Piratpartiet vs. folkpartiet – Champagne till segraren!

Vadslagning är inne, spelbranschen går för högtryck även i lågkonjunkturen. Häromdagen slog jag därför vad med en person om att piratpartiet skulle ha fler träffar på sin hemsida än folkpartiet den sista månaden före EP-valet.

Vi trodde båda att det var den enklaste champagnen någonsin. Min föraning grundade sig på att piratpartiet.se de senaste 30 dagarna haft 91 000 träffar, medan folkpartiet.se har haft 26 000 (Trafficestimate). Häns ställningstagande grundade sig på att intresset för politik ökar kraftigt veckorna före valet.

Men efter Piratpartiets framgångar de senaste veckorna, faktumet att piratpartiets politik seglar upp som nyckelfrågor under våren, och gammelpartiernas allmänt svaga analys av samhällsutvecklingen känns champagnen för enkel.

Risken är ju att piratpartiet snart även har fler medlemmar än folkpartiet. Bristen på strategi för att göra det attraktivt att bli medlem i folkpartiet är ju dessutom total. Enligt Folkpartiets statistik hade partiet 18 036 medlemmar i januari 2009 Piratpartiet har nu 11 248.

Att dricka liberalt dristar sig därför till att slå vad om ytterligare fem flaskor champagne med dem som tror att Folkpartiet fortfarande har fler medlemmar än Piratpartiet på valnatten 7 juni 2009.

Av oss som dricker liberalt är det många som inte tror att folkpartiet klarar det. De fem första som i kommentarsfältet nedan sätter emot kan alltså vinna en flaska champagne. (De två partiernas officiella siffror den 7 juni 2009 gäller.)

Erik

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, folkpartiet, champagne, EP-valet

Filed under: Mat och dryck, Politiska kommentarer, EP-val, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, piratpartiet, strategi

En liberal syn på upphovsrätt?

När riksdagens liberala parti i dag har debatterat IPRED har utgångspunkten varit given (detsamma gäller för Centern, som ju också aspirerar på epitetet liberal):  stödet för ett lagförslag där en domstol ska kunna tvinga bredbandsoperatörer att lämna ut uppgifter om vilka abonnemang som hör till specifika ip-adresser är bergfast.

Vi har tidigare utvecklat varför vi anser att regeringen och riksdagsmajoriteten har fel. Och varför det är en rejäl miss att behandla vad som är en upphovsrättsfråga som en fråga om fildelning, någonting rent tekniskt.

Men en annan intressant infallsvinkel är vilken skillnad det blir på den liberala ståndpunkt som fastställs inom ramarna för de existerande partiorganisationerna och den som är resultatet av en öppen process. Att dricka liberalt är mer än bara en blogg.

Vid sidan av detta skapar vi även ett liberalt partiprogram genom att använda en gratiswiki. Också vårt partiprogram tar upp upphovsrätt,  men åsikterna i vårt partiprogram skiljer sig markant från till exempel Folkpartiets och Centerns.

Wiki-artikeln om upphovsrätt lades upp i slutet av oktober förra året och har sedan dess ändrats en rad gånger. Men huvudbudskapet består: Det är kreatörernas rätt till sina verk som måste skyddas (med en förändrad upphovsrätt?), inte förlagens och skivbolagens nuvarande distributionsmetoder.

Det är en tankeställare hur man inom Folkpartiets etablerade partistrukturer kommer fram till en sak (med denne man som någon sorts galjonsfigur) och hur ett öppnare förhållningssätt ger helt andra åsikter. Det finns strukturer och så finns det strukturer. Jag antar att detsamma går att säga om liberaler.

Kalle

Filed under: Uncategorized

Regeringen måste ändra sig!

Under alltför många år försummade socialdemokraterna arbetslinjen. Därför är det lika nödvändigt som välkommet att regeringen har vitaliserat arbetslinjen inom a-kassan, i sjukförsäkringen och på andra områden. Men arbetslinjen kan inte användas som övertrumfande argument på alla områden. När det framförs som huvudargument för att ställa försörjningskrav vid anhöriginvandring motverkar det sitt eget syfte; det försvårar integrationen av invandrare och är dessutom djupt ohumant. Regeringen bör ompröva sin ståndpunkt.

I december presenterades den av regeringen tillsatta utredningen om försörjningskrav för anhöriginvandring (SOU 2008:114). Det officiella motivet är i all enkelhet att stärka arbetslinjen genom att ställa krav på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha en inkomst och bostad innan familjen kan komma efter. Kraven på försörjning ska underlätta integrationen av de nya medborgarna, är tanken.

Det enskilt största invändningen mot utredarens förslag ur ett humanistiskt perspektiv är förslaget om att det ska vara möjligt att i praktiken separera barn från sina förälder i upp till fyra år. Rätten till sina föräldrar görs beroende av föräldrarnas medborgarskap, gångbarhet på den svenska arbetsmarknaden och grund för uppehållstillstånd i Sverige. Men Barnkonventionen är väldigt tydlig när det gäller föräldrars betydelse för barn och barns rätt till sina föräldrar: Barn ska endast skiljas från sina föräldrar då det är nödvändigt för barnets bästa.

Filed under: Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, integration, Migrationspolitik

Pirate Bay-nördarna. 2000-talets raggare?

Jag kanske är den enda politiknörd som inte riktigt orkat sätta mig in i Pirate Bay-rättegången, men jag har helt enkelt inte känt att fildelningsfrågan är något som jag brinner för. Något som jag däremot finner oerhört fascinerande är att läsa Hej konsument i DN PåStan.

Igår publicerades för ovanlighetens skull två olika Hej konsument-spalter, där Peter Sunde och Monique Wadstedt berättar om sina konsumtionsvanor. Och nu måste jag erkänna att jag har blivit lite mer intresserad av rättegången. På ena sidan ringen har vi Peter Sunde, som verkar vara lite som de alternativa vänner jag hängde med på ungdomscafé när jag var yngre. Han hatar Stockholm, läser pretentiösa böcker och filosofi, tycker att i princip alla affärer är överskattade, äter sojafärs och tycker om gula skor (skit samma vilken sort, han gillar bara gult. Ok?). På andra sidan står Monique Wadstedt som läser judisk krönika, äter på Riche, dricker Calvados, ser på Proust, har strumpbyxor från Vivienne Westwood och hatar gult.

Hej konsument har tydligt visat att Pirate Bay-rättegången inte bara handlar om fildelning, Internet och framtidens medier, utan också om de alternativa nördarna som slåss mot den tillrättalagda kulturtantsklassen och deras vänner. Nördarna som gjorde Pirate Bay är kanske helt enkelt vår tids raggare eller hippies.

Ännu en bloggare

Filed under: Politiska kommentarer, TPB

Medlemsorganisation istället för utspelshets

Viljan att trängas i mitten i svensk politik är större än någonsin. Moderater prioriterar kvalitet i vården framför privatisering. KD skuffar undan den enda kandidaten till Europaparlamentet som har en åsikt utanför mitten. S triangulerar en lokal litteraturkanon i Stockholm. Och viljan att komma överens i energipolitiken är större än någonsin.

Det är inte konstigt att det blir allt jämnare i opinionen.

I valkampanjen 2010 blir det ännu värre. Dessutom har medielandskapet då förändrats ännu mer. Och allt färre blir nåbara genom de traditionella medierna.

När Arne Modig föreläste på en folkpartikonferens i höstas berättade han om en undersökning där han frågat ett stort underlag om de sett folkpartiet i medierna den senaste veckan. En mycket stor andel av dem som svarade ja var personer över 50 år. Modigs slutsats var att det ”antagligen är de som tittar mest på teve”.

Däremot var det en mycket liten andel av åldersgruppen 18 – 25 som hade sett folkpartiet. Enligt Arne Ruth mfl är det bland 15 till 29-åringar bara 40 procent som läser en morgontidning.

Modig drog dock ingen slutsats av det, men borde ha förklarat att det inte beror på att ungdomar inte konsumerar medier, utan på att de inte konsumerar medierna som folkpartiet finns i.

I vilket annat sammanhang som helst skulle detta varit en trivial slutsats. Men Folkpartiets mediestrategi går fortfarande till 100 procent ut på att övertyga medborgarna genom de traditionella medierna och göra fler ihåliga utspel som sätter rubriker i mediebruset.

Viljan att återuppfinna framgången med språktestet 2002 är stark. Men numer blir sådana utspel tillintetgjorda när människor får chansen att kommentera direkt via twingly och knuff mm. Partierna har helt förlorat kontrollen över själva spinnet, men vägrar erkänna detta ens för sig själva

Men det går inte heller att presentera samma utspel i nya medier. Massmediet kräver sin egen relation till målgruppen, man ”övertygar” i teve och ”kommunicerar” i sociala medier. Om man vill hitta de ungdomar som inte konsumerar de traditionella medierna måste man alltså även byta metod för hur själva relationen byggs.

I valet 2010 kan Folkpartiet välja att antingen stångas med de andra partierna i mitten, med det ena mer idiotiska utspelet efter det andra som främsta vapen, eller att erbjuda en organisation som unga människor gillar att identifiera sig med eftersom att de vet att de kan påverka den och därmed själva politiken.

Den relationen byggs inte så här!

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, strategi

Lär av socialdemokraten

I dag skriver socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian på Newsmill varför socialdemokraternas nystartade utrikesblogg inte kan mäta sig med Carl Bildts blogg.  Men de råd som Morian ger till sina partivänner kan lika gärna riktas till, exempelvis, folkpartiet och folkpartister:

1. Gör er hemläxa.

2. Förstå mediet.

3. Var personliga.

4. Lära av andra.

5. Dela med er.

Den sista punkten är den viktigaste. Nyckeln till att framgångsrikt använda sig av sociala medier är inte verktygen, utan förhållningssättet. Och dit har de flesta partierna långt kvar. Så länge de nya kanalerna bara används för att övertyga, inte att också låta sig påverkas, kommer genomslaget aldrig att bli så stort som det skulle kunna bli.

Filed under: Uncategorized

Att vara moderat är att vara kluven

Först ska moderaterna ha ett nationalistiskt EU-program. Sedan svänger de, ordet (inte betydelsen?) var olämpligt. Till julen är vi osolidariska om det står ”Made in China” på julklappen. Sedan springer Reinfeldt till EU-kommissionen och varnar för nyprotektionism. Och så dagens DN-debatt, som känns som en parodi på Folkpartiet för sju år sedan. Jag förutsätter att vi får ett halvt avståndstagande från statsministern inom några dagar. Moderaterna vill både ha kakan och äta den.

Moderaterna har i många år varit kluvna mellan liberalism och konservatism, så det som händer är ju inget att förvånas över. Möjligen kan man uppfatta t.ex. Anders Borg som mer tydligt liberal, men hans inflytande kanske är begränsat utanför den ekonomiska politiken. Det som pågår nu framstår ju som närmast vilset, men det kan också vara ett smart sätt att hantera den bredd av åsikter som måste finnas i ett parti med så många väljare.

Vi som är liberala tycker bara att det skulle vara trevligt om de breddade sig åt något annat håll.

Filed under: Politiska kommentarer, integration, Migrationspolitik, Moderaterna, strategi

Fi och Piratpartiet har en framtid tillsammans

Den samlade feministeliten har i senaste Arena bestämt sig för att höja sina röster för att höras. I en oändligt lång enkät får 22 av dess främsta representanter svara på frågor om vart den feministiska debatten tagit vägen, varför den har försvunnit från det offentliga samtalet och om den behöver förnyas.

”Fråga medierna!”, ”media styr det offentliga samtalet med järnhand”, ”mediatrötthet för feministiska frågor”, ”medierna motarbetar aktivisterna och kvinnorörelsen”, ”medierna är ett patriarkalt nattsvart rövhål”, är de bittra svaren om varför debatten har försvunnit.

Filed under: Recensioner, feminism, integritet, jämställdhet, Media, partipolitik, piratpartiet

Medlemmarna är mest i vägen

Mellan 1991 och 2001 minskade antalet medlemmar i Folkpartiet från 38 000 till 20 000 (SNS Demokratiråd). Sedan stod medlemstalet i princip still fram till och med 2004, trots att partiet hade stora framgångar i valen 1999 och 2002, och i opinionsmätningarna. Sedan började det sjunka igen.

I ungdomsförbundet är det lika illa. Enligt LUFs ansökan till ungdomsstyrelsen 2008 hade förbundet 743 medlemmar under 25 år. Och det trots att medlemsavgiften bara var 20 kronor, 10 procent av vad den var för 10 år sedan.  Och i höstas beslutade en extrakongress att medlemsavgiften skulle vara 0 kronor.

Inom partierna, och det gäller inte bara FP, har medlemsraset de senaste decennierna behandlats som ett närmast teoretiskt problem, som bara behöver åtgärder för syns skull. Med utspelspolitiken är medlemmarna dessutom mest i vägen, eftersom de kastar ideologiskt grus i partiledningarnas smarta strategier om övergångsregler, kravliberalism och nationalromantik.

Men om inget händer i medlemssiffrorna, regeringsframgångarna fortsätter och Folkpartiet får behålla makten, kommer avsaknaden av rekryteringsunderlag till förtroendeposter att vara ett av nästa mandatperiods största problem. Avhoppen är ju ett stort problem redan nu.

Efter framgångsvalet 2002 hade Folkpartiet 4200 personer med kommunala förtroendeuppdrag (SNS). Det var ca 20 procent av medlemskåren. Men det inkluderade inte folkpartister med uppdrag i landsting, på riksnivå, som var nämndledamöter eller ersättare, och inte heller personer som nyligen hade avsagt sig sina uppdrag, sammanlagt ytterligare en stor andel.

Rekryteringsunderlaget var alltså dåligt redan då. Men eftersom folkpartiet inte var med och bildade regering, och inte heller majoritet i Stockholms stad, blev problemet inte akut. 2006 tappade folkpartiet mandat över hela landet varför problemet inte heller då ställdes på sin spets.

Men vad händer om folkpartiet skulle öka i stöd 2010, och dessutom vara med och bildar majoritet i riket och i Stockholm?

Jo partiet får äta upp att man inte byggde en organisation som det var relevant för politiskt engagerade och begåvade människor att gå med i. Den generation som ska fylla på är liten och svag vilket i sig, vilket kommer att omöjliggöra för partiet att växa av brist på tillräckligt kompetenta företrädare. Pyrrhus oh Pyrrhus, varför är du så bortglömd!?

Filed under: Uncategorized, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, strategi

Mer om FRA

Nedan skriver vi om norrmännens ovilja att bli avlyssnade av FRA. Här finns Centrum för rättvisas kommentar till den norska Internationella Juristkommissionens anmälan. Centrum för rättvisa har själva anmält lagen till Europadomstolen:

ICJ-Norway uttrycker nu i sin interventionsskrift sitt generella stöd för Centrum för rättvisas klagomål, men begär att Europadomstolen även ska granska FRA-lagens förenlighet med Europakonventionen vad gäller dess intrång på norska medborgares fri- och rättigheter.

/…/

ICJ-Norway ställer sig bakom den kritik som Centrum för rättvisa fört fram gällande FRA-lagen och uttrycker med sin interventionsskrift sitt stöd för det svenska klagomålet.

Filed under: Uncategorized

See you in court!

En rad medier rapporterar att norska jurister stämmer svenska staten inför Europadomstolen. Vi får väl hoppas att det är en framkomlig väg att stoppa dumheterna. Men man kanske ska tänka ett steg längre. Om vi avlyssnar norrmännen – vem avlyssnar oss? Är det någon som tror att t.ex. USA och Storbritannien bryr sig om svenskars integritet i kampen mot terrorismen? Självklart inte.

Vi får nog kallt räkna med att varje mejl som passerar något av länderna, varje hemsida som når din dator via något av länderna, registreras. Det allra mesta kastas förstås bort, eftersom det blir för mycket information. Men politikers, journalisters, företagsledares och andra makthavares korrespondens kan nog vara rätt bra att spara. Kanske läge för några fler stämningar?

Filed under: Politiska kommentarer, FRA, integritet

Avveckla datalagringen – men med förnuft

EU-domstolen har kommit fram till att datalagringsdirektivet infördes på rätt sätt, rapporterar SvD. Det innebär, som Mark Klamberg konstaterar, inte att det är förenligt med annan rätt. Men som det ser ut just nu är Sverige tvunget att införa det.

Många bloggare, och även Camilla Lindberg (FP), tycker att Sverige ska vägra att följa direktivet. Jag tycker att det är feltänkt – har man gått med i en förening får man följa det som beslutas gemensamt eller gå ur. I stället bör Sverige stifta de lagar som behövs (men inte en paragraf mer än nödvändigt) och samtidigt anstränga sig för att riva upp direktivet. Beatrice Ask säger att regeringen inte vill ha direktivet – men har hon gjort något för att bli av med det?

Filed under: Politiska kommentarer, Uncategorized, datalagringsdirektivet, integritet

Förhållningssättet är det viktiga, inte formen

Det var väl ungefär här det började. Visst hade mikrobloggarna funnits innan dess, i hyfsat utsträckning dessutom. Twitter och de andra formaten hade redan en snabbt växande skara användare. Men det var när Promemorian efterlyste svenska mediers twitteranvändande som det började snurra riktigt fort: Svenskans ledarredaktion reggade en användare samma dag, bloggposten var en av de mest länkade på knuff.se, och några dagar senare passade även expressens ledardito på att sluta sig till de twittrandes skara.

Och här nånstans följde även politikersvansen efter. Det var nytt (nåja), det var hett och det var ”socialt”. När nya opinionsbildare är snabba att skåpa ut gårdagens metoder gäller det att visa att man hänger med. Sveriges  twixdag, som samlar twittrade politiker, är bara tio dagar gammal, men redan har en rad riksdagsledamöter anslutit sig.

Men betyder detta att politikerna har fattat sociala medier, att de inser att nya kanaler och nya medievanor kräver nya förhållningssätt? Njae, jag skulle gärna vilja svara ja, men jag tror inte det. Det är nog bara ett fåtal som förstår. Det viktiga med sociala medier är inte formerna, det är förhållningssättet. Det är det ”sociala” som är huvudsaken. Så länge partierna och deras företrädare fortsätter att bara prata och försöka övertyga, låt vara i nya medier, vinner de inga nya anhängare. De måste våga låta sig påverkas. Men dit är det långt än.

Frågan borde inte vara om man använder Twitter, utan hur.

Filed under: Politiska kommentarer, Media, medlemskap, parti

Det perfekta partimötet

I förra veckan var jag på ytterligare ett perfekt partimöte. Det var svensk folkrörelsedemokrati när den fungerar precis som det är tänkt, representantskapet för Folkpartiet i Stockholms stad.

Handlingar och kallelser var utskickade i tid. Medlemmarnas motionerna var välskrivna och handlade om viktiga ämnen. Styrelsens svar var väl avvägda och yrkade bifall i flera fall. Mötesordföranden höll tydligt men generöst i klubban. Talarna var ofta väl förberedda och höll talartiden på tre minuter, och sedan när debatten rann iväg, två minuter. Det fanns fika i entrén och till och med tekniken, dvs mikrofonen, fungerade som den skulle.

Men samtidigt kändes det som en begravning. Tidlöst och skönt när det var över.

Av partiets ca 1500 medlemmar i stan var 70 där. Under det nästan 3 timmar långa mötet hölls 57 inlägg, av sammanlagt 29 personer, av vilka 8 sitter i styrelsen.

Några överraskningar blev det inte heller. Styrelsens yrkanden vann i varje beslut, med möjligtvis något undantag. Det hölls två jämna voteringar. Rösträkning var helt nödvändigt, men vinnare var den rådande linjen i frågorna.

Vid en av voteringarna fladdrade ett gult röstkort i luften, i kontrast mot de övriga blå. Personen hade inte rösträtt, vilket hän också fick veta. På dessa möten har bara de som är utsedda till representant för respektive lokalförening rösträtt, även om alla medlemmar får yttra sig.

Men det ska inte vara dramatiskt i en fungerande demokrati, och stadgar måste följas. Problemet är att mötesformerna gör att kommunikationen går så fruktansvärt långsamt. Inte ens hälften av dem som var där fick säga vad de tyckte, och den samlade informationen från talarstolen hade man redan kunnat läsa sig till i handlingarna.

Folkrörelsesverige är den enda del av samhället som inte har förstått att använda ny kommunikationsteknik och moderna organisationsformer för att göra samtalet internt i organisationerna spännande och vitalt.

Resultatet av långsamheten blir ännu färre medlemmar. För varför ska man vara medlem om beslutsformerna i partiet gör att endast 4,5 procent av medlemmarna har rösträtt, och 1,5 procent har möjlighet att uttrycka sin åsikt vid själva beslutsfattandet?

Så här kan det inte fortsätta om partierna även i framtiden ska leverera kompetenta människor till viktiga politiska positioner, och om partierna ska fortsätta att vara grunden för vår parlamentariska demokrati.

Under veckorna som kommer ska vi publicera ett antal artiklar om hur medlemskapet i de politiska partierna borde förändras.

(Den här processen måste komma inifrån partipolitiken. Ointressanta tyckare som Håkan Boström på DN har ingen aning om vad som är själva problemet. Vi har dessutom redan skrivit en del i ämnet här)

Filed under: Politiska kommentarer, demokrati, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik

Rapport från ett lokalföreningsmöte 2009

Folkpartiet i Uppland har möte 1946

Igår var det årsmöte i lokalföreningen FP Kungsholmen, ca 40 personer deltog. Valberedningens förslag mailades ut samma dag och innehöll tre fjärdedelar män (vilket även valberedningen gjorde).  Till representantskapet i Stockholm  föreslogs 70% män som ordinarie och 90% män som ersättare. Till länsförbundet var 4 av 6 föreslagna män, och så fortsatte det. Styrelseförslaget  innehöll 70 procent män, en förbättring (!) sen förra året.

En intressant diskussion följde då ett par kvinnor uppmärksammade skevheten och nominerade flera andra kvinnor. Att kvinnor saknades motiverades av valberedningen med att de inte kommer på tillräckligt många möten i lokalföreningen, samt att flera kvinnor tackat nej. En man påpekade att det är viktigt att kvinnor också kommer in så att de kan öva på att tala och föra politik, vilket var roligt med tanke på att de spontant nominerade kvinnorna var en kvinnlig riksdagsledamot, en fd kanslichef på riksdagen och ordförande i LUF och en politiskt sakkunnig från regeringskansliet.

Ett förslag kom in om att styrelsen borde föreslå sätt att förnya lokalföreningens arbete. Fyra män i lokalföreningens styrelse opponerade sig och sade att lokalföreningen fungerar mycket bra. Frågan självdog. Valberedningen omvaldes med instruktionen att tänka på könsfördelningen till nästa år.

Filed under: Uncategorized, Folkpartiet, jämställdhet, lokalpolitik, partipolitik

Liberaler, för eller emot arabiska?

Det finns hundratusentals liberaler i Sverige. Några finns i folkpartiet. Vissa av oss undrar nu hur ni andra ställer er till frågan om arabiska ska förbjudas som undervisningsspråk i svenska skolor. Svenska dagbladet refererar idag till en fp-rapport som presenterar idén. Rapporten ska diskuteras på folkpartiets landsmöte i höst. Därför är det viktigt att liberaler tar ställning i frågan så att det finns ett underlag.

Uppdatering: Omröstningen ligger numer i kolumnen till höger.

(Folkpartiet har ännu inte lagt ut rapporten på hemsidan, så det är svårt att avgöra om tidningen refererar korrekt.)

(C mfl är förstås emot, här, och här och här)

Filed under: Uncategorized, Folkpartiet, integration, samhällsklimat, Skola

Tidens tecken i Palo Alto

Fick detta på mailen och har svårt att bestämma för mig vilken titel som mest lockar till läsning. Det är en tuff match mellan ”Gotcha capitalism” och ”What do to when the economy sucks”.

Filed under: Uncategorized