Att dricka liberalt

Ikon

Annars är risken att det blir gravöl för partipolitiken

De proprietära partiprogrammens tid är över!

Socialdemokraternas supporterorganisation, folkpartiets medlemsvärvningskampanj och KDU:s argument för att inte ha någon medlemsavgift visar återigen att partipolitiken håller på att Sverige. Men det är få som tar det på allvar.

Förvisso säger nu alla att de ska lära av Barack Obamas engagerande kampanj, och visst finns det mycket att lära. Men istället för att hänge sig åt flockbeteende, kan vi som bryr oss om den liberala partipolitiken lära av andra öppna gemenskaper som skriver program tillsammans. Det är nämligen inte partipolitiken i sig som är felet. Det är de proprietära partiprogrammen som har gjort sitt.

Att dagens politiska partier inte lyckas mobilisera människor för partipolitiken är deras eget fel, och beror på att de har förlorat förmågan och viljan att ta till vara människors kunskaper och engagemang.

Partipolitiken är livsviktig

Och detta är ett problem eftersom att den parlamentariska demokratin i Sverige helt vilar på aktiva och öppna politiska partier.

Men när de politiska ungdomsförbunden inte mobiliserar mer än några tusen medlemmar ihop och medelåldern bland partimedlemmarna är en bit över 60, blir rekryteringsbasen för framtidens folkvalda bara någon tiondel så stor som den som dagens politiker har sitt ursprung i.

Partierna är dessutom själva kanalen mellan medborgarnas engagemang och de politiska besluten. I ett samhälle med stängda politiska partier blir medborgarna utan möjlighet att påverka politikens innehåll. Deras makt reduceras till att vart fjärde år välja mellan olika kandidater.

Och om demokratin inte fungerar, kommer också friheten att undergrävas. Maktfullkomlighet drabbar alla politiker som inte behöver ställas till svars för sitt styre och som inte utmanas i politikens innehåll.

Partier som fotbollslag

Men vad har då dagens partier för syn på sina medlemmar. Som supporter för socialdemokraterna är det uppenbart att tanken är att man ska stå vid sidan om och heja på: ”Nu söker vi fler supportrar för vår idé”, är själva budskapet. Förhoppningen i folkpartiets kampanj är att regeringens budget ska locka människor att gå med, men vad de nya medlemmarna ska göra sen är otydligt. Och KDU ser sina medlemmar som ett simpelt verktyg för att få statliga bidrag.

Förutom några pliktskyldiga formuleringar om hur viktiga medlemmarna är för att tillsätta poster och få ”mothugg” på politiken, så finns det hos organisationerna inget tecken på att de tror att de potentiella medlemmarna har något som partierna kan dra nytta av, utom möjligtvis som fotarbetare i valrörelsen.

Utgångspunkten för de tre organisationerna är istället att intresset för politiken och samhällsutvecklingen har minskat, och att det moderna partiets uppdrag är att leverera något som medborgarna kan heja på när det är val.

Om de politiska partierna ska ha en framtid – vilket i sig alltså är oerhört viktigt – måste de istället erbjuda en gemenskap genom vilken medlemmarna tillsammans kan förändra problem som de är engagerade i. För varför ska man vara medlem i en organisation som inte tror att man kan bidra med något på riktigt? Det är inte medborgarna det är fel på, utan partiernas syn på medborgarna.

Partiarbete som kommunikation

Partiarbete är i grunden ett kommunikationsarbete – men inte utåtriktat som utspelspolitikens företrädare önskar – utan ett internt. Det består av ett kontinuerligt samtal där man med demokratiska metoder kommer överens om hur det gemensamma partiprogrammet ska lyda, och om vilka personer som ska ansvara för att förverkliga det.

Men istället för att fundera över hur 100 år av kommunikationsutveckling kan användas för att göra arbetet på ett bättre sätt än tidigare, har partierna bestämt sig för att det är just de klassiska organisationsformerna som ger det bästa resultatet vad gäller såväl partiprogram som företrädare. Politikutformningen bygger fortfarande på partistyrelseförslag, rådslag, motionsskrivande, utskottsförhandlingar, plenumdebatter och redaktionskommitteer etc.

Faktum är att de svenska politiska partierna skulle fungera ungefär som vanligt, om än lite långsammare, om internet plötsligt försvann. De arbetar på i princip samma sätt som vid demokratins genombrott i Sverige: post (förvisso elektronisk men likväl post), telefon och partimöten. Men det är inte ett bevis på partiernas överlevnadsförmåga, utan ett bevis på att de lever i en helt annan tid.  Det är en absurd tanke i varje annan organisation.

Partiprogram som open source

När Att dricka liberalt skapades, diskuterade vi därför inte bara behovet av att förnya den liberala opinionsbildningen, utan även behovet av nya politiska organisationsformer. Olika former attraherar olika människor, och med nya former skulle vi därmed kunna hitta nya perspektiv på framtidens liberala utmaningar. Vi skapade då wikin Ett liberalt parti för att se vad som händer om man använder ett av de nya kommunikationsverktyg som finns för att många människor ska skriva en text tillsammans.

När Johan sedan skickade texten The Cathedral and the Bazaar, av Eric Steven Raymond som behandlar författarens lärdomar av arbetet med open source-programmet Fetchmail och operativsystemet Linux, blev det uppenbart att det fanns mer lärdomar att använda hos open source-rörelsen än just själva tekniken. Den har funnit en organisationsform och ett arbetssätt som andra öppna organisationer kan lära mycket av.

Katedralen representerar här den auktoritetstrogna och slutna organisationsmodellen, och basaren en platt nätverksmodell där alla deltagare fyller olika men viktiga funktioner.

Tro det eller ej, men när man läser texten blir det tydligt att skillnaden inte är så stor mellan ett partiprogram och ett dataprogram. De ska upprätthålla ett antal principer, fungera i oväntade och nya situationer, vara möjliga att skriva om när verkligheten förändras, och hela tiden vara tillräckligt attraktiva för att många ska vilja använda dem.

Och om en öppen gemenskap har lyckats skriva ett avancerat operativsystem som Linux genom att alla som vill bjuds in att påverka hur det ska se ut, skriva om, rätta fel och bygga in nya funktioner, borde det vara fullt möjligt att skriva ett partiprogram med samma metod.

Raymonds lärdomar är därför centrala för alla som vill bygga en organisationsform som tar till vara så många ideellt engagerade människors kunskaper som möjligt, tex:

  • Utgå från det som redan finns, försök inte börja från noll.
  • Låt deltagarna arbeta med problem som intresserar dem, inte med det som intresserar andra.
  • Erbjud ledarskap som inte bygger på maktrelationer, utan på att deltagarna i arbetet bekräftas.
  • Behandla deltagarna som den värdefullaste resursen i arbetet med programmet.

Och det kanske viktigaste för att skapa självförtroende i en organisation med många människor, är det som Raymonds kallar ”Linus’s law”:

”Given enough eyeballs, all buggs are shallow.”

Partipolitik som problemlösare

Här leder open source-rörelsens arbetsmetoder rakt in i hjärtat på framtidens liberala partipolitik. Om vi är tillräckligt många som letar efter intressanta politiska problem, och har makt att formulera förslag till lösningar, kommer de flesta problem att visa sig vara relativt ytliga

Framtidens vinnare i partipolitiken, och som därmed kommer att sätta agendan för samhällsutvecklingen, kommer inte att koras i tävlingen om de smartaste utspelen, den fräckaste trianguleringen eller mest välsmorda kampanjmaskinen. Deras storhetstid är nu.

Framtidens politik kommer att styras av de partier som lyckas mobilisera och tillvarata flest människors engagemang och kunskap för att lösa problemen på vägen mot ett gemensamt mål. För liberaler finns det därför ett öppet partiprogram som alla kan vara med att skriva.

Postat i:Politiska kommentarer, , , ,

27 Responses

  1. Berivan Mohammed skriver:

    Hej!
    Tack för en intressant text, jag undrar om du kan utveckla ”Erbjud ledarskap som inte bygger på maktrelationer, utan på att deltagarna i arbetet bekräftas”.
    /Berivan

  2. […] tid är över! – Att dricka liberalt 17 november 2008 Idag publiceras denna artikel på Att dricka liberalt. Hoppas att den […]

  3. Erik skriver:

    Berivan,

    De auktoritetsberoende organisationsformer som fortfarande är grunden för svensk politik och svenska folkrörelser använder inte de kunskaper som finns bland medlemmarna. Om man finge använda alla folkpartimedlemmars kunskaper och engagemang för att identifiera problem och hitta lösningar, tex, skulle vi få en betydligt bättre genomslag för vår politik i verkligheten. Fler problem skulle lösas på ett liberalare sätt.

    Men istället bygger ledarskapet i politikutformningen, i alla partier, på att toppen i organisationen har mer kunskap än botten, och därmed sannolikt kommer till bättre slutsatser när politiken ska utformas.

    Så var det kanske i demokratins begynnelse, då hade medlemmarna mycket begränsad tillgång till information och hade sällan studerat. En av de viktigaste funktionerna i partiorganisationen var att uppfostra och undervisa medlemmarna. Folkbildningen från toppen och nedåt var betydligt viktigare än att hämta inspiration och kunskap från hela organisationsstrukturen i politikutformningen. I alla fall är det min bild.

    Ett modernt politiskt ledarskap borde inte bygga på bilden av att kunskapen är koncentrerad, utan på att den finns brett. Därmed borde hierarkierna i partierna nedmonteras, och plats ges till dem som har egen kunskap och engagemang. Den stora frågan är hur detta kan organiseras.

  4. […] Men att problemet skulle vara att politiken och demokratin inte har haft något yttre förändringstryck på sig och därmed stagnerat och förlorat i attraktivitet gentemot andra karriärvägar vill de inte säga, än mindre ge förslag på förändringar. […]

  5. […] Via Mark Klamberg ser jag att det fnns ett nytt öppet liberalt partiprogram under utveckling. Att dricka liberalt […]

  6. Johan skriver:

    Spännande initiativ.

    Jag har inte läst helheten men ser, tyvärr, inte min plats.

    Framför allt känns de passusar om NATO inte aktuella i det finansiella läge som såväl NATO som vi själva drabbas av. Den utredning som man gjort i Finland är tyvärr inaktuell då världsekonomin gått in i ett nytt läge.

    Jag anser att man måste koppla ihop de globala finansiella händelserna med en realistisk säkerhetspolitisk konsekvensbeskrivning.

    Men, går detta i mål som helhet kan det vara ett fullt realistiskt alternativ för många väljare.

  7. larserick skriver:

    Ah, detta ska jag kolla upp! Det har ju förekommit flera liknande försök, som dock mer el mindre självdött.
    Håll liv i det … så får vi se

  8. Tomas Mattsson skriver:

    Det skulle vara intressant att se ett resonemang under rubriken:

    Staten och Marknaden

  9. […] mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara […]

  10. Richard skriver:

    Jag gillar grundtanken med att jobba platt och välja sin egen roll inom organisationen. Ett hinder som bör lösas, som jag dock inte vet hur, är just prestigen. Låt säga att några betydelsefulla personer inom organisationen engagerar sig djupt inom ett visst projekt, men projektet blir sågat av de andra medlemmarna. Kan ursprungsmedlemmarna då släppa det förslaget utan bittra känslor? Eller blir det direkt försvarsställning där man försöker köra igenom förslaget i alla fall? Det är ju det vi har sett inom de parti som kallar sig ”liberaler” nu – att när gräsrötterna bjöd på motstånd så valde hövdingarna och heltidspolitikerna att sluta leden och pressa igenom förslaget ändå. Frågan är då vad det är för mekanismer som ligger bakom att ledningarna för en handfull parti lyckas distansiera sig så från sina gräsrötter (en hemlig strategi som inte gräsrötterna kan veta något om?) och svara med ett sådant fulspel för att få igenom förslaget (prestige? hemliga strategier?). Om man inte förstår de bakomliggande mekanismerna här, så är jag rädd att ett ”open source-parti”/”bazaar-parti” är något övergående som till slut ändå blir ett defensivt prestigeparti.

  11. […] Problemet är dock att det fortfarande bara är 20 procent av folkpartisterna som deltar i provvalet, en av de viktigaste påverkansmöjligheterna som ett partimedlemskap ger. […]

  12. […] De politiska partiernas metoder för att skapa politik konstruerades när telefon var det nya, och papperspost det trygga. Sedan dess tar det mer än ett år att skriva ett partiprogram, och den mesta tiden går åt till att vänta. Men nu finns det helt andra möjligheter att snabbt och interaktivt skriva en text som många står bakom. Varför är det ingen som använder en wiki, de proprietära partiprogrammens tid är nämligen över. […]

  13. […] låt vara i nya medier, vinner de inga nya anhängare. De måste våga låta sig påverkas. Men dit är det långt […]

  14. […] låt vara i nya medier, vinner de inga nya anhängare. De måste våga låta sig påverkas. Men dit är det långt […]

  15. Choco Canel skriver:

    Hej

    Jag halkade in på sajten från Maciej Zarembas artikel. Vilket bra initiativ! Partipolitiken är unken och vi behöver andra sätt att tänka kring politiskt engagemang. Skulle ni kunna lägga in en ”share” plugin tro? Vore schysst att kunna dela poster man vill diskutera med andra, tex på Facebook…

    Mvh,
    Choco

  16. […] initiativ.  Om man inte visste bättre kunde man tro att de fått inspiration av den här texten (De proprietära partiprogrammens tid är över): Framtidens vinnare i partipolitiken, och som därmed kommer att sätta agendan för […]

  17. […] ett unket uppifrånperspektiv. Att dricka liberalt skriver att partiprogrammen måste öppnas upp, open source politics. Tekniken i sig är inte främsta […]

  18. David Högberg skriver:

    Även om detta inlägg har någon månad under sitt bälte så tänkte jag att det kunde vara relevant att lämna en kommentar. Det som står om KDU:s åsikt (förmedlad genom vår förbundssekreterare) är en mycket kapad variant av det han sa då och i alla andra sammanhang i samband med att frågan kommer upp. Bl.a. i en TV-diskussion om ungdomsförbundens statliga stöd.

    Vi i KDU vill på sikt avskaffa statsstöden till partierna och ungdomsförbunden och anser att just det statliga stödet är en av de främsta skälen till att partipolitiska organisationer (och även många andra ideella organisationer) blivit så slutna över tid.

    Vi vill alltså genom att vara väldigt ärliga med varför vi lägger upp våra system som vi gör, till skillnad mot andra som låtsas att de har mer principiella skäl, visa på att alla faktiskt påverkas och styrs av de starka incitamentsstrukturer som har byggts upp genom de statliga stöden. Så länge som politisk verksamhet finanserias genom statsstöd så har vi inget rationellt skäl att inte maximera vårt medlemsstöd då detta ökar våra möjligheter att verka. Precis på samma sätt som piratpartiet och deras ungdomsförbund väljer att agera, i UP:s fall troligen av mycket samma skäl men inte med samma ideologiskt öppna förklaring till det.

    När vi ändå inte i kan förbättra våra möjligheter positivt på kort sikt att kunna agera politiskt genom att ha en medlemsavgift så finns det inga goda skäl att göra det svårare än nödvändigt för någon att bli medlem. För att förändra detta, och mycket av det andra som skrivs om i detta inlägg, så behöver vi fasa ut de offentliga stöden till politiska, och andra, organisationer.

  19. Erik skriver:

    David,
    Det är uppenbarligen så att ungdomsförbunden har allt att förlora på att göra sig beroende av statligt stöd. Har KDU tagit ställning till det nya förslag till finansiering av ungdomsorganisationer som regeringen arbetar med?

    Utredningen ”Fritid på lika villkor” finns att läsa här:

    http://www.regeringen.se/sb/d/11284/a/124000

    Det intressanta med den är dock att den inte analyserar hut människor har förändrat sitt sätt att organisera sig för sina intressen de senaste 10 åren, vilket gjorde den obsolet redan vid trycket.

    Erik

  20. David Högberg skriver:

    Erik: Ja vi har allt att förlora på det på sikt. Problemet är att med det system som har funnits och finns, tillsammans med att en stor del av den naturlighet som tidigare fanns hos privatpersoner att gå in med kapital försvunnit, då skulle det på kort sikt innebära för det ungdomsförbund som slutade ta emot bidrag att det i princip upphörde. Dvs de statliga bidragssystemen har över tid målat in oss i ett hörn och gjort oss alla bidragsberoende.

    KDU anser att utredaren har fel i sina förslag. I och med att någon utfasning av alla statliga bidrag till föreningar absolut inte kommer bli aktuell (så realistiska får vi tyvärr vara när vi lobbar rörande denna utredning) så anser vi att den bästa lösningen under nuvarande system är att ge de politiska ungdomsförbunden med moderpartier i riksdagen mandatstöd, inte medlemsbaserat stöd.

    Det allra främsta problemet på kort sikt med hur det är utformat idag är ju att det på alla sätt uppmuntrar till att samla på sig inaktiva ”stöd”-medlemmar eftersom det är grunden för finansieringen. Om det blev mandatbaserat så skulle det istället vara mycket mer rationellt att avkräva medlemmarna mer, då detta såväl skulle öka finansieringen som troligen engagemanget i medlemskåren, samt på sikt även medlemsantalet.

    Jag håller själv helt med om att en utredning i detta ämne som inte analyserar hur bidragen förändrar föreningsväsendets organisationsformer och beteenden egentligen är rätt meningslös.

  21. Erik skriver:

    David,
    Kul att du är engagerad i denna viktiga fråga. Men detta har aldrig varit sant i Sverige: ”den naturlighet som tidigare fanns hos privatpersoner att gå in med kapital”.

    Iaf inte i de politiska partierna.

    Dessutom, det är förstås inte bidragen som har förändrat människors organisationsformer de senaste 10 åren, utan internet.

    Den strukturomvandling som pågår i svenska partier och medier gör att partierna måste hitta helt nya förhållningssätt till sina medlemmar och till medborgarna.

    Läs mer här:
    https://attdrickaliberalt.wordpress.com/2009/06/08/strukturomvandlingen-i-partipolitiken-ar-forklaringen-piratpartiet-och-sverigedemokraterna-har-forstatt-hur-man-utnyttjar-den/

    Däremot har bidragen inte förändrat organisationsformerna, snarare har de konserverat dem.

    Vänligen

    Erik

  22. David Högberg skriver:

    Erik: Det är inte bara jag, utan KDU som organisation också som engagerar oss i denna fråga. Så vitt jag kunnat se så är vi det enda av ungdomsförbunden som sedan denna debatt kom upp ordentligt för något år sedan har drivit en linje om att det i mycket är bidragssystemen i sig som i grunden skapar problemen. Även om andra borgerliga förbund har samma hållning i principfrågan så har de inte konsekvent kopplat den till sakdebatten idag.

    Statsstöd till politiska organisationer infördes först på 60-talet, innan det finansierades de av sina medlemmar och av donationer precis som alla ideella organisationer.

    Bara genom att se tillbaka till min egen rörelses historia (som började ungefär samtidigt som statsstödet, men som inte fick statsstöd på ett bra tag efter starten) så kan jag se hur viljan att gå in med pengar privat har minskat radikalt. För några årtionden sedan kom det in en hel del kapital genom andra vägar än det offentliga, något som inte är fallet idag.

    Internet är intressant för förändringar i organisationsstruktur, framförallt för sakorganisationer, men jag kan på intet sätt se att det är huvudanledningen till förändringarna. Utländska exempel visar också att internet i hög grad snarare effektiviserar och utökar de utåtriktade verksamheter som organisationer i länder utan statsstöd fortfarande har haft kvar, inte skapat helt nya beteenden. Dessa beteenden har dock i hög grad varit avskaffade innan internet i Sverige, och jag kan inte se någon annan förklaring än statsstöden.

    Faktum är att organisationerna i Sverige fungerade radikalt annorlunda tidigare i många avseenden. Det man gjort genom bidragen är inte att konservera dem som helhet utan att kapa bort den tidigare rätt stora delen av verksamheten som engagerade enskilda och bevarat den rent interna och ”primära” verksamheten.

    Jag tycker en intressant jämförelse är frikyrkorörelsen som är en av de få kategorier av ideella organisationer som fortfarande till största delen finansieras av privata donationer från medlemmarna. Detta till stor del eftersom deras primära verksamhet per definition är den typ av medlemsaktiverande verksamhet som möjliggör privat finansering. Även de har dock över tid fått svårare och svårare att få in privata gåvor, framförallt så ser man (redan innan internet blev utbrett) en stor skillnad mellan de ålderskategorier som växt upp innan respektive efter att staten började finansiera stora delar av den ideella sektorn.

  23. Erik skriver:

    Mkt kloka synpunkter.

  24. jimmy skriver:

    Mycket bra! Jag snor idén och lägger upp en wiki för ”Ett grönt parti”.

  25. […] mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara […]

  26. […] mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Liberala ledare – ny blogg!

Folkpartiets hemsida lever fortfarande på 1900-talet. Men Att dricka liberalts linje är att inte bara klaga, utan göra själv först. Alltså har vi skapat en mycket enkel blogg som samlar Folkpartiets ledarskaps nyhetsbrev, och dessutom RSS-flödena från Knuff och Google news på en och samma plats. Titta här: Liberala ledare

Våra kandidater i Folkpartiets provval

Folkpartiets provval pågår under hösten. Alla medlemmar kommer att få röstsedel och kandidatpresentationer i brevlådan. Att dricka liberalts kandidater till riksdagen är:

Jenny Sonesson - Läs mer här.
Ulf Öfverberg - Läs mer här.

Och till Stockholms kommunfullmäktige är:
Andreas Bergström - Läs mer här.

Våra idéer för ett nytt partimedlemskap

Förändringstrycket på de svenska politiska partierna är starkt. Men åtgärderna har varit få. Att dricka liberalt har ett antal förslag för hur partimedlemskapet borde utvecklas i framtiden, läs här:

Det perfekta partimötet

Medlemmarna är mest i vägen

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Två motioner som skulle förändra Folkpartiet i grunden, och till det bättre

Fler förslag är på väg, men du kan också skriva egna här.

Var med och skriv ett nytt partiprogram

Partipolitiken behöver förnyas. Arbetsformerna för att skriva partiprogram skapades före telefonen. Vi bygger ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Kolla här

Upprop mot förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring!

Regeringen har föreslagit att personer som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen får komma efter. Detta förslag måste stoppas. Ingen integreras bättre och snabbare för att de separeras från sina barn. Skriv under uppropet här!

Våra omröstningar

%d bloggare gillar detta: