var ”socialt”. När nya opinionsbildare är snabba att skåpa ut gårdagens metoder gäller det att visa att man hänger med. Sveriges  twixdag, som samlar twittrade politiker, är bara tio dagar gammal, men redan har en rad riksdagsledamöter anslutit sig.

Men betyder detta att politikerna har fattat sociala medier, att de inser att nya kanaler och nya medievanor kräver nya förhållningssätt? Njae, jag skulle gärna vilja svara ja, men jag tror inte det. Det är nog bara ett fåtal som förstår. Det viktiga med sociala medier är inte formerna, det är förhållningssättet. Det är det ”sociala” som är huvudsaken. Så länge partierna och deras företrädare fortsätter att bara prata och försöka övertyga, låt vara i nya medier, vinner de inga nya anhängare. De måste våga låta sig påverkas. Men dit är det långt än.

Frågan borde inte vara om man använder Twitter, utan hur.

Postat i:Politiska kommentarer, , ,

Partierna är mediernas underleverantörer och snart knackar tidningskrisen på dörren

När tidningskoncernen Tribune Co., med några av USAs viktigaste dagstidningar i portföljen, ställde in betalningarna häromveckan  var det bara den första stora smällen i den kommande dagstidningskrisen. Arne Ruth och Bjarne Stenquist beskriver det som en ”systemkollaps” och ett ”epokskifte”.

Frågan är nu vad som händer med partipolitiken, en av dagstidningarnas viktigaste underleverantörer? Vem ska i framtiden efterfråga de utspel som politikens pressavdelningar har lärt sig utforma till perfektion?

Alla som har arbetat i ett politiskt parti, eller några veckor på ett politiskt kansli – från kommunhus till riksdag och regeringskansliet – vet att allt arbete genomsyras av frågan om hur man kan spela ut det till medierna. Och det är inte så konstigt eftersom smarta utspel uppenbarligen kan vända hela valrörelser.

Men om mottagarna av utspelen försvinner, vad händer då? Om man läser Ruth och Stenquist sammanfattning av dagstidningskrisen från ett underleverantörsperspektiv är den skrämmande:

Det stora hotet mot dagstidningarnas överlevnad är de drastiskt ändrade medievanorna bland unga människor. I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen för informationsinhämtning på nätet.

Men politiken har inte velat se djupet i krisen, bara den ytliga förändringen på mediemarknaden. Svaret har därför varit att bemöta de nya medierna som gamla; bjuda bloggare på frukost och lägga till bloggar på mejllistorna för pressmeddelanden. Som om själva bloggen var det nya!

Det som däremot är nytt är medborgarnas förhållningssätt till medierna och därmed till politiken. Ruth och Stenquist beskriver journalistrollens förändring så här:

Tidigare var artikeln som trycktes i tidningen slutprodukten i det journalistiska arbetet. Nu är den i stället början i en dialog med läsekretsen som ingen vet hur länge den kommer att pågå. I bildlik mening övergår journalisten från sin plats vid det löpande nyhetsbandet med uppgift att kränga artiklar till rollen som producent eller curator som i allt hon eller han producerar tar hänsyn till vad som redan finns ute på nätet i form av källmaterial, bloggar och information från andra, inklusive konkurrerande, medier.

Precis som journalistrollen förändras måste underleverantörens roll förändras. Till framtidens journalister kan man inte kränga nyheter med ”ensamrätt” med förhoppningen att få ”rätt” bild i tidningen. Och, dessutom, när det för partierna blivit praktiskt möjligt att prata direkt med lika många medborgare som de klassiska medierna, försvinner beroendet av mediernas distributionskanaler.

Politiken kan alltså börja förhålla sig direkt till medborgarna, istället för att gå via de klassiska nyhetsmedierna. Mellanledet blir onödigt och är dessutom i ekonomisk kris. Om de historiska partierna inte fattar detta, kommer någon annan att göra det, och då är de snart lika efterfrågade som Saabs underleverantörer utanför Trollhättan.

Frågan är då vad partierna ska göra. Även här kan Ruths och Stenquists analys av framtidens journalister ge vägledning:

[Journalisterna] är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.

Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande.

De svenska partier som klarar att göra samma radikala omtänk i sin relation till medborgarna och till medierna, som Ruth och Stenquist avkräver journalistkåren, kan förstås överleva även på sikt.

Men med tanke på ointresset från partierna att förändra sig, trots att man har tappat mer än hälften av sina medlemmar på drygt tio år, så är det inte osannolikt att en smart entreprenör snart knycker väsentliga delar av detta utrymme för politiskt engagemang. Att smygtitta lite på piratpartiets medlemssiffror, opinionssiffror och förhållningssätt till medborgarna skulle inte skada.

intressant

Mer om tidningskrisen, DN, SvD, SvD

Postat i:Uncategorized, , , ,

Inte helt färdigtänkt om medierna

Idag har Aftonbladet Kultur ett helt uppslag om allt ont alliansregeringen har gjort under sina första två år. Problemet är att väldigt mycket av det som räknas upp inte stämmer. En del saker är sånt som gjorts i landstinget. Annat är sånt som gjorts av helt privata aktörer, som att arbetare varslats på Volvo eller att någon har startat ett privat barnsjukhus i Stockholm. Något är sånt som snarare socialdemokrater skulle kunna lastas för – privata sjukvårdsförsäkringar för att slippa vårdköer var något som uppkom under sossarnas senaste tolv år vid makten. Marknadshyror har i och för sig föreslagits, men regeringen har tydligt sagt nej. Däremot har man tagit steg mot marknadshyror i Malmö. Vilka har hand om allmännyttan där?

Och så vidare, och så vidare. Jag har ingen djupare poäng med detta än att jag får ett intryck av att det finns vissa sidor i tidningarna där man kan komma undan med lite vad som helst utan att någon redaktör ställer besvärande frågor om fakta. Jag upplever ledarsidorna, både till höger och vänster, som att de i alla fall har någon sorts ribba. De tänjer lite på sanningen, hoppar över saker som inte stödjer tesen de vill driva – på samma sätt som politiker brukar göra.

Men på vissa kultursidor och i krönikor funkar vad som helst. Där kan skribenterna skriva uppenbara lögner. Jag tror inte att svenskarna är så naiva att de tror på allt de läser. Men nog får det en effekt när vissa saker upprepas som en sanning, och ingen granskar bluffen?

(Ali Esbati länkar till artikeln på sin blogg, under rubriken Djupt.)

Postat i:Politiska kommentarer, ,

RSS Blogglänkar från Knuff.se

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
juli 2017
M T O T F L S
« Sep    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar