Grundkurs i framtidens partipolitik för frustrerade unga socialdemokrater

”Snart går vi utan er – brev till Socialdemokraterna” är en bok med bättre titel än innehåll. Den ger bilden av att det finns unga socialdemokrater som har tänkt längre, snabbare och skarpare, och som tröttnat på konservatismen i partiet, och som vet att världen ser annorlunda ut nu än för tre decennier sedan. Men titeln bedrar, tyvärr.

Jag törstar efter svenskar som skriver politik på ett nytt sätt, och tror att Jens Lundberg och Daniel Suhonen om några känner dem inom socialdemokratin som använder sin egen historia för att skapa och förankra en ny framtidsvision. Men med en blandning av glädje och sorg konstaterar jag att de har lika långt dit som Sveriges liberaler.

Filed under: Recensioner, medlemskap, partipolitik, piratpartiet, socialdemokraterna

När blodet avgör är det svårt att bli svensk

Sitter och funderar över vad ett modernt kommunalt medborgarskap skulle innebära, och trillade nyss över denna formulering i inledningen till skriften Svenskt medborgarskap (2006) från migrationsverket :

Två principer för medborgarskap

Medborgarskapslagar är uppbyggda enligt någon av två huvudprinciper för medborgarskap vid födelsen:
– härstamningsprincipen (lat. jus sanguinis = rättighet på grund av blodsband) eller
– territorialprincipen (lat. jus soli = rättighet på grund av födelseorten)
Den första principen innebär att föräldrarnas medborgarskap avgör ett barns medborgarskap, medan den andra principen fäster avgörandet vid födelselandet.
Den svenska Medborgarskapslagen grundar sig på härstamningsprincipen.

De senaste årens debatt om språkets betydelse för medborgarskap blir förstås ännu mer perifer om staten redan från början utgår från att det är blodsbandet som är grunden för medborgarskapet. En enkel men viktig reform som borde genomföras är att alla som föds i Sverige automatiskt blir svenska medborgare.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, integration

Om tyska liberaler fick bestämma över Balkans

Helgens Libseen-konferens* i Pristina bjöd på flera intressanta bilder av de liberala partiernas framtid i Europa. Den första är att liberaler på Balkan har ett fungerande nätverk sedan många år där de deltar i varandras kongresser, umgås som vänner och delar syn på de politiska utmaningarna. Miljöpolitiken, potentialen i ekologisk matproduktion mm och självkritik om bristerna i det socialpolitiska engagemanget var tydligt.

Den andra är att partier i norra Europa  som finansierar dessa evenemang (FNSt, VVD, NDI, ELDR) alltför ofta tror sig veta hur framtidens politiska partier ser ut, och vilka som är de partipolitiska utmaningarna.

Jag hade uppdraget att representera Silc för att berätta om liberal politik gentemot nationella minoriteter och några av de utmaningar vi står inför i Sverige. Silc var däremot inte en av finansiärerna. Om även jag gick i fällan får andra bedöma. (Min presentation finns här: Minority rights – Kosovo June 2009)

De mest spännande diskussionerna på denna typ av möten sker självklart inte under de timmar man sitter i konferensrummet, utan vid frukost-, lunch-, kaffe-, middags- och bar-borden. Det är uppenbart för alla och anledningen till att de också är viktiga.

Däremot visar seminariepassen en del om hur deltagarna ser på sina egna organisationer och kompetenser. Den tyske liberalen och politiska konsulten Rolf Steltemeier var ett utmärkt exempel på nordeuropeisk förhoppning om att det är våra kunskaper som verkligen är värda något, men det hade lika gärna kunnat vara en svensk eller något annat.

Hans presentation började med konstaterandet att den europeiska politiken domineras av partier inom de tre politiska strömningarna, socialism, liberalism och konservatism. Och att liberaler har nått framgång när de har haft en tydligt liberal agenda.

Som en parentes berättade han sedan att även de politiska partierna i Tyskland har svårt att rekrytera medlemmar, och att endast 3,3 procent av väljarna är medlemmar i ett politiskt parti, men drog inga slutsatser av det.

Sedan gav han en engagerad beskrivning av vilka kritiska punkter ett liberalt parti bör hålla ett öga på när man utformar sin organisation, allt tänkt som positiv uppmuntran de de balkanska liberalerna:

Först är det viktigt att interndemokratin byggs underifrån och upp, och inte från ledarskapet och ned. Informationsflödet i organisationen måste vara fritt. Dessutom måste medlemmarna informeras först om det som händer, före allmänheten. Man måste också fråga sig hur medlemskåren är involverad i politikutformningen, och vilka metoder för inflytande som är öppna för medlemmarna.

Inget fel i detta, tvärtom. Problemet var att han konsekvent använde FDPs organisation som ett exempel på hur detta kan förverkligas. Det behövs inte mycket erfarenhet av europeiska liberala partier, för att veta att det är precis dessa värden som partiledningar under de senaste decennierna har försökt undkomma. Och det är precis därför de inte längre attraherar politiskt engagerade medborgare som vill ha inflytande.

Det vore en tragedi om de liberala partierna på Balkan byggde nordeuropeiska organisationer för att engagera medborgarna. Om liberaler ska utforma framtidens politik kan de inte låta sig inspireras av partipolitikens General Motors. Strukturomvandlingen i partipolitiken sker även på Balkan.

Erik

* Libseen är ett nätverk av liberala partier i ett tiotal länder på Balkan.

Filed under: Recensioner, Europa, liberalism, medlemskap, partipolitik

Därför Birgitta Ohlsson som minister

Helene Odenljung, Carl B Hamilton, kanske Erik Ullenhag som ny fp-minister?  Svaret borde vara Birgitta Ohlsson? Det anser Ulf Överberg, bloggare här på Att dricka liberalt. På Newsmill förklarar han varför:

Den som efterträder Lars Leijonborg kommer att behöva bidra med det nya som Jan Björklund inte ännu har kunnat eller velat leverera. Bilden av Folkpartiet som en populistisk kravmaskin måste tvättas bort. Ungdomarna måste vinnas. Därför föreslår vi Birgitta Ohlsson som ny minister.

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, partipolitik, strategi

Vad är väl en seger i Europaparlamentsvalet?

Jag inser att det låter gnälligt, men det var en pyrrhusseger i söndags.

• Endast 48 procent av dem som röstade på Folkpartiet sa till Valu att de också skulle göra det i ett riksdagsval.
• 51,6 procent av Folkpartiväljarna kryssade Marit. Inget annat parti förutom FI var i närheten så beroende av sin toppkandidat.
• Folkpartiet fick enligt Valu 4 procent av väljarna mellan 18 och 22, och 7 procent av dem mellan 23 och 30. Bland riksdagspartierna hade Folkpartiet näst minst andel av sina väljare i åldersgruppen 18 till 30 år efter KD.
• Folkpartiet förblir ett storstadsparti oförmöget att nå dem som inte finns inom fysiskt räckhåll. Trots bra val och en toppkandidat från landsbygden, var det väljarna i Stockholm som skapade framgången. Stockholms län var partiets bästa med 18,1 procent, och Norrbotten och Jämtland de sämsta med 6,6 procent. (Piratpartiet däremot ritar om den politiska geografin och har samma andel röster i hela landet trots avsaknad av fysisk infrastruktur. Partiets bästa län var Östergötland där man fick 8,1 procent, och sämsta var Jönköping där man fick 5,6 procent.)

När Folkpartiet nu har tillsatt en analysgrupp bestående av Tobias Krantz, Cecilia Wigström och Maria Wallhager som ska undersöka varför valet blev en framgång, finns dessa problemställningar inte med. Och frågan om vad Folkpartiet kan lära av kampanjen inför riksdagsvalet 2010 ställs inte heller.

Erik

Filed under: Uncategorized, EP-val, Folkpartiet, partipolitik, piratpartiet

Alla gillar Olle

Olle Schmidt är inte bara en av våra kandidater till Europaparlamentet. Att liberala skribenter som Isobel Hadley-Kamptz har uppmärksammat Olles Schmidts arbete för personlig integritet är en sak. Men att vänsterpartisten och EP-kandidaten Erik Josefsson uppmanar alla som inte röstar på Vänsterpartiet att kryssa Olle, det är någonting helt annat. Ett oväntat och mycket intressant erkännande.

Här är min röstrekommendation till alla som inte kan tänka sig att rösta vänster. Kryssa Olle Schmidt. Han är värd vartenda öre. Jag vet att en puff från en kandidat för Vänsterpartiet i normala fall kanske inte skulle hjälpa en folkpartist, men jag sätter min erfarenhet i potten (se nedan), så det ska förhoppningsvis iallafall inte göra någon skada.

Till er som står i valet ock kvalet och undrar vilken borgerlig MEP som egentligen räddade Internet under den gångna mandatperioden vill jag säga två saker: 1) Kolla fakta, och 2) jag anser att det är Olle Schmidt.

Kalle

Filed under: Kandidater, Politiska kommentarer

Motionsstopp till Fp onsdag kl 17.00 – ta ställning för förändring

Den sista veckan före motionsstoppet till Folkpartiets landsmöte har det varit febril aktivitet på motionssidan på Ett liberalt parti. Som om partimedlemmarna inte hade tid till annat trots att det är val-kampanj. Det har dykt upp motioner om FRA, upphovsrätt på internet, barns rätt till integritet, sjukvård och skola i stiftelseform och teveavgiften.

De flesta är redan väckta så för folkpartimedlemmar är det bara att skicka ett mejl till motion@liberal.se med namn, adress och rubriken på de motioner du vill skriva under. Men det är bråttom. Motionsstoppet är onsdag 27 maj kl 17.00.

Nyss fick redaktionen även ett antal motioner av Birgitta Ohlsson som när förhoppningen att våra läsare ska vilja skriva under. Jag har gjort ett urval i listan publicerar nedan några favoriter.

Motion: Tredelad föräldraledighet

Motion: Integritetskonsekvensutredning

Motion: Förbud mot massidentifiering

Motion: Radioetiketter och integritet

Motion: Höjd pensionsålder

Motion: Republik

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, Landsmötet 2009, motioner

När framtiden redan hänt, och drömmen om den goda människan

Man kan vara helt säker på att partipolitik är en bransch i kris när de traditionella konkurrenterna gör samma analys och uppvisar samma brister.

I Jenny Anderssons ”När framtiden redan hänt – socialdemokratin och folkhemsnostalgin” visar författaren precis hur tom socialdemokratin är på samtidsanalys och framtidsplaner och illustrerar det med 90-talsmantrat: ”Sverige är ett bra land att leva i”.

Filed under: Recensioner, demokrati, partipolitik, socialdemokraterna

Att dricka liberalts 11 motioner till Folkpartiets landsmöte – så här långt

Förändringstrycket på partipolitiken är mycket stort. Tyvärr har alldeles för få i partiorganisationerna upptäckt det. Om dagens partier ska överleva som levande organisationer som tar fram bra politik och mobiliserar människor måste arbetsformerna förändras.

Att dricka liberalt skriver därför sina motioner till Folkpartiets landsmöte i wikin Ett liberalt parti. De handlar både om hur politiken borde förändras och om hur arbetsformerna kan moderniseras. Läs här:

1. På väg mot fri invandring
2. Inget försörjningskrav för anhöriginvandring
3. Förläng inte rätten att arbeta deltid
4. Riv i Danderyd också!
5. Mer frihet för kulturen med bredare finansiering
6. Fond för utveckling av kulturens strukturkapital
7. Max halva partistyrelsen ska vara heltidspolitiker
8. Tillåt kommentarer på Folkpartiets hemsida
9. Låt dem som behöver det gå i de bästa skolorna
10. Stärk barnens rätt till integritet
11. Bygg Folkpartiet kring internet

Motionerna är fortfarande öppna för kompletteringar, och några är inte klara. Så det vore kanon om fler ville titta på dem och redigera.

“Given enough eyeballs, all buggs are shallow.”

Vi kommer dock att väcka dem under dagarna som kommer. När det är gjort kommer det att finnas information här om hur man undertecknar.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, demokrati, Folkpartiet, medlemskap, motioner, partipolitik

EP-kandidat tre: De länder som redan är medlemmar i EU ska leva upp till unionens demokratiska principer

Med några få veckor kvar till EU-parlamentsvalet är det dags att ta tempen på Mae Liz Orrego Rodríguez. Hon står på plats sju på FP:s lista och var en av sex kandidater som Att dricka liberalts läsare har valt att ge lite extra utrymme här på bloggen.

Vad är din vision om europasamarbetet?

– Den europeiska unionen måste hitta en form som både är legitim för Europas medborgare och som fungerar på ett mer direktdemokratiskt vis. Parlamentet måste få ett mer direkt mandat för att påverka. Även om det demokratiska underskottet som ofta nämns ligger i kommissionens roll så kan problemet lösas med att medborgarna känner en mer direkt relation till besluten, parlamentet är den platsen.

Filed under: Kandidater, demokrati, EP-val, Folkpartiet, integritet, ipred, Kandidater

Om alla i partistyrelsen är beroende av partiet finns där ingen som upptäcker navelskåderiet

Partipolitiker tror ofta att en av deras viktigaste roller är att vara opinionsdrivande, att finna problem i samhället som majoriteten inte ser, och sedan argumentera för förändring. Men dagens liberala parti håller aktivt på att förlora denna kapacitet i takt med att navelskåderiet tar över.

Det vanligaste exemplet på den opinionsdrivande rollen är lagen som förbjuder barnaga. Sverige var 1979 först i världen med en sådan lag. Politiker med värden och visioner drev frågan trots att folket inte krävde det.

Efter att lagen var antagen kunde politikens företrädare förklara att det var olagligt att slå barn, och därmed bidra till att stärka opinionen mot barnaga. I alla fall är historieskrivningen i den liberala rörelsen sådan.

Men för att det ska fungera krävs politiker som i första hand tillbringar sin tid i andra delar av samhället än i partipolitiken, och som inte riskerar sin ekonomi för att de driver frågor som ligger fel i opinionen eller utanför partilinjen.

Av Folkpartiets partistyrelses 25 ledamöter är alla ekonomiskt beroende av politiska uppdrag. De är ministrar, riksdagsledamöter, Europaparlamentariker, kommunalråd och landstingsråd.De allra flesta har dessutom varit det under en lång tid. (Möjligtvis är det någon som inte är arvoderad på heltid.)

Tillsammans med utspelspolitiken tror jag att det är en av de viktigaste förklaringarna till Folkpartiets totala brist på modernisering, i såväl politik som organisation.

Det senaste årets haveri i internetpolitiken, och ovilja att se strukturomvandlingen i medierna som en möjlighet, är tillräckligt som bevis.

Vad göra?

Att dricka liberalt kommer därför att skriva en motion till Folkpartiets landsmöte om att endast hälften av ledamöterna i partistyrelsen får ha hel- eller halvtidsarvoderade uppdrag för partiet. Säg till om ni är intresserade av att skriva under.

Erik

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, Landsmötet 2009, partipolitik

Ingen champagne till Folkpartiet – men vad ska vi slå vad om nu?

Jaha, vad ska man slå vad om nu? För knappt två månader sedan slog vi vad om att Piratpartiet skulle ha fler klick på sin hemsidan än Folkpartiet de 30 dagarna EP-före valet den 7 juni.

Dessutom slog vi vad om att Piratpartiet skulle ha fler medlemmar på valnatten.

Och som man kan se i kommentarerna så har Piratpartiet nu mer än tio gånger så mycket klick och Rick Falkvinge påpekar att hans parti under fredagen dessutom gick om Folkpartiet med ett par tusen medlemmar (20 600 mot 17 800).

En fråga till läsarna, vad ska vi slå vad om nu? Potten om fem flaskor champagne finns ju kvar.

Erik

Filed under: Mat och dryck, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik, piratpartiet

Upphovsrätt på internet och i äldreomsorgen

Stockholms stads äldreborgarråd Eva Samuelsson kommer på måndag att börja äta samma lunch som stadens äldreomsorg serverar. I dessa tider av upphovsrättsintrång på internet undrar man nu om inte Lill Jansson som representerar Folkpartiet i kommunfullmäktige i Lerum borde bli upprörd. Hon gjorde nämligen samma undersökning under mars i år, och tog dessutom bilder på alla portioner och satte betyg på kvaliteten.

Erik

Filed under: Mat och dryck, Folkpartiet, lokalpolitik, upphovsrätt

När Stockholmscaféer lär av gammelpartierna är hela nationen på fall

”Jag kan kanske ta bort de så här”, sa cafépersonalen och stack ned fingrarna i den färdiggjorda baguetten med laxröra, när jag bad om en smörgås utan tomatklyftor. Sitter just nu på Café Copacabana och undrar om 90-talets tomat- och gurkterror på färdiggjorda baguetter är den nya retro-trenden i heta Hornstull.

Stockholms caféer har ju länge utmärkt sig som Sveriges sämsta och otrevligaste. Men när ett av de få som ändå har haft någon slags idé om att det är kul att ha gäster, viktigt att ha ”stilig personal”, och vill vara stans ”snällaste fik”, så helt har förfallit blir man ju orolig för hela nationens väl.

Jag tänker så här: Copacabana ligger på en av Sveriges allra bästa caféadresser, och har precis startat ett lovande samarbete med nyöppnade Bio Rio. Paradförutsättningar för att driva en bra rörelse alltså.

Men idag, precis som flera gånger på sistone, fick vi stå i kö i 20 minuter. Varje kund före oss fick beställa, sin kaffe gjord, smörgås inrullad i papper och sedan betala. Så här lång var kön, kanske 10 personer:

Samtidigt var lokalen, och entrén till bion som också servas av Copacabana, nästan helt tomma.

När jag efter den evighetslånga väntan frågade varför gästerna inte kunde få beställa och betala först och sedan gå och sätta sig, så att kaffegörandet och smörgåsmakandet kunde ske samtidigt som själva sällskapandet kunde sätta igång, blev svaret från personalen med fingrarna: ”Men vi har så lång kö, så vi hinner inte springa ut med beställningarna.”

Detta är precis samma inställning som de svenska politiska partierna har. Människor som vill komma in, bidra till rörelsen och göra något som är värdefullt för dem själva ses som problem. Det är inte bara partierna som behöver förändras. Det är själva bemötandet och förhållningssättet till våra medmänniskor, medlemmar och gäster som måste förbättras.

Erik

Läs även andra bloggares åsikter om Copacabana, café, Hornstull

Filed under: Mat och dryck, medlemskap, partipolitik

Att dricka liberalt är själva poängen

För precis en liten stund sedan bröt vi upp från ytterligare en middag med ADL (en autoimmun sjukdom enligt en av deltagarna som var hemma med sjukt barn). Till den grillade kycklingen, sparris och fetasalladen, grön- och bönsalladen, det generösa vinet och våfflorna, diskuterade vi hur viktiga våra sammankomster har varit det senaste halvåret.

Själva poängen är nämligen att vi inte träffas för att fatta formella beslut,  skriva justerade protokoll, eller hålla talarlista. Utan tvärt om, vi träffas för att prata om viktiga personliga och politiska händelser, diskutera hur vi kan arbeta för att förändra det ena eller andra – och glädjas över framgångar. Exempelvis skrev DN i papperstidningen igår om uppropet mot försörjningskrav för anhöriginvandring, som just har sitt ursprung på en av våra middagar.

Det formella kan vi sedan hantera elektroniskt. Det är detta som är den nya partipoltiken. Att använda tillfället när vi träffas för att verkligen prata politik, lära känna varandra, äta gott, dricka liberalt och aldrig göra mer av formaliteterna än nödvändigt. Av någon händelse är det i dagens partipolitik alltid helt tvärt om.

Vi diskuterade också vad vi ska skriva för motioner till Folkpartiets landsmöte i höst, och hur vi ska göra det. Blogg- och wiki-söndag på ett bra fik för att skriva ihop oss och diskutera texterna var ett av förslagen. Motionerna kommer i alla fall att skrivas i motionsdelen av Ett liberalt parti.

Några viktiga frågor som vi diskuterade att det behövs motioner om är dessa:

• Klassresan börjar i klassrummet,
• Bättre poliser men inte fler,
• Turordningsreglerna i arbetsrätten,
• Individualiserad föräldraförsäkring,
• Kvotera valberedningarna till företagsstyrelser,
• Mer migration,
• Avskaffa visumkrav för ryssar och andra,
• Internetförslagen från utvecklingsgrupperna ska genomföras,
• Efterfrågeperspektiv på prostitution,
• Hata bilsamhället!
• Återställ fastighetsskatten
• Bort med värnskatten – det ska löna sig med utbildning
• Max hälften av Folkpartiets partistyrelse får ha en anställning som är beroende av partiet,
• Frihet för somaliland!

Men vi hade kunnat komma på många många fler.

Erik

Filed under: Mat och dryck, Folkpartiet, partipolitik

Är det internet eller Folkpartiet som är på riktigt?

Häromveckan skrev jag en artikel om hur Folkpartiet i början av 2000-talet begravde medlemmarnas krav på förnyelse genom att tillsätta en riktigt långdragen utredning.

Men när jag fortsatt gräva i Folkpartiets rapporter om den interna partiförnyelsen tror jag mig finna även anledningen till genomklappningen i internetpolitiken.

Artikeln om att partiledningen bara låtsades lyssna på medlemmarna fick till resultat att ytterligare bortglömda rapporter från förnyelsearbetet kom till ytan. Bland annat utvecklingsgruppens rapport från 2005, som inte heller längre finns på folkpartiet.se.

Filed under: Politiska kommentarer, Folkpartiet, FRA, ipred, medlemskap, partipolitik, Skola, TPB

Dokusveriges triumf – ”kommer twitter att frige Dawit Isaak?”

Svensk journalistik har tagit steget rakt in i Dokusverige med spontana infall och avslöjande frågor.

Sju och ett halvt år efter att Dawit Isaak fängslades i Eritrea kommer Expressens och Aftonbladets chefredaktörer på via Twitter att de ska göra en gemensam kampanj för Dawit Isaak. Medievärlden hänger på, och Resumé, och sedan är hela mediesverige med och knattrar århundradets kanske pinsammaste fråga: ”kommer twitter att frige Dawit Isaak?”

Den är inte pinsam för att det skulle vara meningslöst att försöka, tvärt om! Den är pinsam för att den visar att svenskt journalistik aldrig har funderat över frågan tidigare, ungefär som när Jessica Simpsson undrar ”Is this chicken what I have, or is it fish? I know it is tuna but…”

Filed under: Politiska kommentarer, demokrati, Media

Små steg mot förnyelse på liberalt riksmöte

Några slutsatser från helgens kommunala riksmöte med Folkpartiet i Linköping. Vad hände som var nytt och positivt, och vilka delar var rester från partipolitikens stolta men historiska historia?:

• Våren 2004 gick Folkpartiet in i EP-valrörelsen med ryggen först genom att kräva att Sverige skulle införa övergångsregler för alla de nya EU-medborgarna. Bitterheten förstenade stämningen i hela valkampanjen och ett bra tag efteråt. (Motståndet mot övergångsreglerna bland medlemmarna, som leddes av Erik Ullenhag, vann dock, och ledde till att det inte blev någon kompromiss i riksdagen) Entusiasmen inför årets ideologiskt trygga valkampanj – som också presenterades av nämnde Ullenhag – var på riksmötet mycket stark.

Filed under: Politiska kommentarer, EP-val, Folkpartiet, integration, medlemskap, partipolitik

Låtsas ni att ni lyssnar på medlemmarna?

Det är ett klassiskt politiskt trick att begrava problematiska frågor i en utredning. Efter valet 2002 var det många i folkpartiet som tyckte att utspelspolitikens framgångar i valrörelsen hade gjorts på interndemokratins bekostnad.

Samtidigt var det uppenbart att partiledningen gillade den nya linjen och inte tänkte lyssna på motvalsen – utredning alltså! (Kanske kan detta vara något att diskutera på folkpartiets liberala riksmöte i helgen?)

Problemet med utredningen blev dock att den så kallade ”utvecklingsgruppen” i slutet av 2003 publicerade en mycket intressant rapport med många kreativa förslag. Dessutom gjorde gruppen en internetenkät till medlemmarna som bekräftade att tankegångarna var helt rätt. Rapporterna finns inte kvar på folkpartiet.se. Men tål fortfarande att läsas:

En idéskrift från folkpartiet liberalernas utvecklingsgrupp

Enkätundersökning

Filed under: Politiska kommentarer, demokrati, Folkpartiet, medlemskap, partipolitik

Anders Ekberg (FP): Jag skulle ta bort datalagringsdirektivet

Inför valet till Europaparlamentet har Att dricka liberalts läsare utsett sex kandidater som man vill att vi ger extra utrymme. Anders Ekberg är först ut av dessa. Anders har arbetat hos Cecilia Malmström i Europaparlamentet i flera år och dessutom med EU-frågor på Folkpartiets kansli. För mig var den viktigaste frågeställningen hur Folkpartiets EU-politik har utvecklats de senaste 10 åren. /Erik

Marit Paulsen och Olle Schmidt var toppkandidater för Folkpartiet redan i EP-valet 1999. Det skulle kunna vara ett tecken på att partiet har stagnerat sin utveckling, att samma kandidater leder till samma politik. Hur tycker du att Folkpartiet har utvecklat sin EU-politik sedan 1990-talet? Vad är nytt?

Jag tycker vi har blivit mer balanserade i vår syn på EU. Det är inte längre Ja och amen till allt utan vi ser på EU som vilken nivå som helst i svensk politik och försöker angripa konkreta problem. Det finns till exempel numer en diskussion om utvidgning av EU, det fanns det inte tidigare.

Men det har ju hänt mycket i Europa de senaste 10 åren. Välj själv vad, och förklara hur det har förändrat Folkpartiets politik.

Den viktigaste förändringen är utvidgningen, och det har förändrat maktbalansen i EU. Tyskland och Frankrike kan inte längre själva diktera villkoren, även om de fortfarande är tunga aktörer. I EP så är till exempel ordföranden i utrikesutskottet från Polen och han har naturligtvis ett annat perspektiv än en tysk kristdemokrat. Allianserna som måste byggas för att få igenom förslag är inte längre lika självklara.

Utvidgningen har också varit folkpartiets absolut viktigaste fråga och har hittills överskuggat alla andra frågor. Det var naturligt eftersom vi liberaler såg EU som ett första steg mot en enad värld. Debatten om Ja och Nej har ju också varit väldigt närvarande i den svenska debatten vilket hämmat diskussionen om sakfrågor. Nu är ju de flesta i Sverige för ett EU-medlemskap och intresset för sakfrågorna blir större.

11 september 2001 förändrade hela världen och därmed politiken och vi har sett en acceleration av lagförslag för att förhindra liknande attacker. Tyvärr har det ofta gått för fort och man har valt bort integriteten.

Men vilka viktiga sakfrågor har folkpartiet med i programmet nu som man inte hade med i valet 1999?

Filed under: Kandidater, datalagringsdirektivet, EP-val, Folkpartiet, ipred