Medlemsorganisation istället för utspelshets

Viljan att trängas i mitten i svensk politik är större än någonsin. Moderater prioriterar kvalitet i vården framför privatisering. KD skuffar undan den enda kandidaten till Europaparlamentet som har en åsikt utanför mitten. S triangulerar en lokal litteraturkanon i Stockholm. Och viljan att komma överens i energipolitiken är större än någonsin.

Det är inte konstigt att det blir allt jämnare i opinionen.

I valkampanjen 2010 blir det ännu värre. Dessutom har medielandskapet då förändrats ännu mer. Och allt färre blir nåbara genom de traditionella medierna.

När Arne Modig föreläste på en folkpartikonferens i höstas berättade han om en undersökning där han frågat ett stort underlag om de sett folkpartiet i medierna den senaste veckan. En mycket stor andel av dem som svarade ja var personer över 50 år. Modigs slutsats var att det ”antagligen är de som tittar mest på teve”.

Däremot var det en mycket liten andel av åldersgruppen 18 – 25 som hade sett folkpartiet. Enligt Arne Ruth mfl är det bland 15 till 29-åringar bara 40 procent som läser en morgontidning.

Modig drog dock ingen slutsats av det, men borde ha förklarat att det inte beror på att ungdomar inte konsumerar medier, utan på att de inte konsumerar medierna som folkpartiet finns i.

I vilket annat sammanhang som helst skulle detta varit en trivial slutsats. Men Folkpartiets mediestrategi går fortfarande till 100 procent ut på att övertyga medborgarna genom de traditionella medierna och göra fler ihåliga utspel som sätter rubriker i mediebruset.

Viljan att återuppfinna framgången med språktestet 2002 är stark. Men numer blir sådana utspel tillintetgjorda när människor får chansen att kommentera direkt via twingly och knuff mm. Partierna har helt förlorat kontrollen över själva spinnet, men vägrar erkänna detta ens för sig själva

Men det går inte heller att presentera samma utspel i nya medier. Massmediet kräver sin egen relation till målgruppen, man ”övertygar” i teve och ”kommunicerar” i sociala medier. Om man vill hitta de ungdomar som inte konsumerar de traditionella medierna måste man alltså även byta metod för hur själva relationen byggs.

I valet 2010 kan Folkpartiet välja att antingen stångas med de andra partierna i mitten, med det ena mer idiotiska utspelet efter det andra som främsta vapen, eller att erbjuda en organisation som unga människor gillar att identifiera sig med eftersom att de vet att de kan påverka den och därmed själva politiken.

Den relationen byggs inte så här!

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, strategi