I Stockholm är övrigapartisterna fler än C och KD ihop

Idag publicerar Aftonbladet denna undersökning över opinionen i Stockholm stad. Men den enda nyhet de presenterar är att Miljöpartiet har gått framåt. Att ”övriga partier”, exklusive Sverigedemokraterna, har 6 procent är av någon anledning inte intressant. Det är betydligt mer än KD och C ihop.

Om vi antar att de flesta övrigapartisterna svarade Piratpartiet eller Feministiskt initiativ på frågan om vad de skulle rösta på i kommunalvalet, så närmar sig verkligheten den prognos ADL skrev om för ett halvår sedan.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, Feministiskt initiativ, partipolitik, piratpartiet, Stockholm, Sverigedemokraterna

Partipolitikens långa svans blir allt tjockare

Gruppen ”övriga partier” är fjärde största parti i förra veckans partisympatiundersökning från SCB. Bland förstagångsväljare går det fyra övrigapartister (A) på varje folkpartist (C). I maj 2006 var det tvärt om. Titta här:

Strukturomvandlingen i partipolitiken är tydlig för den som tittar. Och den har pågått sedan början av 1990-talet.

Sannolikt beror den av två fakturer: För det första har efterfrågan förändrats. Antalet medlemmar i de etablerade partierna har minskat dramatiskt under samma tid som ”övriga partier” har blivit allt mer populära. Väljarna söker något annat än det som de etablerade partierna har att erbjuda.

Med tanke på att en stor del av sympatierna har gått till Sverigedemokraterna kan man lätt tro att väljarna blivit mer rasistiska, eller i alla fall att motståndet mot invandring har ökat.

Men – och för det andra – som Andreas Bergh konstaterar, så har rasismen inte ökat i Sverige under denna tid, tvärt om. Däremot har Sverigedemokraterna blivit allt skickligare på att organisera dem som faktiskt sympatiserar med partiets politik. De har blivit bättre på att nå sina sympatisörer.

På samma sätt förklaras inte Folkpartiets ras bland ungdomar med att ungdomar är mindre liberala, utan av att Folkpartiet inte organiserar dem.

Strukturomvandlingen består i att det har blivit våldsamt mycket lättare att ”producera” parti, för dem som vågar försöka. Sverigedemokraterna och Piratpartiet är de som lyckas bäst med detta just nu.

De etablerade partierna fortsätter dock att använda samma ”produktionsmetoder” som i början av förra seklet. Så det är inte konstigt om de snart blir helt omsprungna i popularitet av dessa nya politiska entreprenörer.

Men undersökningen visar också en annan viktig aspekt på strukturomvandlingen, nämligen att det blir allt svårare att veta vad förstagångsväljarna efterfrågar. SCB får inte tag på dem. Andelen man inte har fått tag på när man ringer (B) har stigit från knappt 9 procent till 19 på bara tre och ett halvt år. Ju längre och tjockare den långa svansen blir i den svenska partipolitiken desto svårare blir det att göra prognoser av vad medborgarna efterfrågar.

Uppdatering 7 jan 2010: I kommentarsfältet nedan finns en omfattande diskussion om hur man ska tolka statistiken i det sista resonemanget, B. Jag har dock inte ändrat i texten ovan.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, opinionen, partipolitik, piratpartiet, strukturomvandling, Sverigedemokraterna

Det är riksdagspartierna som förlorar

Bloggpartaj blir det när opinionsmätningarna kommer just nu (Svd 1, Svd 2, DN 1). Alla vill dra slutsatser av Sverigedemokraternas framgångar.

Men man kan också dra slutsatsen att det är de etablerade partierna som förlorar. För det är inte bara Sd som vinner mark, utan hela kategorin av partier som inte sitter i riksdagen. I mätningen förra veckan fick ”övriga” 1,4 procent, och i dagens mätning 2,8. Tillsammans med Sd ger det 7,2 respektive 10,0 procent.

Denna strukturomvandling kommer att fortsätta om de etablerade partierna inte förstår att organisera om sig, så att de återigen blir relevanta för medborgarna. Det är inte utan att min prognos för valet 2010 känns allt mer sannolik.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, partipolitik, strukturomvandling, Sverigedemokraterna

Valprognos för 2010 – Riksdagspartierna får bara 90 procent

Det är ett år kvar till valet och dags att göra en prognos. Förutsättningen för denna prognos är att strukturomvandlingen i partipolitiken fortsätter genom att de etablerade partierna förlorar allt mer inflytande över medborgarnas politiska tänkande. Det leder till att 10 procent av väljarna röstar på partier som inte sitter i riksdagen idag. Konsekvenserna:

Miljöpartiet har mindre barlast av medlemmars investerade intressen i politiska karriärer och sakfrågor än de andra riksdagspartierna, vilket gör det enkelt att modernisera partiets politik, framtoning och kampanjmetoder. Miljöpartiet är det parti som går framåt mest, bland annat genom strömhopp från socialdemokraterna, och blir största parti bland väljare under 30 år.

Filed under: Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Mona Sahlin, partipolitik, piratpartiet, socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Vad betyder ”absoluta ambitioner”?

I eftermiddags deltog jag i en telefonutfrågning av Per Schlingmann. Det var stundtals mycket givande, stundtals helt hopplöst. Nu vet jag precis vad moderaterna ska diskutera under sin arbetsstämma, jag vet återigen hur fantastiskt jobbskatteavdraget är, men däremot har jag fortfarande ingen aning om vad som händer om Sverigedemokraterna kravlar sig över fyraprocentsspärren nästa år.

Filed under: Politiska kommentarer, Alliansen, Folkpartiet, Moderaterna, strategi, Sverigedemokraterna

Strukturomvandlingen i partipolitiken är förklaringen – Piratpartiet och Sverigedemokraterna har förstått hur man utnyttjar den

Nu slåss de om förklaringarna, partierna. Och om bara ett år ska erfarenheterna användas för att utforma nästa valkampanj.

Antingen kan partistrategerna nu göra en analys som grundar sig på förhoppningen att det är enskilda åsikter, kandidater, kampanjmetoder eller affischer som avgör resultatet, eller så kan de undersöka den strukturomvandling som pågår i ”parti-och-medie-Sverige”. (Ett bra ord, någon?) för att se åt vilket håll politiken utvecklas och försöka förhålla sig till det.

Många självkritiska och självgoda analyser om åsikts- och metodpaketet har redan gjorts. Men strukturen är det få som pratar om. Detta är min analys:

Strukturomvandlingen leder till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorar greppet om svenskarnas bild av politik. Den viktiga kampen på sikt står därför inte om vissa frågor eller väljargrupper, utan om svenskarnas politiska medvetande.

Under den förra strukturen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse. Partierna var mediernas underleverantörer och näringen gick via partiernas pressekreterare.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till nyss. Kanske är miljöpartiets intåg i riksdagen 1988, det första beviset på att parti- och mediestrukturen började förändras. Men det har inte fått genomslag förrän de senaste åren.

Valet 2002 var det sista där ett tillräckligt lömskt utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett tillräckligt smart scoop om rasism i valstugorna, kunde förändra en hel valrörelse.

Förutsättningen var nämligen att medborgarna lyssnade på vad medierna och partierna sa. Men vad händer när de inte gör det längre?

På mms utmärkta tjänst hottop kan man se ungefärliga tittarsiffror för teveprogrammen i Sverige. Jag undersökte de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper den 2 till 8 maj. För dem som vill använda tevenyheterna för att berätta för medborgarna vad de ska rösta på är det deprimerande läsning.

• Bland de hundra mest sedda programmen för gruppen 15 till 24-åringar fanns varken Aktuellt eller Rapport med.
• I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen.
• För svenskarna över 60 var däremot åtta av de tio mest populära programmen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen.
• Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). De har övergivit teven.

Och tidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen.

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar alltså snabbt när medborgarna överger de traditionella medierna.

Men effekten blir dubbel när också partiernas kontaktyta gentemot medborgarna minskar. Sedan början av 1990-talet har antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverats.

Samtidigt är gammelpartiernas kontaktyta gentemot medborgarna via internet mycket blygsam. De senaste 30 dagarna har folkpartiet.se haft 36 000 träffar och moderat.se ca 46 000 träffar, medan piratpartiet.se har haft 234 000 (trafficestimate). (Vilket också innebär att jag vunnit en flaska champagne)

Så länge de politiska partierna struntar i att värdera sina medlemmar och använder gammelmedier som sin huvudsakliga kommunikationsmetod, kommer kontaktytan gentemot medborgarna att fortsätta minska. Det gäller oavsett budskap.

I varje annan bransch skulle en slipad entreprenör se denna reträtt från medborgarnas politiska medvetande och lansera en helt ny produkt, som bättre uppfyller vad medborgarna efterfrågar. Intresset för politik har ju inte minskat.

Och det är precis vad som hänt: Efter Miljöpartiet kom Ny demokrati, Sjukvårdspartiet, Pensionärspartiet, alla Skånepartierna, mängder av kommunpartier, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Junilistan. För varje lyckat försök kommer det att bli många misslyckade. Men antalet försök kommer att öka.

Internet har sedan ett tag underblåst denna strukturomvandling snabbare än någon partistrateg velat se. Piratpartiet var först med att runda medierna helt och kommunicera direkt med medborgarna. Men Sverigedemokraterna är på god väg, och sedan är metoden uppenbar för alla andra.

Den viktigaste tillgången i framtidens partipolitik blir därför ett stort och aktivt medlemsregister. Frågan är om gammelpartierna vågar ta den utmaningen. Eller ska de stå där med skägget i brevlådan som Xerox som inte trodde på det grafiska gränssnittet eller Facit som inte trodde på elektroniska miniräknar, när Piratpartiet, Sverigedemokraterna traskar in i riksdagen 2010.

http://mms.se/

Filed under: Politiska kommentarer, EP-val, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, piratpartiet, Sverigedemokraterna

Fp:s ledning måste bestämma sig om Sverigedemokraterna!

Mota Sverigedemokraterna i grind!

Kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen efter nästa val bör folkpartiets ställningstagande vara lika glasklart avvisande som ideologiskt klockrent: folkpartiet ska inte sätta sig i en regering som på något sätt blir beroende av SD.

Inför valet 1991 och i valet 1994 var det Bengt Westerberg och folkpartiet som tydligast och lika konsekvent som högljutt tog striden med Ny Demokrati. Snart kan vi befinna vi oss i en liknande situation som inför valet 1991.

Filed under: Politiska kommentarer, Alliansen, demokrati, Folkpartiet, främlingsfientlighet, strategi, Sverigedemokraterna

Vad gör vi med Sverigedemokraterna?

Ekot rapporterar från Sverigedemokraternas kommunkonferens, och det gör DN också. Enligt Ekot är SD nu för kepsförbud samt undervisning i dialekt och folkdans i skolan. Det känns som att jag gick i Sverigedemokraternas skola (vi hade väl inte undervisning i dialekt, men väl på dialekt). Kepsförbudet syftar förstås på en del andra huvudbonader också.

SD jobbar alltså vidare på att se ut som ett vanligt parti, och medierna börjar behandla dem som det. Frågan är hur de etablerade partierna ska bemöta dem. Hittills har det blivit fel hur man än har gjort. Sahlins debatt mot Jimmy Åkesson var det väl tveksamt om hon vann. Och när ingen vill debattera med dem stärker de sin ställning som outsiders som ensamma vågar säga sanningen.

En bra start skulle väl i alla fall vara om alliansen sa det samma som s-v-mp sagt: vi kan inte regera med stöd av sd. Eller om åtminstone ett liberalt parti ville säga det.

Filed under: Politiska kommentarer, Alliansen, strategi, Sverigedemokraterna