Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

I Stockholm är övrigapartisterna fler än C och KD ihop

Idag publicerar Aftonbladet denna undersökning över opinionen i Stockholm stad. Men den enda nyhet de presenterar är att Miljöpartiet har gått framåt. Att ”övriga partier”, exklusive Sverigedemokraterna, har 6 procent är av någon anledning inte intressant. Det är betydligt mer än KD och C ihop.

Om vi antar att de flesta övrigapartisterna svarade Piratpartiet eller Feministiskt initiativ på frågan om vad de skulle rösta på i kommunalvalet, så närmar sig verkligheten den prognos ADL skrev om för ett halvår sedan.

Erik

Postat i:Politiska kommentarer, , , , ,

Partipolitikens långa svans blir allt tjockare

Gruppen ”övriga partier” är fjärde största parti i förra veckans partisympatiundersökning från SCB. Bland förstagångsväljare går det fyra övrigapartister (A) på varje folkpartist (C). I maj 2006 var det tvärt om. Titta här:

Strukturomvandlingen i partipolitiken är tydlig för den som tittar. Och den har pågått sedan början av 1990-talet.

Sannolikt beror den av två fakturer: För det första har efterfrågan förändrats. Antalet medlemmar i de etablerade partierna har minskat dramatiskt under samma tid som ”övriga partier” har blivit allt mer populära. Väljarna söker något annat än det som de etablerade partierna har att erbjuda.

Med tanke på att en stor del av sympatierna har gått till Sverigedemokraterna kan man lätt tro att väljarna blivit mer rasistiska, eller i alla fall att motståndet mot invandring har ökat.

Men – och för det andra – som Andreas Bergh konstaterar, så har rasismen inte ökat i Sverige under denna tid, tvärt om. Däremot har Sverigedemokraterna blivit allt skickligare på att organisera dem som faktiskt sympatiserar med partiets politik. De har blivit bättre på att nå sina sympatisörer.

På samma sätt förklaras inte Folkpartiets ras bland ungdomar med att ungdomar är mindre liberala, utan av att Folkpartiet inte organiserar dem.

Strukturomvandlingen består i att det har blivit våldsamt mycket lättare att ”producera” parti, för dem som vågar försöka. Sverigedemokraterna och Piratpartiet är de som lyckas bäst med detta just nu.

De etablerade partierna fortsätter dock att använda samma ”produktionsmetoder” som i början av förra seklet. Så det är inte konstigt om de snart blir helt omsprungna i popularitet av dessa nya politiska entreprenörer.

Men undersökningen visar också en annan viktig aspekt på strukturomvandlingen, nämligen att det blir allt svårare att veta vad förstagångsväljarna efterfrågar. SCB får inte tag på dem. Andelen man inte har fått tag på när man ringer (B) har stigit från knappt 9 procent till 19 på bara tre och ett halvt år. Ju längre och tjockare den långa svansen blir i den svenska partipolitiken desto svårare blir det att göra prognoser av vad medborgarna efterfrågar.

Uppdatering 7 jan 2010: I kommentarsfältet nedan finns en omfattande diskussion om hur man ska tolka statistiken i det sista resonemanget, B. Jag har dock inte ändrat i texten ovan.

Erik

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

Valprognos för 2010 – Riksdagspartierna får bara 90 procent

Det är ett år kvar till valet och dags att göra en prognos. Förutsättningen för denna prognos är att strukturomvandlingen i partipolitiken fortsätter genom att de etablerade partierna förlorar allt mer inflytande över medborgarnas politiska tänkande. Det leder till att 10 procent av väljarna röstar på partier som inte sitter i riksdagen idag. Konsekvenserna:

Miljöpartiet har mindre barlast av medlemmars investerade intressen i politiska karriärer och sakfrågor än de andra riksdagspartierna, vilket gör det enkelt att modernisera partiets politik, framtoning och kampanjmetoder. Miljöpartiet är det parti som går framåt mest, bland annat genom strömhopp från socialdemokraterna, och blir största parti bland väljare under 30 år.

Läs hela inlägget här »

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , , , , ,

Grundkurs i framtidens partipolitik för frustrerade unga socialdemokrater

Snart går vi utan er – brev till Socialdemokraterna” är en bok med bättre titel än innehåll. Den ger bilden av att det finns unga socialdemokrater som har tänkt längre, snabbare och skarpare, och som tröttnat på konservatismen i partiet, och som vet att världen ser annorlunda ut nu än för tre decennier sedan. Men titeln bedrar, tyvärr.

Jag törstar efter svenskar som skriver politik på ett nytt sätt, och tror att Jens Lundberg och Daniel Suhonen om några känner dem inom socialdemokratin som använder sin egen historia för att skapa och förankra en ny framtidsvision. Men med en blandning av glädje och sorg konstaterar jag att de har lika långt dit som Sveriges liberaler.
Läs hela inlägget här »

Postat i:Recensioner, , , ,

Vad är väl en seger i Europaparlamentsvalet?

Jag inser att det låter gnälligt, men det var en pyrrhusseger i söndags.

  • Endast 48 procent av dem som röstade på Folkpartiet sa till Valu att de också skulle göra det i ett riksdagsval.
  • 51,6 procent av Folkpartiväljarna kryssade Marit. Inget annat parti förutom FI var i närheten så beroende av sin toppkandidat.
  • Folkpartiet fick enligt Valu 4 procent av väljarna mellan 18 och 22, och 7 procent av dem mellan 23 och 30. Bland riksdagspartierna hade Folkpartiet näst minst andel av sina väljare i åldersgruppen 18 till 30 år efter KD.
  • Folkpartiet förblir ett storstadsparti oförmöget att nå dem som inte finns inom fysiskt räckhåll. Trots bra val och en toppkandidat från landsbygden, var det väljarna i Stockholm som skapade framgången. Stockholms län var partiets bästa med 18,1 procent, och Norrbotten och Jämtland de sämsta med 6,6 procent. (Piratpartiet däremot ritar om den politiska geografin och har samma andel röster i hela landet trots avsaknad av fysisk infrastruktur. Partiets bästa län var Östergötland där man fick 8,1 procent, och sämsta var Jönköping där man fick 5,6 procent.)

När Folkpartiet nu har tillsatt en analysgrupp bestående av Tobias Krantz, Cecilia Wigström och Maria Wallhager som ska undersöka varför valet blev en framgång, finns dessa problemställningar inte med. Och frågan om vad Folkpartiet kan lära av kampanjen inför riksdagsvalet 2010 ställs inte heller.

Erik

Postat i:Uncategorized, , , ,

Strukturomvandlingen i partipolitiken är förklaringen – Piratpartiet och Sverigedemokraterna har förstått hur man utnyttjar den

Nu slåss de om förklaringarna, partierna. Och om bara ett år ska erfarenheterna användas för att utforma nästa valkampanj.

Antingen kan partistrategerna nu göra en analys som grundar sig på förhoppningen att det är enskilda åsikter, kandidater, kampanjmetoder eller affischer som avgör resultatet, eller så kan de undersöka den strukturomvandling som pågår i ”parti-och-medie-Sverige”. (Ett bra ord, någon?) för att se åt vilket håll politiken utvecklas och försöka förhålla sig till det.

Många självkritiska och självgoda analyser om åsikts- och metodpaketet har redan gjorts. Men strukturen är det få som pratar om. Detta är min analys:

Strukturomvandlingen leder till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorar greppet om svenskarnas bild av politik. Den viktiga kampen på sikt står därför inte om vissa frågor eller väljargrupper, utan om svenskarnas politiska medvetande.

Under den förra strukturen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse. Partierna var mediernas underleverantörer och näringen gick via partiernas pressekreterare.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till nyss. Kanske är miljöpartiets intåg i riksdagen 1988, det första beviset på att parti- och mediestrukturen började förändras. Men det har inte fått genomslag förrän de senaste åren.

Valet 2002 var det sista där ett tillräckligt lömskt utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett tillräckligt smart scoop om rasism i valstugorna, kunde förändra en hel valrörelse.

Förutsättningen var nämligen att medborgarna lyssnade på vad medierna och partierna sa. Men vad händer när de inte gör det längre?

mms utmärkta tjänst hottop kan man se ungefärliga tittarsiffror för teveprogrammen i Sverige. Jag undersökte de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper den 2 till 8 maj. För dem som vill använda tevenyheterna för att berätta för medborgarna vad de ska rösta på är det deprimerande läsning.

  • Bland de hundra mest sedda programmen för gruppen 15 till 24-åringar fanns varken Aktuellt eller Rapport med.
  • I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen.
  • För svenskarna över 60 var däremot åtta av de tio mest populära programmen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen.
  • Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). De har övergivit teven.

Och tidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen.

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar alltså snabbt när medborgarna överger de traditionella medierna.

Men effekten blir dubbel när också partiernas kontaktyta gentemot medborgarna minskar. Sedan början av 1990-talet har antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverats.

partimedlemskap

Samtidigt är gammelpartiernas kontaktyta gentemot medborgarna via internet mycket blygsam. De senaste 30 dagarna har folkpartiet.se haft 36 000 träffar och moderat.se ca 46 000 träffar, medan piratpartiet.se har haft 234 000 (trafficestimate). (Vilket också innebär att jag vunnit en flaska champagne)

Så länge de politiska partierna struntar i att värdera sina medlemmar och använder gammelmedier som sin huvudsakliga kommunikationsmetod, kommer kontaktytan gentemot medborgarna att fortsätta minska. Det gäller oavsett budskap.

I varje annan bransch skulle en slipad entreprenör se denna reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Intresset för politik har ju inte minskat.

Och det är precis vad som hänt: Efter Miljöpartiet kom Ny demokrati, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet, alla Skånepartierna, mängder av kommunpartier, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Junilistan. För varje lyckat försök kommer det att bli många misslyckade. Men antalet försök kommer att öka.

Internet har sedan ett tag underblåst denna strukturomvandling snabbare än någon partistrateg velat se. Piratpartiet var först med att runda medierna helt och kommunicera direkt med medborgarna. Men Sverigedemokraterna är på god väg, och sedan är metoden uppenbar för alla andra.

Den viktigaste tillgången i framtidens partipolitik blir därför ett stort och aktivt medlemsregister. Frågan är om gammelpartierna vågar ta den utmaningen. Eller ska de stå där med skägget i brevlådan som Xerox som inte trodde på det grafiska gränssnittet eller Facit som inte trodde på elektroniska miniräknar, när Piratpartiet, Sverigedemokraterna traskar in i riksdagen 2010.

Postat i:Politiska kommentarer, , , , , ,

Per Altenberg fightas för fri rörlighet, frihandel och fred

 Att dricka liberalt har efter en omröstning på bloggen endorsat ett antal personer inför EP-valet. Var och en ska få en utförlig presentation. Tidigare presentationer hittar du i högerspalten.

Det kan tyckas ostrategiskt av Per Altenberg att välja avveckling av jordbrukssubventioner som en profilfråga. Toppkandidaten Marit Paulsen är ju inriktad på samma sak. Per startade nyligen ett namnupprop och en särskild hemsida bara om jordbrukspolitiken, Korruption i Bregottfabriken. Samtidigt syns Marit i TV-reklam och på affischer över hela landet. Svårt att konkurrera med, och det är inte heller Pers avsikt.

– Jag tror att jag och Marit skulle bli ett otroligt bra team. Hon tar hand om maten och jag ekonomin i jordbrukspolitiken. Och så stöttar vi varandra. Ung – gammal. Man – kvinna. Perfekt.

I Regeringskansliets samordningskansli, där alliansens politik förhandlas mellan de fyra partierna, är Per Folkpartiets förhandlare för bland annat övergripande EU-frågor. Han ska försvara EU-ministerns position i t.ex. budgetöversynen, Östersjöstrategin och Lissabonstrategin. Arbetet gör att han i viss utsträckning blir bakbunden i sin kampanj, han kan inte gärna gå ut offentligt mot regeringskompromisser han har varit med om att förhandla fram. Samtidigt ger arbetet honom detaljkunskaper om EU. Han har en färdig strategi för hur han ska motarbeta subventionerna.

– Planen är att i nära samarbete med farmsubsidy.com skapa en stark reformkoalition i Europaparlamentet som är både gränsöverskridande och partiöverskridande. Syftet är att denna koalition ska fungera som en motvikt till jordbruks- och livsmedelslobbyn. Det första steget i reformarbetet är transparensen. Med den som golv är ambitionen därefter att skapa ett politiskt tryck som gör det möjligt att åstadkomma betydande förändringar under mandatperioden.

– Allt jordbruksstöd ska redovisas Euro för Euro i alla medlemsländer. Stoppa alla subventioner till livsmedelsindustrin och allt stöd som stimulerar utsläpp av koldioxid i atmosfären. Och fasa långsiktigt ut allt stöd vars syfte inte är att bibehålla biologisk mångfald eller öppna landskap. Investera istället i forskning, framtidsteknologier och en modern europeisk infrastruktur.

En annan sak Per vill satsa på i stället för jordbrukspolitiken är en gemensam europeisk militärbas för fredsbevarande EU-insatser. De flesta EU-länder är med i Nato, och övriga, som Sverige, har långtgående samarbete med organisationen. Men Per menar att EU-samarbetet har en viktig roll att fylla vid sidan om Nato.

– EU har en stark trovärdighet och ett bra track record när det gäller krishantering. I omvärldens ögon är paradoxalt nog summan av de gamla kolonialmakterna mindre hotfull än dess delar. EU har även en fördel gentemot Nato, som förknippas med USA, på det här området. Därutöver är poängen att basen kan förläggas till Strasbourg om Frankrike accepterar att Europaparlamentets sessioner i Strasbourg upphör.

Frihandel och fri rörlighet inom EU är unionens grund, och är väl etablerat genom tidigare fördrag. Per har ändå det som ett av sina tre teman.

– Om vi liberaler menar allvar med att vi står upp för internationalism och visionen om ett enat och fritt Europa så är det rätt att ta den striden med socialdemokraterna i årets val. Om vi vinner striden denna gång så kommer de inte att återkomma med samma trista krav om fem år. Därför ska vi inte släppa dem över bron.

Temperaturen har varit lite högre i år än i tidigare EP-valrörelser, eftersom ett antal frågor som parlamentet är med och beslutar om har varit heta i debatten det senaste året. I bloggosfären har IPRED, Datalagringsdirektivet och telekompaketet diskuterats flitigt. Per har skrivit en del om frågorna på sin blogg också. Han är kritisk till datalagringsdirektivet, men konstaterar att det kortsiktigt inte går att stoppa helt, eftersom det är antaget. Däremot ska Sverige se till att implementera det på ett sätt som är så lite integritetskränkande som möjligt. Och han hoppas att tilläggen för medborgarnas rättigheter i telekompaketet ska gå igenom. Däremot håller han en mer försiktig linje än många på nätet när det gäller upphovsmännens möjligheter att jaga fildelare.

– Jag tycker att debatten om IPRED är bra men att den möjligen har antagit för stora proportioner. Om man som Piratpartiet inte vill att upphovsrätten ska gälla på nätet är det klart att IPRED är en styggelse. Jag är dock inte beredd att gå så långt. Jag vill ha kortare upphovsrätt än i dag och en moderniserad lagstiftning men inte ett avskaffande av upphovsrätten eller möjligheten till efterlevnad på nätet.

EU:s nya fördrag har stött på hinder. När det kallades konstitution röstade fransmännen och holländarna nej, och irländarna har gått emot det i sin omstöpta form. Bedömare beskriver en elit som drar i riktning mot mer överstatlighet, och skeptiska medborgare. Per håller med om att det finns en klyfta, men menar att fördraget ändå är oerhört viktigt.

– Anarki är naturtillståndet i internationella relationer och EU är den liberala humlan som flyger. Därför är det så oerhört centralt att värna om ett EU med beslutsmekanismer som fungerar med 27 eller fler medlemsländer. Idag funkar det därför att förväntningarna om att det kommer att fungera i framtiden lever. Om Lissabonfördraget kraschar finns risken att EU blir ett mini-FN. Det får inte hända. Jag kanske låter dramatisk men jag är inte beredd att ta ens en liten risk att det inträffar .

– Jag är federalist men det betyder inte att EU nödvändigtvis ska ha mer makt. Närhetsprincipen ska respekteras.

Per Altenberg var en av de kandidater som hamnade längre ner på valsedeln än i provvalet. Trots en 31:a-plats driver han vidare sin kampanj med ett troget kampanjteam. Han har ett trumfkort, han står överst på baksidan. Samma plats som Anna Hedh (S) vände till sin fördel för fem år sedan.

Av Den allvarsamma leken

Postat i:Kandidater, , , , , ,

Från mediepolitik till medlemspolitik

Jag hade nyss förtroendet att prata vid Folkpartiets ledarskapsutbildning i Stockholm. Ämnet för föredraget var ”Från mediepolitik till medlemspoltik”.

Bilderna finns här, fria att använda för den som vill. Jag är förstås tacksam om man nämner Att dricka liberalt som källa.

PPT: Ledarskolans utbildning i maj 2009

Det hela var en mycket upplyftande erfarenhet. Först för att deltagarna hade så mycket åsikter och både höll med och sade emot, och dessuton drev frågeställningarna vidare. Sedan för att helheten i utbildningen verkar så bra. Folkpartiet har gjort en stor satsning på riktig utbildning för nya ledarpersoner. Och det är inte en dag för sent.

Postat i:Recensioner, , , , ,

Ingen champagne till Folkpartiet – men vad ska vi slå vad om nu?

Jaha, vad ska man slå vad om nu? För knappt två månader sedan slog vi vad om att Piratpartiet skulle ha fler klick på sin hemsidan än Folkpartiet de 30 dagarna EP-före valet den 7 juni.

Dessutom slog vi vad om att Piratpartiet skulle ha fler medlemmar på valnatten.

Och som man kan se i kommentarerna så har Piratpartiet nu mer än tio gånger så mycket klick och Rick Falkvinge påpekar att hans parti under fredagen dessutom gick om Folkpartiet med ett par tusen medlemmar (20 600 mot 17 800).

En fråga till läsarna, vad ska vi slå vad om nu? Potten om fem flaskor champagne finns ju kvar.

Erik

Postat i:Mat och dryck, , , ,

Piratpartiet vs. folkpartiet – Champagne till segraren!

Vadslagning är inne, spelbranschen går för högtryck även i lågkonjunkturen. Häromdagen slog jag därför vad med en person om att piratpartiet skulle ha fler träffar på sin hemsida än folkpartiet den sista månaden före EP-valet.

Vi trodde båda att det var den enklaste champagnen någonsin. Min föraning grundade sig på att piratpartiet.se de senaste 30 dagarna haft 91 000 träffar, medan folkpartiet.se har haft 26 000 (Trafficestimate). Häns ställningstagande grundade sig på att intresset för politik ökar kraftigt veckorna före valet.

Men efter Piratpartiets framgångar de senaste veckorna, faktumet att piratpartiets politik seglar upp som nyckelfrågor under våren, och gammelpartiernas allmänt svaga analys av samhällsutvecklingen känns champagnen för enkel.

Risken är ju att piratpartiet snart även har fler medlemmar än folkpartiet. Bristen på strategi för att göra det attraktivt att bli medlem i folkpartiet är ju dessutom total. Enligt Folkpartiets statistik hade partiet 18 036 medlemmar i januari 2009 Piratpartiet har nu 11 248.

Att dricka liberalt dristar sig därför till att slå vad om ytterligare fem flaskor champagne med dem som tror att Folkpartiet fortfarande har fler medlemmar än Piratpartiet på valnatten 7 juni 2009.

Av oss som dricker liberalt är det många som inte tror att folkpartiet klarar det. De fem första som i kommentarsfältet nedan sätter emot kan alltså vinna en flaska champagne. (De två partiernas officiella siffror den 7 juni 2009 gäller.)

Erik

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Postat i:Mat och dryck, Politiska kommentarer, , , , , ,

Fi och Piratpartiet har en framtid tillsammans

Den samlade feministeliten har i senaste Arena bestämt sig för att höja sina röster för att höras. I en oändligt lång enkät får 22 av dess främsta representanter svara på frågor om vart den feministiska debatten tagit vägen, varför den har försvunnit från det offentliga samtalet och om den behöver förnyas.

”Fråga medierna!”, ”media styr det offentliga samtalet med järnhand”, ”mediatrötthet för feministiska frågor”, ”medierna motarbetar aktivisterna och kvinnorörelsen”, ”medierna är ett patriarkalt nattsvart rövhål”, är de bittra svaren om varför debatten har försvunnit.

Läs hela inlägget här »

Postat i:Recensioner, , , , , ,

Här är den nya politikerrollen

Tisdag den 3 februari bjuder Bertil Ohlininstitutet in till ett seminarium om framtidens politikerroll.  

Kommer internet att i grunden förändra hur politik bedrivs? Hur påverkas politikerrollen och vägen till makten?

I panelen: Alexander Bard, Camilla Lindberg, Erik Ullenhag och P M Nilsson.

Moderator: Gunnar Fröroth, ordförande Ohlininstitutet.

Frågeställningarna är mycket viktiga. Här kommer några liberalt druckna tips:

Postat i:Uncategorized, , , ,

Partierna är mediernas underleverantörer och snart knackar tidningskrisen på dörren

När tidningskoncernen Tribune Co., med några av USAs viktigaste dagstidningar i portföljen, ställde in betalningarna häromveckan  var det bara den första stora smällen i den kommande dagstidningskrisen. Arne Ruth och Bjarne Stenquist beskriver det som en ”systemkollaps” och ett ”epokskifte”.

Frågan är nu vad som händer med partipolitiken, en av dagstidningarnas viktigaste underleverantörer? Vem ska i framtiden efterfråga de utspel som politikens pressavdelningar har lärt sig utforma till perfektion?

Alla som har arbetat i ett politiskt parti, eller några veckor på ett politiskt kansli – från kommunhus till riksdag och regeringskansliet – vet att allt arbete genomsyras av frågan om hur man kan spela ut det till medierna. Och det är inte så konstigt eftersom smarta utspel uppenbarligen kan vända hela valrörelser.

Men om mottagarna av utspelen försvinner, vad händer då? Om man läser Ruth och Stenquist sammanfattning av dagstidningskrisen från ett underleverantörsperspektiv är den skrämmande:

Det stora hotet mot dagstidningarnas överlevnad är de drastiskt ändrade medievanorna bland unga människor. I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen för informationsinhämtning på nätet.

Men politiken har inte velat se djupet i krisen, bara den ytliga förändringen på mediemarknaden. Svaret har därför varit att bemöta de nya medierna som gamla; bjuda bloggare på frukost och lägga till bloggar på mejllistorna för pressmeddelanden. Som om själva bloggen var det nya!

Det som däremot är nytt är medborgarnas förhållningssätt till medierna och därmed till politiken. Ruth och Stenquist beskriver journalistrollens förändring så här:

Tidigare var artikeln som trycktes i tidningen slutprodukten i det journalistiska arbetet. Nu är den i stället början i en dialog med läsekretsen som ingen vet hur länge den kommer att pågå. I bildlik mening övergår journalisten från sin plats vid det löpande nyhetsbandet med uppgift att kränga artiklar till rollen som producent eller curator som i allt hon eller han producerar tar hänsyn till vad som redan finns ute på nätet i form av källmaterial, bloggar och information från andra, inklusive konkurrerande, medier.

Precis som journalistrollen förändras måste underleverantörens roll förändras. Till framtidens journalister kan man inte kränga nyheter med ”ensamrätt” med förhoppningen att få ”rätt” bild i tidningen. Och, dessutom, när det för partierna blivit praktiskt möjligt att prata direkt med lika många medborgare som de klassiska medierna, försvinner beroendet av mediernas distributionskanaler.

Politiken kan alltså börja förhålla sig direkt till medborgarna, istället för att gå via de klassiska nyhetsmedierna. Mellanledet blir onödigt och är dessutom i ekonomisk kris. Om de historiska partierna inte fattar detta, kommer någon annan att göra det, och då är de snart lika efterfrågade som Saabs underleverantörer utanför Trollhättan.

Frågan är då vad partierna ska göra. Även här kan Ruths och Stenquists analys av framtidens journalister ge vägledning:

[Journalisterna] är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.

Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande.

De svenska partier som klarar att göra samma radikala omtänk i sin relation till medborgarna och till medierna, som Ruth och Stenquist avkräver journalistkåren, kan förstås överleva även på sikt.

Men med tanke på ointresset från partierna att förändra sig, trots att man har tappat mer än hälften av sina medlemmar på drygt tio år, så är det inte osannolikt att en smart entreprenör snart knycker väsentliga delar av detta utrymme för politiskt engagemang. Att smygtitta lite på piratpartiets medlemssiffror, opinionssiffror och förhållningssätt till medborgarna skulle inte skada.

intressant

Mer om tidningskrisen, DN, SvD, SvD

Postat i:Uncategorized, , , ,

RSS Blogglänkar från Knuff.se

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
maj 2017
M T O T F L S
« Sep    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar